357 Libertus -Libonotus tider äfven sonsöner) stod senaten öppen. De voro utestängda jämväl från krigstjänsten; endast i tider af nöd och fara utskrefvos de. Vanligen uppges, att de efter bundsförvantkriget (91-88 f. Kr.j fingo göra tjänst i legionerna, men under Augustus synas de endast undantagsvis ha utskrifvits. De frigifnes privaträttsliga ställning skilde sig från de fribornes (ingenui). Icke ens deras barn (i .äldre tider barnbarn) fingo bära den gyllene kapseln, som var tecknet till friborenhet. Äktenskap mellan en friboren och en frigifven eller en sådans barn var i början förbjudet, men senare ändrades förhållandet; dock fingo hvarken senatorer eller deras söner äkta frigifna. I förhållande till sin förre husbonde hade den frigifne vissa skyldigheter, närmast jämförliga med en klients till hans patronus. Husbonden hade bland andra rättigheter den att taga arf efter en frigifven, som afled utan bröstarfvingar och utan testamente; en frigifven slafvinna (liberta) fick ej göra testamente utan husbonden-förmyndarens tillåtelse. I praxis visste emellertid de frigifne att vinna stort inflytande hos sina f. d. husbönder. Exempel härpå förekomma ofta. Så hade Sullas frigifne Chrysogonus mycket att säga hos sin patronus. Ännu vanligare och mera i ögonen fallande var ett sådant förhållande under kejsartiden. De s. k. liberti cæsaris besörjde inom det kejserliga huset förrättningar, hvilka från början ansågos icke tillhöra friborna, och i sammanhang därmed fingo de äfven förvalta kejsarens enskilda kassa samt sköta kabinetts- och kansligöromål. På detta sätt till-vallade sig djärfva och förslagna frigifna under svaga kejsare ett öfvermäktigt inflytande på alla ärenden, och ehuru de voro utestängda från statsämbetena, ledde de i själfva verket ofta det hela. förföljde sina ovänner, gynnade smickrare och skaffade sig framför allt själfva ofantliga rikedomar. Mest bekanta bland sådana äro Pallas, Narcissus och Polybius (under kejsar Claudius) samt kejsar Domitianus' kabinettssekreterare Claudius Etruscus och Abascantius. R. Tdh. Libertus, lat. Se L i b e r t i n u s. Liberty [l^beti], eng., lätt sidensatäng, hvaraf förfärdigas blusar och damkläder. Liberty party [IFbeti pä'ti], eng., "frihetspartiet", politiskt parti i Nord-Amerikas förenta stater mod ncgcrslafveriots bekämpande som mål. Partiet bildades i april 1840 i Albany i samband med en schism rörande organisation och taktik bland aboli-tionisterna (se Abolitionister och G a r r i-son, W. L.). Det uppsatte till kandidat vid presidentvalet s. å. James G. Birncy (se d. o.), utan att vare sig då eller 1844 kring hans namn lyckas samla något afsevärdt röstetal. Sin egentliga utbredning hade partiet i de nordvästra staterna, men lyckades oj ens där ernå något större politiskt inflytande, fast det afstod från att angripa slafveriets fortbestånd i do enskilda staterna och koncentrerade sig på att motverka dess utbredande. På partikon ventet i Buffalo (okt.-nov- 1847) nominerade partiet till presidentkandidat John P. Hale (se d. o.), men afstod våren därpå från själfständig politisk verksamhet och anslöt sig nära till frce-soil-partiet (se Frocsoilcrs). En återstod af egen partiorganisation egde dock bestånd ännu några år framåt. Liberty partys ledande syften upptogos och fördes till seger af det 1854 organiserade republikanska partiet. Jfr T. C. Smith, "History of the libcrty and frec soil partics in the northwest" (1897). V. S-g. Libertypress [sv. uttal: libä'rti-], boklr. Se Tryckpress. Liberty-ön [li;boti-]. Se Bedloes-ön. Liberum arbFtrium, lat., fri vilja; fritt val; godtycke. Se Vilja. " Liberum ve'to (af lat. liber, fri, och ve'to, jag förbjuder) kallades i det forna riket Polen den åt en hvar af riksdagens valda medlemmar förbehållna rätten att i egenskap af ett genom instruktioner bundet landskapsombud inlägga sin gensaga (nie pozica-lam, "jag tillåter det icke") mot ett misshagligt riksdagsbeslut och därigenom upprifva icke blott detta, utan ock själfva riksdagen cch allt, som a densamma uträttats. Förutsättningarna för detta rättsinstitut lågo dels i den urgamla (äfven på många andra håll länge som fiktion fasthållna) föreställningen om offentliga beslut som enhälligt fattade, dels i föreställningen om hvarje riksdags "konstitutioner" som en odelbar enhet. Att riksdagen under partiernas fejder sprängdes utan resultat, var alltsedan 1500-talet intet ovanligt i Polen, men i fullt utbildadt skick framträdde den genom liberum veto legaliserade anarkien först i kristiderna under Johan Kasimirs regering. Redan riksdagen 1639 hade visserligen sprängts genom en enskild protest mot yrkandet, att den skulle förlängas utöfver den lag-bestämda tiden, men den senare traditionen utpekade med förkärlek landtbådet (riksdagsmannen) Sicin-skis protest vid riksdagen 1652 som det första typiska liberum veto. Under den fortsatta samhälls-upplösningen mångfaldigades exemplen, men det bör erinras, att ett enskildt landtbåds protest mången gång efter påtryckningar återtogs eller rent af ignorerades, om den icke stöddes af ett verkligt parti, som ville framkalla riksdagens sprängning. Bland de rcformsträfvandcn, som spåras under Polens sista själf ständighetstid, framträdde också tidigt nog krafvet på afskaffande af liberum veto, och det vann redan 1764 och 1768 så till vida gehör, som majoritetsbeslut infördes åtminstone för vissa (företrädesvis ekonomiska) ärenden. Men föreställningen om liborum veto som en oföryttcrlig frihetsgaranti fast-hölls dock i det längsta af den polska adeln: protesträttens fullständiga slopande genom 1791 års författning blef en alltför sen reform. H. A-t. Li'ber veritätis, lat. Se E a r l o m, E., och G c 1-léc, Cl. Libethenit. miner., ett basiskt kopparfosfat (4 Cu O, Po O- . Ho 0) i rombiska, glänsande, mörkgröna kristaller från Libctlien, Xischni Tagil. Ul-lersreuth o. s. v. A. Hn<r. Libhaber. Se L i e b h a b e r. Libitina var hos de gamle romarna begrafnings-gudinnan. Hon uppges i allmänhet ha varit identisk med Lubentina. nöjets gudinna, eller Venus. Uppfattningen af Venus som begrafnings- eller dödsgudinna antagcs ha berott på den i naturreligioner förekommande sammanställningen af lifvet i yppig blomstring och dess motsats, döden. T L:s helgedom förvarades bcgrafningsrcdskap. och för hvarje död skulle en penning hembäras gudinnan. R. Tdh. Libmanan. stad i södra delen af ön Luzon bland Filippinerna, 18 km. n. v. om Xueva Cåceres, ej långt från S. Miguel-vikcn. 17,416 inv. (1903). Libo'notus, lat. (grek. Libo'notos, af libs. se cl. o.,