hvari den nya läran vidare utvecklas, tills den föreligger som ett imponerande system, hvilket revolutionerar ett väldigt område af matematiken och i upprinnelse, utbildning och genomförande in i minsta detaljer är L:s originella verk. 1883 fäste Picard de franske matematikernas uppmärksamhet på L:s nya teorier, och under dennes vistelse i Leipzig sände École normale supérieure årligen sina bästa elever till hans lärostol. Samtidigt med att han 1876--79 uppbyggde sitt system om transformationsgruppernas teori, utvecklade han deras användning och därjämte andra af sina grundidéer i betydande arbeten, bl. a. den viktiga utredningen om minimalytor i Classification der fläcken nach der transformationsgruppe ihrer geodätischen curven (univ.-progr. 1879) och en rad afhandlingar om ytor af konstanta kurvor i "Archiv for mathematik og naturvidenskab" (1879 ff.). Efter hand upptog dock transformationsgruppernas teori alla hans tankar. Han skred därför till att ge dem en alldeles ny utformning, hvari alla problem, som under mellantiden dykt upp, skulle inarbetas och uttömmande behandlas. I samarbete med sin lärjunge Fr. Engel öfvergick han till redigeringen af sitt gigantiska hufvudverk, Theorie der transformationsgruppen, som utkom i 3 bd 1888--93 i Leipzig. I anslutning härtill utgaf han, med hjälp af H. Scheffer, Vorlesungen über differentialgleichungen mit bekannten infinitesimalen transformationen (1891), Vorlesungen über continuierliche gruppen mit geometrischen und anderen anwendungen (1893) och Geometrie der berührungstransformationen (vol. I, 1896). Men därmed var den urspr. sällsynt kraftige mannens hälsa bruten. Tilltagande sjuklighet bidrog till hans beslut att återvända till fäderneslandet. Där hade stortinget på uppmaning af en del framstående män 1894 beslutit erbjuda L. ett personligt hedersgage af 10,000 kr. som e. o. professor med befrielse från sedvanlig föreläsningsskyldighet. Först 1898 kunde han, obotligt sjuk, bryta upp från Leipzig. Blott ett halft år efter hemkomsten dukade han under för en perniciös anemi, som han ansågs ha ådragit sig genom rastlös andlig ansträngning i ett högst intensivt arbetslif. Jämte L. Sylow utgaf L. "N. H. Abel: Oeuvres complètes" (2 bd, 1881). Af L:s egna skrifter föreligger ingen samlad uppl. En utförlig bibliografi öfver L:s tryckta skrifter är utarbetad af Fr. Engel i "Bibliotheca mathematica" ser. 3, bd I (Leipzig 1900). Öfver en del af hans efterlämnade arbeten i manuskript (inalles åtminstone 20,000 foliosidor) utgaf C. Störmer en förteckning i "Kristiania vidensk. selsk:s forhandl.", 1904. Litt.: T. B. Halvorsen (med hjälp af E. Holst) i "Norsk forfatterlexikon", bd III (1892), E. Holst, "S. L."; (i "Nyt tidsskr.", ser. 2, bd II, 1893) och "Tale ved universitetets mindefest över S. L. 20 apr. 1899", samt L. Sylow, "S. L." (i "Archiv for mathematik og naturvidenskab", bd 21). 1--2. ^{K. V. H.} Lie [li]. 1. Jonas Lauritz Idemil L., norsk författare, f. 6 nov. 1833 i Eker (Buskeruds amt), d. 5 juli 1908 på Fleskum, nära Fredriksværn, härstammade på fädernet från en gammal högt ansedd ämbetsmannasläkt med namn efter gården Storlie vid Gulelven på nordsidan af Dovre. Karaktärsfasthet och praktiska intressen voro påbrå från fadern, den skicklige juristen Mons L.: sin poetiska och visionära genialitet hade han ärft från modern, den rikt begåfvade, lärda och originella Pauline Christine Tiller, hvars förfäder urspr. torde ha varit lappar ("finner") eller zigenare. L:s barndom och tidigare <img r>

ungdomsår förflöto till större delen i Tromsö, där fadern 1839 blef byfoged. Här, i själfva Nordlands brännpunkt, fick den vetgirige gossen under käcka lekar och pojkstreck på sjöstadens många bryggor och främmande fartyg intryck för lifvet af den sällsamma naturen och de säregna etnografiska förhållandena i midnattssolens och det långa vintermörkrets land. Samtidigt med faderns förflyttning som sorenskriver till Onereim i Söndhordland sändes L. 13 år gammal till Fredriksværn för att bli sjöofficer, hvilken plan dock strandade på hans närsynthet. Han genomgick Heltbergs "studentfabrik" och blef 1851 student. Under universitetstiden i Kristiania, där han drogs magnetiskt till mera naiva och positiva unga sturm-und-drang-genier, som Bj. Björnson, O. Bull, Nordraak, Vinje m. fl., blef han påverkad af nationella strömningar, hvarjämte Wergelands bildrika poesi slog djupa rötter i hans sinne (tydliga spår däraf såväl i hans första skaldeförsök och politiska tidningsartiklar som i hans senare lyrik). Efter en tidig förlofning under sommarferierna i Onereim med sin själsbefryndade och talangfulla kusin Thomasine L. från Kongsvinger (f. 1833, d. 1907, syster till pianisten Erika L.-Nissen) bedref L. de egentliga studierna mera energiskt, blef 1858 juris kandidat och bosatte sig 1859 som overretssagförer i Kongsvinger. Året därpå gifte han sig. Den praktiserande unge juristen kastade sig nu in i ett vidtomfattande och lönande affärslif, på samma gång han gjorde sig bemärkt som journalist och intensivt deltog i ett mångsidigt utvecklande sällskapslif. Indragen i de allt dristigare timmerspekulationerna i Solörs skogsdistrikt, hade emellertid L. vid den katastrof, som 1868 ruinerade Österdalen, ådragit sig flera hundra tusen kronors skuld. Tappert understödd af sin hustru, beslöt han då att med sin penna söka gälda allt; hans mod och dådkraft erinra om W. Scotts gigantiska ansträngningar vid en liknande olycka. Sommaren s. å. flyttade L. med familj till Kristiania. Till en början följde några år af slit och släp för det dagliga brödet. L., som redan 1866 utgett en ganska ljumt mottagen samling Digte, lifnärde sig och de sina med att skrifva tillfällighetsdikter och genom medarbetarskap i pressen. Julen 1870 utkom tack vare Björnsons uppmuntran och påtryckning Den fremsynte eller billeder fra Nordland ("Visionären", 1871). Få nordiska böcker ha vunnit en så snabb, allmän och välförtjänt seger: den lyste "som en hvit mås i den grå vinterluften". Romantik och realism sammansmälta här till en gripande bild af nordländsk natur och mysticism. Bokens kvinnliga hufvudperson är en af L:s innerligaste och skönaste,