Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Libri carolini ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
361
Libri carolini-Licens
362
till 10 års straffarbete. L. var en man mod mångsidig,
både litterär och vetenskaplig, bildning och har i
detta afseende blifvit jämförd med Leibniz. Hans
oroliga lif och växlande lefnadsförhållanden
lade dock hinder i vägen för tillgodogörandet
af hans rika anlag och stora kunskaper, öfver
de omständigheter, som nödgade honom att lämna
Frankrike, hvilar ett dunkel. Frågan om hans
brottslighet eller oskuld har framkallat en hel
liten litteratur. Bland L:s matematiska arbeten
bör i första rummet nämnas Histoire des sciences
malhématiques en Italie, depuis la renaissance des
lettres jusqu’å la fin du dix-septiéme siécle (I-IV,
1838-41; 2:a uppl. 1865), ett verk, som är byggdt
på grundliga studier af till stor del svåråtkomliga
eller otillgängliga källskrifter och därför för den
matematiskhistoriska forskningen varit till stort
gagn. Äfven utom det historiska området uppträdde han
som ganska produktiv författare, bl. a. i talteori,
ekvationsteori och teorien för differentialekvationers
integration. Samlingar af hans afhandlingar i
matematik och fysik ha blifvit utgifna under titeln
Mé-moires de mathématiques et de physique (1827,
1829) samt Mémoires de mathémaliques (1835). Bland
hans bibliografiska arbeten må anföras Cata-logue of
the extraordinary collections of splendid manuscripts
formed by M :r G. Libri (1859), hvilket han försett
med en utförlig inledning och en mängd bibliografiska
noter samt iaksimile af do där beskrifna manuskripten.
(I- F.)
LFbri carolini, lat. Se A Ik u in.
Li’bri expurga’ndi och Libri e x p u r g a t i. So
Index librorum prohibitorum.
LibrifoYm-celler, löt. Se Ved.
Li’hri symböSici (lat.). Se Symboliska böcker.
Li’bro d’oro [-brå därå], it. Se Gyllene boken.
Librosklereld, bot., en i fröskal ofta förekommande
långsträckt stencell med spricklika porer.
Libs, lat. (grek. lips, eg. libysk), meteor., de
forne romarnas och grekernas benämning på en vind
från W 30° S. Jfr L i b o n o t u s och Väderstreck.
N. E-m.
Libsticka (ty. liebstuckel), bot. Se L e v i s
t i-cum.
LibuYna (plur. liburnse), ett slags lätt och
snabbscglande fartyg (jakt), som begagnades
af illy-riska sjöfarande i synnerhet vid
sjöröfverier. Octa-vianus (Augustus) betjänade sig
af sådana fartyg, och särskildt i striden vid Aktion
(31 f. Kr.) gjorde de nytta mot Antonius’ tunga
krigsfartyg. Namnet härrörde från l i b u r n i
(se L i b u r n i a). B. Tdh.
LibuYnia, i forntiden namn på Illyricns norra
kustland, sålunda västra delen af nuv. Kroatien
och norra delen af Dalmatien jämte öar. Invånarna
(liburni) voro kända som djärfva sjöröfvare,
men underkastade sig i 2:a årh. e. Kr. romarnas
välde. Hufvudstaden var Jader (Zara). 634
e. Kr. inkallade kejsar Heraklios de slaviske
chrovatcrna (kroaterna) från Galizien och södra Polen.
Libuse [-bo J e], Libussa, svensk namnform
Libusja, bondsk furstinna, först omnämnd i Cosmas’
krönika. Enligt traditionen var hon dotter af Kräk
och blef förmäld med Pfemysl, grundläsga-rcn af den
första slaviska dynastien i Böhmen. Hen-
nes af sägnerna utsmyckade namn fortlefvcr ännu i ett
par bömiska ortnamn. A-d
J.
LJbussa. 1. So Libuse. - 2. En af småplaneterna.
Libyen (grek. Liby’e, lat. Li’bya) betecknade hos
grekerna dels 1) norra Afrika v. om Egypten och
Etiopien, dels 2) landet mellan Egypten och Syrien,
dels 3) det kända Afrika i allmänhet. Romerska
författare brukade ofta namnet om den norra,
mera bekanta delen af Afrika med infödd (berbisk)
befolkning, libyer. Libyska öknen (se d. o.) var
Sahara eller dess nordöstra del och Libyska hafvet
den del af Medelhafvet, som sträcker sig från
Stora och Lilla Syrtenviken (de nuv. Sidra- och
Gabesvikarna) på Afrikas norra kust inemot Kreta.
R. Tdh.
Libyfenicier. Se K a r t a g o, sp. 1166.
Libyska folk. Se Hamiter.
Libyska hafvet. Se Libyen.
Libyska språk kallas, enligt Lepsius’ indelning, de
hamitiska språk, som talas af imoschar och hausafolken
i norra och mellersta Afrika. Jfr H a-m i t i s k
a språk.
Libyska öknen, nordöstligaste delen af Sahara, är
föga känd, ehuru den i ö. och n. är begränsad af
två de äldsta kulturländerna i Afrika. På en höjd af
400–600 m. ö. h. utbreder den sig som ett ändlöst, öde
sandfält, utan bergskedjor eller enstaka bergshöjder,
afbruten blott af en mängd, ofta parallellt löpande,
låga sanddyner, som ge högslätten utseende af ett
haf med stelnade dyningar. Geologiskt är L. ett
kalkstenstaffelland, som blott på några få ställen
stupar ned mot oaserna, hvilka likna ofantliga
kittlar af ända till 300 m. djup med branta väggar. I
norra delen ligga oaserna Aradsh 70 m., Siva 30
m., Uttiah 20 m. under hafsytan, i den mellersta
delen Kufraoasen 320 m., Taiserbo 270 m., Kebabo
490 m. öfver hafsytan. Dessa oaser ha ganska rik
underjordisk vattentillgång i 30–120 m. djupa brunnar,
af hvilka många med sin starka mineralhalt och värme
af 29–36° C. säkerligen äro hälsobrunnar. Ingen
del af Sahara är så vattenlös och ofarbar som L.
(J. F. N.)
Liby’ssa, ort i Bitynien (se d. o.) med Hannibals
graf. Kvarlefvor af L. finnas vid Koba Burun på norra
kusten af Marmarasjöns vik vid Ismid. Jfr Kannibal,
sp. 1390.
Lic., förkortning för licentiat (se d. o.).
Licäta, stad. Se Al i c a t a.
Licence [lisans], fr., licens (se d. o.).
Licencié [lisäsie], fr., i Frankrike den, som efter
viss studietid aflagt vissa examina och skriftliga
prof i någon af de fakulteter, som tillhöra ett
iranskt universitet. Det finns sålunda L és-lettres
[äss lä’ttr], és-sciences [äss siärs] och en droit
[ä droa’]. De två första motsvara hvad vi kalla
filos, licenciat (resp. filos, magister), vare
sig att examen är af-lagd i de humanistiska eller
matematisk-naturveten-skapliga ämnena. I juridiska
fakulteten finnes en lägre lärdomsgrad, bachelier
[bajlie] en droit.
Lice’ns (af lat. lice’ntia, tillåtelse). 1. Af
pa-tontinnehafvare åt annan person meddeladt tillstånd
att begagna sig af den patenterade uppfinningen. I
vissa fall kan skyldighet för patenthafvaren att
lämna annan person licens, licenstvång, förekomma
(infördes hos oss 1902). Se Patent. - 2. Afgiit,
som erlägges för åtnjutandet af vissa rättigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
