främja svenskt handarbete. Licium utarbetar mönster och modeller för väfnader, broderier och spetsar samt tillverkar och försäljer dylika arbeten. Dess specialitet är kyrkliga och heraldiska föremål. Som konstnärlig medarbetare räknar Licium Sofia Gisberg. Lick [li'k], James, amerikansk donator, f. 1796, d. 1876, var först musikalisk instrument-makare, sedermera kvarnegarc i Kalifornien. Han stiftade det. efter honom uppkallade, storartadt utrustade och utomordentligt gynnsamt belägna Lick-observatoriet på M:t Hamilton, 1,354 m. högt, i Kalifornien och donerade 3 mill. dollars till allmännyttiga ändamål. (B-d.) Lick-observatoriet [li'k-]. Se Lick, J. Licodia Eubea, stad på Sicilien, prov. Catania, 20 km. s. om Caltagirone. 7,033 inv. (1901). Tillägget Eubea fick staden 1872 på grund af en (oriktig) identifiering med den grekiska staden Euboia, en koloni från Leontinoi. L. ligger på ruinerna af en okänd sikulisk stad, hvars grafvar undersökts och till större delen befunnits tillhöra tiden 700--500 f. Kr. Wbg. Lictor, lat. Se Liktorer. Licuala, bot. Se Australien, sp. 453. Lið, isl., följe. Se Gode, sp. 1383. Lid, socken i Södermanlands län, Rönö härad. 4,256 har. 618 inv. (1910). Annex till Ripsa, Strängnäs stift, Nyköpings östra kontrakt. Lida, kretsstad i ryska guv. Vilna, vid floden L. (Njemens flodområde) och järnvägen Vilna--Rovno. 10,206 inv. (1897). L. är en gammal litauisk stad, som flera gånger förstörts både af ryssar och svenskar. Den kom till Ryssland 1795. Träffning där mellan ryssar och polacker 23 maj 1831. J. F. N. Lidaköpung. Se Lidköping. Lidan, å i Västergötland, upprinner ur Grofvaresjön i Ås härad, 15 km. n. v. om Ulricehamn, vid 226 m. höjd, sänker sig inom Älfsborgs län hastigt, men flyter sedan med lugnare lopp och nordlig eller nordnordvästlig, slutligen nordnordöstlig hufvudriktning mellan i allmänhet höga stränder genom Skaraborgs läns odlade slättbygd och faller efter 95 km. lopp ut vid Lidköping i Kinneviken af Vänern. L. upptar från ö. Fliaån från Hornborgasjön, från v. Assån. Dess vattenområde är omkr. 2,280 kvkm. A. G.* Lidbeck, svensk släkt, hvars äldsta kända stamfader Jakob Lübeck från Tyskland 1640 blef iällberedaro i Skara. Namnet ändrades af hans son. 1. Erik Gustaf L., sonsons son af Jakob Lübeck, <IMG> botanist, f. 21 juni 1724 i Edsleskogs socken på Dalsland, d. 9 febr. 1803 i Lund, blef student i Uppsala 1741 samt vann uppmärksamhet af Linné, som varmt omhuldade honom och bland hvars lärjungeskara han intog ett framstående rum. Han medföljde ock som sekreterare Linné på dennes Västgöta resa 1740 och blef 1748 af honom kallad till docent i ekonomi och naturalhistoria L. blef filos, magister 1749. På Linnés förslag utnämndes han 1750 till med. adjunkt i Lund, med hvilken befattning han 1756 förenade föreståndarskapet för botaniska trädgården, hvarmed följde uppdraget att i Skåne "befordra plantager af allehanda växter, som äro nyttiga för hushållningen, läkekonsten och färgerierna". Lefvande minnen af denna L:s verksamhet äro de vackra trädplanteringarna i Lundagård, Paradislyckan m. fl. ställen i Lund. Äfvenså eger L. förtjänsten af potatisens införande i Skåne. Då rikets ständer 1756 medgåfvo inrättandet af en särskild naturhistorisk professur i Lund, blef med deras bifall L. dennas försto innehafvare, men förenade sedan 1786 därmed den då åter ledigblifna ekonomiska professuren. 1795 erhöll han tjänstledighet för sin återstående lefnad. L. blef 1755 led. af Vet. akad. Hans efterlämnade skrifter utgöras af disputationer samt uppsatser i Vet. akadis handl. 2. Anders L., den föregåendes son, estetiker, f. 26 juli 1772 i Lund, d. 11 maj 1829 i Stockholm, vardt 1790 filos, magister i Lund ined högsta betyget bland de promoverade och utnämndes s. å. till docent i naturalhistorien. Han förordnades 1795 att hålla estetiska föreläsningar vid Lunds universitet, blef 1799 bibliotekarie där och fick 1801 den nyinrättade lärostolen i estetik. Han valdes 1828 till akademiens fullmäktig vid riksdagen. I sina akademiska afhandlingar utvecklade L. med klarhet flera viktiga estetiska begrepp, därvid hufvudsakligen stödjande sig på engelska och tyska estetiker t. o. m. Kant och Schiller samt tidigt visande sig ganska frigjord från den iransk-klassiska smaken. Han var i sin krafts dagar en omtyckt lärare, och hans föreläsningar vittna om både beläsenhet och godt omdöme. F. ö. förvärfvade han sig rätt till eftervärldens erkänsla genom den välvilja, hvarmed han tog sig an den unge, då okände Esaias Tegnér, som han gjorde till biblioteksamanuens och därefter till docent i estetik. Om det akademiska bibliotekets upphjälpande ur dess ringhet inlade han stora förtjänster. L. utgaf flera arbeten om Lunds universitetsbibliotek samt en rad estetiska afhandlingar. Några af dessa utkommo 1830 i en samling, ombestyrd af P. Wicselgren under titel Anmärkningar angående ämnen ur psychologien, esthetiken och svenska synonymiken. - L:s hustru, Brita Katarina L. (dotter af biskop Petrus Munck i Lund), f. 4 jan. 1788, gift 1807, var en framstående sångerska. Efter mannens död flyttade hon till Stockholm, där hon dog 2 mars 1864. Hennes röst lär ha varit så utmärkt till klang, styrka, omfång och jämnhet, att fru L. väckte häpnad hos själfva Catalani, när denna sångerska vid ett besök i Sverige fick höra henne. Ännu på 1840 talet blef hon beundrad i Harmoniska sällskapet. Om L:s dotter Klara se Sandströmer. -- 3. Anna Elisabet L., den föregåendes fränka, donator. Se Lidköping, sp. 382. 1. (T. K.) 2. (E. Wrgl.)