han 1802 blef öfverstelöjtnant-mekanikus i amiralitetet. Bland de viktigaste af L:s arbeten må nämnas förslag till anläggning eller utvidgning af hamnarna i Halmstad och Hälsingborg samt vid nya varfvet i Göteborg, många byggnader vid varfvet i Karlskrona, obelisken på slottsbacken i Stockholm (1798--1800, vid hvars fullbordande han adlades; han hette förut Lidström), anläggningen af Nya varfvet i Göteborg och större delen af Norrbro i Stockholm (1802--07). Han omdanade äfven kajbyggnaden vid Gustaf III:s staty. L. uppfann en mängd nya maskiner och inrättningar vid varfvet i Karlskrona och annanstädes. Bland annat anlade han ett stålslipverk vid kronosmedjan i Lyckeby, som han arrenderat, införde där nya gjutningsmetoder och anlade en präktig slipmaskin, hvilken lämnade goda resultat. L. var medlem af Vet. akad. och flera andra samfund. -- L:s son, Fredrik August L., öfverstelöjtnant-mekanikus, f. 1787, d. 1856, ledde sedan 1816 uppförandet af kajerna kring Norrbro i Stockholm. ^--rn.* Lidtgren, Anders, astronom, f. 1729 på Uddetorp (Västergötland), d. 1815, blef student i Uppsala 1750, i Lund 1754, filos. magister primus där 1772, docent i matematik s. å., adjunkt och observatör 1775 samt erhöll beständig tjänstledighet 1806. L. var en ganska flitig observatör; han verkställde t. ex. observationer vid åtskilliga solförmörkelser, månförmörkelser, Juppiters ockultation af månen och Merkuriuspassagen 1769. Resultaten af hans observationer finnas meddelade i 12 uppsatser (i Vet. akad:s handl. 1786--1804). (^B--d.) Lidö, frälsesäteri om 2 1/16 mtl i Vätö socken, Stockholms län, på ön Lidö i Lidöfjärden utanför Norrtäljeviken, mellan Rådmansö, Vätö och Björkö. Det omfattar Lidön (275 har) samt ett flertal mindre holmar och skär, tills. 310,11 har, tax. till 28,000 kr. Bland holmarna märkes Skabbholmen, bekant för sin rika växtlighet (se Hesselman, "Zur kenntniss des pflanzenlebens schwedischer laubwiesen", Jena, 1904) och därför föreslagen till naturminnesmärke samt jämte de andra holmarna (utom Lidön) af K. M:ts befallningshafvande 31 okt. 1910 tills vidare förklarad fridlyst. -- L., som förut tillhörde kronan, tillbyttes 1632 k. rådet grefve Bengt Oxenstierna ("Resar-Bengt") och bebyggdes af honom med ett i Dahlberghs "Sueciæverk" afbildadt stenhus, som 1719 förstördes af den ryska mordbrännarflottan. Efter Resar-Bengt tillhörde L. hans hustrus andra och tredje man, riksrådet grefve Johan Axelsson Oxenstierna och landtgrefven Fredrik af Hessen-Homburg, vidare riksrådet grefve Anders Torstenson, grefve Otto Wilh. v. Königsmarck, öfversten Åke Rålamb och hans släkt samt såldes 1764 till kornetten A. L. Wernstedt, i hvars släkt gården stannade till 1850. Sedan 1907 tillhör den K. O. G. Wibom. ^{O. W--m.} Lié, fr., mus., bundet. Se Legato. Lie [l<over>i</over>]. 1. Lars Johannes L., norsk läkare, f. 30 mars 1831 i Kristiania, tog medicinsk ämbetsexamen 1858, var 1853--81 prosektor vid universitetets anatomisal, tjänstgjorde 1859 som marinläkare, blef 1882 marinens öfverläkare och var 1892--98 chef för dess sanitetsväsen. Sedan 1860 höll han föreläsningar vid universitetet öfver anatomi och embryologi och skötte 1875--77 undervisningen i anatomi. 1867--81 var han därjämte medlem af examenskommissionen för tandläkare. Skr.: Lærebog i descriptiv anatomi (1867--69), Om fascierne (1876) och Chirurgisch-anatomischer atlas (1880--84). <img r>

2. Marius Sophus L., den föregåendes kusin, norsk matematiker, f. 17 dec. 1842 i Nordfjordeid (Bergens stift), d. 18 febr. 1899 i Kristiania, tog reallärarexamen 1865. Först ett par år därefter vaknade hans matematiska skaparlust under påverkan i synnerhet af Poncelet och Plücker, och hans geni utvecklades med förvånande frodighet och kraft. Redan efter ett par års arbete hade han för alltid knutit sitt namn till en rad nya idéer och teorier af den mest vidtgående betydelse, till en början särskildt inom geometrien och läran om differentialekvationerna. På detta område tillförde han redan under sin första eruptiva period som vetenskaplig tänkare matematiken en stor mängd nytt stoff, hvars idéinnehåll han behöfde hela sin följande lifstid att utveckla och fördjupa. Med utgångspunkt i en serie tidigt till sina grunddrag fastställda ledande idéer utbildade han ett alldeles nytt matematiskt lärofack, transformationsgruppernas teori, en bragd, som gör epok i matematikens historia. Redan L:s första arbeten yppa, att han är boren matematiker. 1869 lämnade han (i "Kristiania vidensk.-selskabs forhandl.") det första utkastet till sin imaginärteori, där fröet till flera af hans senare upptäckter är nedlagd t. Arbetet väckte uppmärksamhet, och han fick s. å. offentligt stipendium till studier i Berlin, Göttingen och Paris. I Frankrike offentliggjorde han i "Comptes rendus de l'Académie des sciences" (vol. LXX, 1870) sin upptäckt af klotgeometrien ("en af de vackraste upptäckterna i den moderna geometrien" enl. Darboux). F. ö. undgick han med knapp nöd att under kriget bli arkebuserad, misstänkt för att vara tysk spion, och satt en månad inspärrad i Fontainebleau. Efter hemkomsten blef han 1871 universitetsstipendiat och erhöll s. å. doktorsgraden på afh. Over en classe geometriske transformationer (i "Kristiania vidensk. selsk:s forhandl." s. å.), där han spred ljus öfver en dittills oanad förbindelse mellan rummets metriska och projektiva egenskaper. Då L. 1872 sökte en professur i Lund, upprättade stortinget en e. o. professur för honom vid Kristiania universitet. 1886 mottog han kallelse till Leipzigs universitet. Emellertid hade L. blifvit en af samtidens mest berömda matematiker, och värdigt gick han i den snillrike N. H. Abels spår. L. utvecklade sina idéer i en hel serie afhandlingar, offentliggjorda dels i "Göttingische gelehrte anzeigen" (1870--74), i "Matematische annalen" (Leipzig, alltsedan 1871, men särskildt efter 1880) och i andra utländska facktidskrifter, delvis i "Kristiania vidensk. selsk:s forhandl.", men framför allt i "Archiv for mathematik og naturvidenskab", som blef hans speciella organ. Dettas första häfte (jan. 1876) öppnades med hans banbrytande afh. om Theorie der transformationsgruppen, inledningen till en lång rad arbeten,