2. Erika L., kusin till L. 1. Se Lie-Nissen. 3. Mons L., son till L. 1, norsk författare, f. 5 maj 1864 i Kongsvinger, har efter vidsträckta resor i yngre år slagit sig ner i Norge som författare. Novellerna Streif (1894), Remeni (1895), En drömmers bog (s. å.), En forbryders bekendelser (1896) och Höstnoveller (s. å.), en samling Digte (1897), skådespelen Tragedier om kærlighed (s. å.), Lombardo og Agrippina (1898), Don Juans död (1900), Om hundrede aar (s. å.) och Alfred Striman og hans hustru (1909), berättelserna Sjöfareren (1901), Adam Ravn (1902), I kvindens net (1903), Det brede humör (s. å.), Mand överbord! (1904), Livet paa eventyrslottet (1905) och Ved hotellets dækkede bord (1906) visa en mycket långsam utveckling från famlande, aforistiska stämningsutbrott, lyriskt monotona, abstrakta passionstragedier till egendomligt karakteristiska skildringar af den isolerade individens olycksöde: människan är i hans böcker hemfallen åt okända makters dräpande öfvervälde. L. är typisk för de "forcerade talangerna" i den senare norska litteraturen. 4. Erik Röring Möinichen L., den föregåendes broder, norsk författare, f. 23 nov. 1868 i Kristiania, har utgifvit en förtjänstfull skiss öfver Balzac (1893) och en kåserande framställning af världslitteraturens historia (1896), var en tid redaktör för ett Kristianiablad, hvarefter han författat underhållande berättelser utan högre litterärt värde (Tolv procent! 1902, Direktör Lyngs hjem 1903 m. fl.). 5. Bernt Bessesen L., brorson till L. 1, norsk författare, f. 13 juli 1868, student 1886, juris kandidat 1891, debuterade 1892 i "Tilskueren" med berättelsen Metje Kajsa. I eventyrland (s. å.) med sin älskvärda, stämningsfulla genomsnittstyp angaf genast arten af hans novellistik. Justus Hjelm (1894), Nye kræfter (1895), Kasper Bugge (1898), I Knut Arnebergs hus (1899), Hildr (1900), Söster Judit (6 uppl. 1902; "Syster Judit" 1902), Et særsyn (1903; "En uppenbarelse", 1905), Vildfugl (6 uppl. 1905; "Vildfågel", 1906), Overlærer Hauch (1906: "Lektor Hauch", 1907), Mot overmagt (4 uppl. 1907; "Mot öfvermakten", 1908), Helle (1909; "Hella". 1910), Thalja (1910) och novellsamlingen Undervejs (1906) ega en lätt och underhållande stil, god komposition, en säker, understundom något sentimental karaktärsteckning. Folkberättelserna Sorte Örn (1894), Svend Bidevind (1897; sv. öfv. 1899), Peter Napoleon (1900; sv. öfv. 1902), Guttedage (1905; "Pojkdagar", 1907) m. fl. åtnjuta mycken popularitet. 1. ^{E. A--ie.} 3--5. ^{R--n B.} Lie [l<over>i</over>], Hans Peter (Ellingsen), norsk läkare, f. 18 dec. 1862 i Ulstein (Söndmöre), blef med. kandidat 1891 och har sedan 1895 varit läkare och föreståndare för vårdanstalten för spetälska samt för S:t Jörgens hospital i Bergen, vid hvars kommunala sjukhus han därjämte till 1910 var prosektor. 1893 studerade han kolera i Kiel och Hamburg och 1900 böldpest i Glasgow. Han har offentliggjort resultat af sina vetenskapliga undersökningar om olika sidor af spetälskan och om patologisk-anatomiska, hygienisk-epidemiologiska och bakteriologiska frågor rörande tyfus, difteri och pest i norska och tyska facktidskrifter. Han har tills. med doktor Lyder Borthen utgifvit Die lepra des auges (1899) och ensam Lepra im rückenmarck und den peripheren nerven (1904), på hvilken afh. han kreerades till med. doktor, hvarjämte han lämnat bidrag till "Handbuch der therapie innerer krankheiten" och "Handbuch der therapie der gesammten medizin". L. var generalsekreterare vid 2:a internationella leprakonferensen i Bergen 1909. ^{K. V. H.