bekämpade likaledes de taktiskt opportunistiska och teoretiskt revisionistiska riktningarna, särskildt företrädda af Vollmar och Bernstein. Bland L:s många skrifter märkas Volksfremdwörterbuch (1881; 7:e uppl. 1894), Ein blick in die Neue welt (resebref från Amerika, 1887), Robert Blum und seine zeit (1888; 2:a uppl. 1890), Geschichte der französischen revolution (1890), Die Emser depesche (1891; 7:e uppl. 1899), Robert Owen (1892), Karl Marx zum gedächtnis (1896). På sv. utkom 1908 "Militarism och antimilitarism". -- Litt.: K. Eisner, "W. L." (1906), Fr. Mehring, "Geschichte der deutschen sozialdemokratie" (1--4, s. å.). ^{E. H. T.} Lieblein [l<over>i</over>b-], Jens Daniel Carolus, norsk universitetslärare, egyptolog, f. 23 dec. 1827 i Kristiania, d. där 14 aug. 1911, aflade "examen artium" (studentexamen) 1855, "examen philosophicum" <img l>

1856 och filologisk ämbetsexamen 1861. Sistnämnda år företog han en resa till Berlin företrädesvis för idkande af egyptologiska studier, med hvilka han en längre tid tillförene sysslat på egen hand. Under en stor del af åren 1864 och 1867--69 vistades L. likaledes i utlandet och besökte då Paris, Turin, London, Leiden, Stockholm, Köpenhamn, Helsingfors, Petersburg, Neapel, Rom, Florens, München och Wien för studier i dessa städers egyptiska museer samt var Ismail paschas gäst vid Sues-kanalens invigning (1869). Han utnämndes 1867 på grund af sina vetenskapliga förtjänster till stipendiat i egyptologi vid Kristiania universitet, och 1876 beviljade stortinget anslag till en personell professur i egyptologi för L. -- L:s vetenskapliga skriftställarverksamhet var särdeles betydande. Det var i synnerhet den egyptiska kronologien, som tog hans uppmärksamhet i anspråk. L. uppställde sitt särskilda kronologiska system, hvilket han genom åtskilliga arbeten -- Die ägyptische chronologie, ein kritischer versuch (1863), Recherches sur la chronologie égyptienne (1873) och flera smärre artiklar i "Kristiania Videnskabsselskabs forhandlinger", "Zeitschrift für ägyptische sprache", "Revue archéologique" -- sökte motivera och försvara. I en omfattande Dictionnaire de noms hiéroglyphiques (1871--91; suppl. 1892) meddelade han en samling genealogiska listor, kopierade från monument (hufvudsakligen af sten eller trä) i Europa och Egypten. Arbetet är afsedt att utgöra på en gång ett förklarande tillägg till nyssnämnda kronologiska skrifter och ett slags korrektiv för de i systemet upptagna data, men torde som namnordbok ega långt större betydelse, åtminstone om man får döma af det bruk forskarna i allmänhet göra af detsamma. På senaste tiden vände L. sin håg åt den egyptiska religionen, i hvars behandling han äfven sökt införa en strängare kronologisk metod. Hit hör hans arbete Gammelægyptisk religion, populært fremstillet (3 dlr, 1883--85). L:s många smärre skrifter i egyptisk filologi återfinnas i årgångar af "Zeitschrift für ägyptische sprache", "Recueil de travaux relatifs à la philologie et à l'archéologie égyptiennes", i orientalistkongressernas handlingar från och med 1874 (London) samt i Kristiania Videnskabsselskabs handlingar. Blands L:s större afhandlingar och arbeten må utom de redan anförda nämnas Die ägyptischen denkmäler in S:t Petersburg, Helsingfors, Upsala und Kopenhagen (1873) och Index alphabétique du livre des morts (1875). Bland L:s senare arbeten märkas Handel und schiffart auf dem Rothen meere in alten zeiten (1886) och Le livre égyptien: Que mon nom fleurisse (1895). -- L. utgaf dessutom på svenska Katalog öfver egyptiska fornlemningar i Nationalmuseum (1868), skref populära arbeten öfver Egypten (i "Ur vår tids forskning", n:r 18 och 19) och skildrade Egyptens historia (i "Illustrerad verldshistoria", I, utg. af E. Wallis, 1875). I "Nordisk tidskrift" författade L. (på norska) egyptologiska uppsatser och recensioner. L. var led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1878). ^{K. P.}* Liebler [l<over>i</over>b-], Thomas. Se Erastus. Lieblings- [l<over>i</over>b-; af ty. liebling], älsklings-, t. ex. lieblingsrätt: förr brukligt lånord. Liebm., vid växtnamn förkortning för danske botanisten F. M. Liebmann (se denne). Liebmann [l<over>i</over>b-], Frederik Michael, dansk botanist, f. 10 okt. 1813, d. 29 okt. 1856, blef student 1832, docent i botanik vid universitetet 1837 och lärare vid veterinärskolan s. å. L. företog med statsunderstöd 1840--43 en resa i Mexico, hvarifrån han hemförde rika samlingar. Efter sin återkomst blef han 1843 utgifvare af "Flora danica" (se d. o.), hvaraf han utarbetade 5 häften, samt 1845 professor vid universitetet och 1852 direktör för Botaniska trädgården. Utom flera specialafhandlingar om Mexicos och Central-Amerikas flora (de flesta införda i Videnskabsselskabets skrifter) författade L. ett stort arbete om Mexicos ekar (utg. 1869 af A. S. Örsted). ^{E. Ebg.} Liebmann [l<over>i</over>b-], Otto, tysk filosof, f. 25 febr. 1840, sedan 1882 professor i Jena, är en af de förnämste representanterna för nykantianismen, till hvilken han gaf det energiska fältropet i sin ungdomsskrift Kant und die epigonen (1865), där hvarje kapitel slutade med orden: "Alltså måste man återgå till Kant". Han ser den kantska filosofiens grundsanning i påvisandet af att rum, tid och kategorierna äro det mänskliga medvetandets funktioner och att subjekt och predikat äro nödvändiga korrelat, men betecknar läran om "tinget i sig" såsom en främmande blodsdroppe i kriticismen, en rest af dogmatism. Själf söker han i Zur analysis der wirklichkeit (1876; 3:e uppl. 1900) och Gedanken und thatsachen (1882--1904, 4 bd) grundlägga en kritisk metafysik, som framställer sina principer blott som de slutliga hypoteserna för verklighetens förklaring. Förhållandet mellan erfarenhet och teori behandlar han i Klimax der theorien (1884), där han kallar de begrepp, som teorien måste skjuta in i erfarenhetsmaterialet för att göra detta begripligt, "interpolationer". Andra arbeten af L. äro Geist der transscendentalphilosophie (1901), Grundriss der kritischen metaphysik (s. å.) och Trilogie des pessimismus (1902). ^S--e. Liebreich [l<over>i</over>brajch], Matthias Eugen Oskar, tysk kemist och farmakolog, f. 1839 i Königsberg, d. 2 juli 1908 i Berlin, promoverades till med. doktor och var 1872--1907 professor