Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leyland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
miljen du Plessis och 1659 genom gifte öfvergick till
familjen La Rochefoucauld.
J. F. N.
Lianer (fr. liane, af lier, binda), bot., växter med
lång och smal stam, som behöfva andra växters stöd
för att kunna hålla sig upprätta och skaffa sina
blad och blommor en gynnsam belysning. Lianerna
kunna indelas i klätterväxter och slingerväxter. De
lägst utvecklade lianerna äro de s. k. halflianerna,
som stödja sig mot andra växter med sina utstående
grenar, som ofta äro försedda med taggar eller styfva
hår (se Hår, sp. 61); exempel härpå äro Rubus- och
Rosa-arter, Galium Aparine och rottingpalmerna
(se Calamus). Rotklättrare, t. ex. murgrönan (se
d. o.), aracéer (se Araceæ) och Ficus-arter
(se Ficus, sp. 156), klättra medelst luftrötter
(klätterrötter). Många rotklättrare ha dimorfa
skott (se Murgröna och Marcgraviaceæ). Hos
slingerväxterna växer stamspetsen ej rakt upp, utan
i spiral (horisontalgeotropism), hvarigenom den kan
omslingra andra växter och på så sätt hålla sig fast;
några slingerväxter äro försedda med klätterhår,
t. ex. humlen (se vidare Slingerväxter). De högst
utvecklade lianerna äro klängeväxterna,
som medelst klängen (se d. o.) stiga mot
höjden. Klängeväxterna kunna vara bladklättrare
med bladklängen (se Klängen) eller grenklättrare med
grenklängen (se Klängen); ett särskildt slag af de
senare kallas hakklättrare, som hålla sig fast med
korta, bladlösa grenar, hvilka starkt förtjockas
(se Uncaria). I anatomiskt afseende utmärkas
ofta lianerna genom mycket vida kärl och egendomlig
stambyggnad; den urspr. slutna veden sönderspränges
genom parenkymbildning (dilatationsparenkym) i
isolerade strängar. Lianer förekomma inom talrika
fanerogamfamiljer, t. ex. Apocynaceæ, Araceæ,
Aristolochiaceæ, Bignoniaceæ, Convolvulaceæ,
Cucurbitaceæ, Dioscoreaceæ, Leguminosæ,
Malpighiaceæ, Menispermaceæ, Passifloraceæ,
Sapindaceæ, Vitaceæ etc. Sin högsta utveckling nå
de i tropikernas skogar, där de, i Brasilien kallade
cipos, sammanbinda trädstammarna till ogenomträngliga
snår. De uppnå här en längd af öfver 100 m.
G. L-m.
Lianeskiffer, geol., petrogr., en småkornig till
finkornig, gröngrå, skiffrig och lagrad bergart
(en gråvackeskiffer), som jämte underordnade
lager af lerskiffer och konglomerat bildar
öfversta, yngsta länken af Dalslandsserien
l. Dalformationen i Dalsland. Bergarten är uppkallad
efter Lianefjället (Dalskogs socken) där. Af
densamma ha tillverkats kvarnstenar, trottoarsten
m. m. Lianeskifferafdelningen uppskattas ega en
totalmäktighet af ungefär 400 m. och hvilar på en
mäktig bädd af ljus, nästan hvit kvartsit. Se de
geologiska kartbladen "Baldersnäs" och "Upperud"
med beskrifning i Sveriges geol. unders. Ser. A,
n:ris 35 o. 37 (1870).
E. E.
Liang, kinesisk vikt. Se Cash och Kina, sp. 43.
Liang-hu (Liang-si l. Hu-Kwang), kinesiskt
generalguvernement, omfattande prov. Hu-pe och
Hu-nan. Hufvudstad Wu-tschang. J. F. N.
Liang-kiang, kinesiskt generalguverncment, omfattande
prov. Kiang-su, Ngan-hwéi och Kiang-si. Hufvudstad
är Nan-king. J. F. N.
Liang-si. Se Liang-hu.
