, däribland två för kvinnor, ett statsuniversitet, som öppnades 1866 som landtbruksskola och teknisk skola, men 1908 fick titeln statsuniversitet och har 6 colleges, två colleges för kvinnor och en katolsk akademi (S:t Catherine's), ett statens dårhus (1815), 2 staten tillhöriga förbättringsanstalter för gossar och flickor, m. m. Staden anlades 1775 och fick sitt namn efter L. 1. - 3. Stad i staten Missouri, till höger om floden Missouri. 4,190 inv. (1900). Två högre kvinnliga skolor, krigsskola, stenkolsgrufvor, tillverkning af tegel, möbler, ylletyger m. m. - 4. Stad i nordamerikanska staten Virginia vid James river. 3,203 inv. (1900). Säte för Washington and Lee university (grundadt 1749) och statens militärläroverk (från 1839), vid hvilket Lee och Stonewall Jackson, som äro begrafna här, voro lärare. 1-4. (J. F. N.) Lexis, Wilhelm, tysk statistiker och nationalekonom, f. 1837 i Eschweiler vid Aachen, blef 1872 e. o. professor i Strassburg, 1874 ord. professor i Dorpat, 1876 i Freiburg, 1884 i Breslau och 1887 i Göttingen. L. har i den statistiska vetenskapen användt en strängt matematisk metod och prisas af många som en af samtidens yppersta på sitt område. Han är bl. a. vice president för det internationella statistiska institutet. Bland hans skrifter må nämnas Die französischen ausfuhrprämien (1870), Einleitung in die theorie der bevölkerungsstatistik (1875), Zur theorie der massenerscheinungen in der menschlichen gesellschaft (1877), Gewerkvereine und uniernehmerverbände in Frankreich (1879), Kritische erörterungen über die wohnungsfrage (1881), Die wirkung der getreidezölle (1889) och Abhandlungen zur theorie der bevölkerungs- und moralverhältnisse (1903). Under medverkan af flera fackmän utgaf han 1904 till S:t Louisutställningen Das unterrichtswesen im deutschen reich (4 bd). Han är redaktör eller medarbetare i ett stort antal sammelverk och tidskrifter och har utöfvat ett ej obetydligt inflytande på samtidens statistiska och nationalekonomiska vetenskap. Leyden [le;j-], stad. Se Leiden. Leyden (Leiden), Lucasvan. Se Lucas. Leyden [la'j-], Ernst von, tysk läkare, f. 1832 i Danzig, d. 1910, blef 1853 med. doktor i Berlin, ingick 1854 som militärläkare vid armén, kallades 1865 till Königsberg som professor i patologi och terapi samt föreståndare för med. kliniken, förflyttades 1872 till Strassburg och 1876 till Berlin som professor och föreståndare för den propedeutiska kliniken därstädes. 1885-1907 var han föreståndare för med. kliniken på Charité-sjukhuset i Berlin. L. utgaf en mängd större och mindre arbeten, bland dem Klinik der rückenmarkskrankheiten (2 bd, 1874-75). Därjämte redigerade han sammelverken "Handbuch der ernährungstherapie" (med Klemperer, 2 bd, 1898; ny uppl. 1903), "Die deutsche klinik" (med dens., 1900 ff.), uppsatte jämte Frerichs "Zeitschrift für klinische medicin" (1879), med Goldscheider "Zeitschrift für physichalisch-diätetische therapie" (1898) samt med Gerhardt och B. Fränkel "Zeitschrift für tuberkulose und heilstättenwesen". rt-T-dt. Leydenflaskan (Leidenflaskan), fys. Se Laddflaskan. Leydig [la7]-], Franz von, tysk zoolog, f. 1821, d. 1908, blef 1857 ord. professor i Tübingen och var 1875-95 professor vid universitetets i Bonn med. fakultet. Han var en synnerligen mångsidigt skolad biolog och framstående histolog; han egnade sig i synnerhet åt undersökningar af de lägre djurens byggnad och utveckling. Märkliga äro ock hans undersökningar öfver ett sjätte sinne hos fiskarna. Bland hans skrifter må nämnas Anatomisch-histologische untersuchungen über fische und reptilien (1853), Lehrbuch der histologie des menschen und der tiere (1857), Der eierstock und die samentasche der insekten (1866), Die augenähnlichen organe der fische (1881), Untersuchungen zur anatomie und histologie der thiere (1883) och Zelle und gewebe (1885). Sedan 1898 var han led. af sv. Vet. akad. och Vet. soc. i Uppsala. (L-e.) Leyds [lerjds], Willem Johannes, politiker i Transvaal, f. l maj 1859 i Magelang på Java, uppfostrades i Holland, var en tid skollärare i Breda och Amsterdam samt tog 1884 juris doktorsgrad vid Amsterdams universitet. Försedd med goda rekommendationer från Holland, kom han i okt. s. å. till Pretoria och utsågs där omedelbart till Sydafrikanska republikens generalprokurator. Han valdes 1888 till republikens statssekreterare och 1889 till högste fredsdomare, återvaldes 1893 och 1897 till statssekreterare och var under större delen af 1890-talet presidenten Krügers förnämste rådgifvare, ej minst i utrikes angelägenheter. 1897 begaf sig L. i ett viktigt uppdrag till Europa och blef 1898 utnämnd till republikens representant i Europa med titeln fullmäktig minister och med säte i Bruxelles. Såväl före som under boerkriget torde han ha ifrigt ansträngt sig för att skaffa Transvaal och Krügers politik stöd,från Europa. Efter Transvaals införlifvande i det brittiska riket har L. som privatman varit bosatt i Utrecht och Haag. V. S-g. Leydsdorp [le'jdsdårp; eng. utt. låYdsdåp], ort i distriktet Zoutpansberg i brittisk-sydafrikanska kolonien Transvaal, ö. om hufvudorten Pietersburg. Guldfält. L. är bekant från boerkriget. J. F. N. Leyen (Leyden), N. von. Se Lerch. Leygues [lä'g], Georges, fransk politiker, f. 1857 i Villeneuve-sur-Lot (dep. Lot-et-Garonne), var praktiserande advokat i sin födelsestad, invaldes 1885 i deputeradekammaren och har ständigt återvalts; en tid var han en af kammarens vicepresidenter. L. var 1894 undervisningsminister under Dupuy, därefter 1895 inrikesminister under Ribot, blef i nov. 1898 ånyo undervisningsminister, i Dupuys tredje ministär, och kvarstannade med samma portfölj i ministären Waldeck-Rousseau (juni 1899-juni 1902). Sin antiklerikala ifver hade L. 1899 visat genom ett lagförslag, som afsåg att förbehålla statens ämbeten åt dem, som åtminstone under sina tre sista skolår undervisats i statens skolor, men mot ministären Combes' hänsynslösa politik mot kongregationerna ställde sig L. vid flera tillfällen i opposition och sökte särskildt 1903 af utrikespolitiska skäl rädda de i Orienten arbetande franska missionskongregationerna från ministärens politik att "en bloc" vägra statsautorisation åt "predikande kongregationer". Han grundade 1905, jämte Barthou, den moderat liberala partigruppen Union républicaine, en med några frisinnade progressister förstärkt ombildning af gruppen Union démocratique, samt genomdref under debatterna om kyrkans skiljande från staten 1905 i det ursprungliga lagförslaget