nämnas Om bränvinets inflytande på menniskan (1831), Gifves det läkemedel emot lungsot? (1841), Kort framställning af homöopathiens närvarande ställning i främmande länder (1846; ny uppl. 1854), Om folkmedicin (1858) och Om nutidens läkarepartier och deras grundskilnader (1862). -- L. var gift (sedan 1833) med Henrika Sofia Karolina (kallad Jetta) Ling (f. 1810 i Lund, d. 30 aug. 1893), en dotter till P. H. Ling i dennes första gifte. Hon utgaf under signaturen J. L. Dikter (1849), Bardens dotter (1855) samt en lefnadsteckning öfver sin fader (1852). F. B.* Liederbrüder [līd-], ty. Se Liedertafel. Liedermeister [līdermajster], ty. Se Liedertafel. Liedertafel [līd-], tyskt namn på manssångförening. Den första egentliga liedertafel bildades 1809 genom Zelter i Berlin af medlemmar ur Singakademie och följdes sedan af dylika i Leipzig, Frankfurt an der Oder o. s. v. Dessa tyska föreningar hade äfven politisk betydelse som härdar för fosterländsk entusiasm under denna Tysklands förnedringstid och skilde sig därigenom från de engelska, redan på 1700-talet stiftade sångklubbarna (se Catch och Glee). Medlemmarna kallas liederbrüder, ordföranden liedervater, dirigenten liedermeister o. s. v. De i sista instans i ”Deutscher sängerbund” (125,000 sångare) förenade sångarförbunden bära namn mest efter provinser, mera sällan efter städer eller enskilda personer. Jfr äfven Orphéon, Sångarförbund och Sångförening. A. L.* Liedervater [līderfāter], ty. Se Liedertafel. Liège [liǟʃ̇], ty. Lüttich, vall. Lîge. 1. (Flam. Luikerland) Provins i Belgien, vid östra gränsen. 2,895 kvkm. 899,537 inv. (1909), 311 inv. på 1 kvkm., mest valloner. Landet uppfylles i s. och ö. af utlöpare från Ardennerna, som bilda en skogrik, men föga fruktbar platå, samt genomflytes af Maas och dennes biflod Ourthe. Södra delen af prov. är mycket rik på stenkol samt järn-, bly- och zinkmalmer och bildar ett af de förnämsta industridistrikten i Belgien. Prov. indelas i 4 arrondissemang. -- Det fordom till westfaliska kretsen hörande biskopsstiftet L., hvars biskopar voro tyska riksfurstar och förde titeln hertigar af Bouillon, hörde till ärkestiftet Köln. Biskoparna residerade först i Tongern, sedan i Maastricht och från 720 i Liège, ehuru det dröjde mer än 2 årh., innan de antogo titeln ”biskop af L.” 1794 besattes stiftet af fransmännen och afträddes formligen till dem i Lunéville-freden (1801). Genom Wienkongressens beslut och ett särskildt fördrag af 23 mars 1815 öfverlämnades det som ett själfständigt furstendöme till konungen af Nederländerna och bildade sedan, ehuru med förändrade gränser, en provins i konungariket Nederländerna, hvilken efter revolutionen 1830 förenades med Belgien. -- 2. (Flam. Luik) Hufvudstad i nämnda provins, på ömse sidor om Maas, som där upptager Ourthe. 176,893 inv. (1909), de fleste valloner. På vänstra flodstranden ligger den äldre staden med citadellet och de mera viktiga historiska byggnaderna, på den högra den nedre och modernare stadsdelen, behärskad af Fort de la Chartreuse. Omkring den egentliga staden ligger en krans af förstäder. Öfver Maas leda 6 broar, af hvilka Pont des Arches (urspr. från 700-talet, ombyggd 1860--63) spelat en framstående roll i stadens historia. Place S:t Lambert är stadens historiska medelpunkt.

Justitiepalatset i Liège.

Där står ännu det palats, Justitiepalatset (se fig.) -- byggdt i renässansstil 1508--40 --, som före revolutionen var furstbiskoparnas residens; där finnas ett statsarkiv och ett arkeologiskt museum. Utom klosterkyrkan S:t Paulus (sedan 1802 med rang af katedralkyrka) eger staden flera andra medeltidskyrkor. (Den forna, särdeles vackra S:t Lambertskatedralen förstördes och jämnades med jorden af de franske sansculotterna 1794.) Till stadens prydnader höra kajerna med stora, eleganta hus vid Maas, bl. a. Square d’Avroy, med Karl den stores ryttarstaty (af Jehotte). Det 1817 af nederländska regeringen inrättade statsuniversitetet (ny byggnad i renässansstil 1889--93) räknar omkr. 80 professorer och 2,730 stud. (1910), däraf 1,180 utlänningar. Det har 4 fakulteter: f. de droit, f. des sciences (i förening med konst- och industriskola), f. de médecine och (sedan 1893) f. technique. Med detsamma äro förenade ett bibliotek (omkr. 390,000 bd) och andra samlingar, en école du commerce et des consulats samt ett 1883 genom senatorn Montefiore inrättadt institut électrotechnique, som nu är en del af tekniska fakulteten. Dessutom eger staden konstakademi, musikkonservatorium, högre och lägre flickskolor, ateneum m. m. Framför teatern står en staty af kompositören Grétry, som var född i L. L. har länge varit en af Europas lifligaste industristäder, till följd af provinsens malm- och stenkolsrikedom. Stenkolsgrufvorna sträcka sig delvis under staden och floden. Stadens förnämsta industrigren är gevärsfabrikation dels i enskilda, dels i statens verkstäder (de senare i förstaden S:t Léonard); betydande äro äfven yllemanufakturerna, läder- och bleckfabrikationen samt järntillverkningen. I närheten ligger Seraing (se d. o.), Cockerills storartade skapelse. Handeln är betydlig och underlättas af flodfarten på Maas samt stadens många järnvägsförbindelser. -- L. omnämnes redan i början af 700-talet,