Lian-kwang, kinesiskt generalguvernement,
omfattande prov. Kwang-si och
Kwang-tung. Dess hufvudstad är Kanton.
J. F. N.
Liao-tong. Se Liau-tung.
Liao-yang. Se Liau-jang.
Liard [liār], ett fordom i Frankrike gängse
skiljemynt, som från Ludvig XI:s tid slogs i silfver
(billon) och från 1649 i koppar samt gällde = 3
deniers = 1/4 sou. Efter 1792 präglades inga liards,
och de aflystes alldeles 1856.
Liared, socken i Älfsborgs län, Redvägs härad. 4,590
har. 564 inv. (1910). Annex till Böne, Skara stift,
Redvägs kontrakt.
Lias[lai’əs]. Se Jurasystemet.
Lia’tris odorata, bot., en till fam. Compositæ,
afd. Tubulifloræ, hörande, flerårig ört med smala,
helbräddade blad, inhemsk i Nord-Amerika, hvilken till
följd af sin kumarinhalt användes till parfymering
af röktobak (se Kumarin). G. L-m.
Liau-ho, södra Mandschuriets viktigaste flod, bildas
i kinesiska prov. Tschi-li af två källfloder,
af hvilka den norra, Schara-muren, upprinner i
Chinganbergen och bildar gräns mellan Kina och
Mongoliet och den södra, Lau-ha-ho, snarast är att
betrakta som L:s öfre lopp. De båda floderna mötas
vid Mandschuriets gräns, hvarifrån L. flyter åt
s. ö. och s. v. samt faller ut i Liau-tungviken,
5 km. nedanför staden Niu-tschwang. Hela längden
torde uppgå till omkr. 1,100 km. Det nedre
loppet delar prov. Schöng-king i landskapen
Liau-hsi (i v.) och Liau-tung (i ö.). Af
L:s många bifloder märkas Tsing-ho, Hun-ho,
som rinner förbi Mukden, och Tai-tsze-ho, vid
hvilken Liau-jang ligger. L. är segelbar 400
km., men blott för små, flatbottnade fartyg.
J. F. N.
Liau-hsi. Se Liau-ho.
Liau-jang (Liao-yang), stad i Mandschuriet,
prov. Schöng-king, vid östra kanten af Liau-hos
breda dal vid Liau-hos biflod Tai-tsze, 70 km. s. om
Mukden. Omkr. 100,000 inv. Öfver L. går järnvägen
från Charbin förbi Mukden till å ena sidan Korea,
å andra sidan Port Arthur och Tien-tsin. L. spelade
en stor roll i både det kinesisk-japanska kriget 1895,
då det eröfrades af japanske generalen Katsura 2 mars
1895, och i det rysk-japanska kriget. Från början
af sistnämnda krig 1904 till 1 sept. s. å. var
L. hufvudpunkten i och basen för ryssarnas hela
ställning och krigföring. Staden omgafs på södra
sidan med omfattande och starka befästningar, mot
hvilka japanerna 26 aug. gingo till anfall. Med
160,000 man hade ryssarna under Kuropatkin besatt
sin 25 km. långa ställning. Med 135,000 man (I:a och
IV:e arméerna) under Oyama anföllo japanerna hela
den utbredda ställningen, men samlade 1 sept. sina
hufvudkrafter på högra flygeln, där de öfvergingo
Tait-szefloden och hotade ryssarna i ryggen. Ett
i stort anlagdt ryskt motanfall upplöstes i intet,
och 3 sept. måste ryssarna utrymma L. och draga sig
tillbaka till Mukden. Härmed var deras kraft bruten.
J. F. N. C. O. N.
Liau-tung (Liao-tong), en till kinesiska
prov. Schöng-king hörande halfö, som skiljer L.-viken
från Koreaviken. Befästningarna vid krigshamnarna
Ta-lien-wan och Port Arthur förstördes af japanerna
under kriget 1895, och halfön s. om en linje från
Anpings till Liau-hos mynning afträddes vid freden
i Shimonoseki till dem, men dessa måste på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