} Lie [l<over>i</over>], Mikael Ström Henriksen, norsk jurist, f. 22 aug. 1873 i Kongsvinger, tog juridisk ämbetsexamen 1894 och fick 1899 "Kronprinsens guldmedalje" för ett (otryckt) arbete i komparativ rättshistoria. Efter att flera gånger med stipendium ha vistats i utlandet för studier i statsrätt och internationell rätt blef han 1907 anställd som konsulent i dessa vetenskaper vid Nobelinstitutet i Kristiania, och 1908 blef han universitetsstipendiat i rättsvetenskap. L. har flitigt lämnat bidrag till pressen och tidskrifter samt offentliggjort afh. om Lensprincipet i Norden (1907). Hösten 1911 inlämnade han för doktorsgrad vid Kristiania universitet ett större folkrättsligt arbete, Legitimation ved traktat. ^{K. V. H.} Lieban [l<over>i</over>b-], Julius, tysk operasångare, f. 1857 i Lundenburg, Mähren, rymde i gossåren från hemmet och drog omkring med ett zigenarkapell, studerade i Wien violinspel för Hellmesberger d. ä. och sång för Gänsbacher, anställdes 1877 vid Leipzigs stadsteater och 1881 vid Angelo Neumanns stora Wagnerturnéer samt tillhör sedan 1882 hofoperan i Berlin. Han framstår som en genom karakteristikens skärpa, naturfrisk komik och virtuos röstbehandling öfverlägsen uppbärare af tenorbufforoller, främst dvärgen Mime i "Rheingold" och i "Siegfried", hvarmed han hos Rich. Wagner själf väckte öfverraskning och beundran, vidare David i "Meistersinger", Bazil i "Die hochzeit des Figaro", Pedrillo i "Die entführung aus dem serail" o. s. v. Han blef 1908 k. kammarsångare. ^{E. F--t.} Liebau [l<over>i</over>bau]. 1. Stad i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien) vid Bober. 4,892 inv. (1905). Linneindustri, glashytta, möbel- och papperstillverkning. -- 2. Stad i Mähren, vid ett tillflöde till Oder. 2,483 inv. (1900). Skifferbrott, tillverkning af sidenband. -- 3. (Deutsch-L.) Köping i Mähren med stort linneväfveri. 4,682 inv. (1900). 1--3. ^{J. F. N.} Liebe [l<over>i</over>be], Ane Dorothea, dansk skådespelerska, f. 1784, d. 1838, hette som ogift Sölver och debuterade 1802 på k. teatern som sångerska och gjorde genast mycken lycka. Både i synsspelet och i dramat fick hon stor användning, i synnerhet i subrettroller, men var en lika skicklig som allsidig konstnärinna. 1830 lämnade hon teatern. -- Från 1811 var hon gift med Georg Julius L., f. 1788, d. 1845. som 1809--42 var skådespelare vid k. teatern (hans hufvudfack var älskarroller i lustspelet) och från 1827 tillika regissör. -- Deras son, Johan Theodor Julius L., f. 1823, d. 1893, debuterade 1845 som sångare och tillhörde till 1885 k. teatern. 1856 ingick han äktenskap med Johanne Emilie Egense, f. 1831, d. 1881, som 1853--76 tillhörde k. teatern och länge var en af dess mest använda sångerskor. ^{E. Ebg.} Liebe [l<over>i</over>be], Karl Kristian Wilhelm, dansk jurist och politiker, f. 30 nov. 1820 i Roskilde, d. 24 aug. 1900, blef juris kandidat, var 1843--48 fullmäktig (biträde) hos kammeradvokat Sporon