då det blef biskopssäte. Dess rika och frihetsälskande befolkning låg ständigt i fejd med biskoparna, som ofta måste söka hjälp af främmande makter. Karl den djärfve af Burgund förstörde 1467--68 såväl staden som fästningsverken. 1792 vunno fransmännen en seger öfver österrikarna vid L. 1905 hölls en världsutställning i L. 1 o. 2. (J. F. N.) Liegnitz [līg-]. 1. Regeringsområde i preussiska prov. Schlesien. 13,612 kvkm. 1,133,145 inv. (1905), däribland omkr. 200,000 katoliker. Det är deladt i 21 kretsar. -- 2. Hufvudstad i nämnda reg.-omr. och i det forna riksomedelbara furstendömet L., vid Oders biflod Katzbach. 66,620 inv. (1910), däraf omkr. 10,000 katoliker. Staden bildar nu en egen stadskrets och består af den med vackra promenader omgifna staden och af flera förstäder. Märkligaste byggnaderna äro kungl. slottet (säte för regeringsområdets styrelse) och riddarakademiens hus. Riddarakademien stiftades 1708 af kejsar Josef I, men förändrades 1810 till en gymnasiebildningsanstalt med adliga friplatser. Dessutom finnas ett gymnasium, realskola, landtbruksskola, folkskollärar- och lärarinneseminarier m. m. Tillverkning af kläde och andra yllevaror, läder, tobak, maskiner, pianon m. m. En viktig näring är trädgårdsskötsel. -- L. omnämnes först 1004 och var sedan 1163 residens för hertigarna i furstendömet L., hvilkas ätt utgick 1675 med Georg Vilhelm. Österrike tog då, trots Brandenburgs arfsanspråk, furstendömet och staden i besittning. 1740 satte preussarna sig i besittning af staden, förlorade den 1757 till österrikarna, men återtogo den snart. 15 aug. 1760 vann Fredrik II i närheten af L. en seger öfver österrikiske fältherren Laudon. Nära L., vid Wahlstatt, stod det stora mongolslaget 9 apr. 1241, då staden förstördes, och nästan på samma plats besegrade Blücher 26 aug. 1813 fransmännen (se Katzbach). 1 o. 2. (J. F. N.) Liegnitz [lig-], Augusta, furstinna af L., f. 1800, d. 1873, var dotter af gref ve-Ferdinand von Harrach och erhöll, då hon 9" nov. 1824 trädde i morganatiskt äktenskap med Fredrik Vilhelm III af Preussen, titeln furstinna af L. och gref vinna af Hohenzollern. Tillbakadragen och välgörande, åtnjöt hon vid hofvet och bland folket allmän aktning. Jfr Bernstorff, "Ein bild aus der zeit von 1789 bis 1835" (4:e uppl. 1899). Lienhard [linhart], Fritz, tysk författare, f. 4 okt. 1865 i Elsass, studerade språkvetenskap och teologi i Strassburg och Berlin, var sedan informator några år, företog vidsträckta resor och slog sig sedan ner i Berlin, där han började en häftig strid mot hvad han kallade storstadsdekadensen i litteraturen. Polemiskt och programmatiskt har han uttalat sig i Die vorherrscliaft Berlins (1900), Oberflächenkultur (1904), W eg e nach Weimar (1905-08) och Wesen und wiirde der dichtkunst (1909), genom hvilka han var en af de förste ifrårna för hembygdskonsten. L:s skådespel (Gottfried von Strassburg, 1898, Warlburg: Heinrich von Ofterdingen. Die heilige Elisabet. Martin Luther, 1903-08, m. fl.) ega allvar och hänförelse, men föga dramatiskt lif. Gesammelte gedichte (1901; 2:a uppl. 1906) äro fyllda af ideell sträfvan, men ofta alltför nyktra och uppbyggliga. Wasgaufahrten (1895, 3:e uppl. 1901), Thuringer tagebuch (1903; 7:e uppl. 1910) och romanen Oberlin (1910) äro karakteristiska prosaarbeten af den som uppslagsgifvare och germanentusiast inflytelserike, från allt litterärt klickväsen frie mannen. R-n B. Lie-Nissen [Ii-], Erika, norsk pianist, född Lie (se d. o., sp. 397), f. 17 jan. 1845 i Kongsvinger, d. 27 okt. 1903 i Kristiania, elev af H. Kjerulf och 1863- 66 af Kullak i Berlin, konserterade med stor framgång där 1866 samt i hemlandet och i Köpenhamn 1867, studerade 186S i Paris och uppträdde därefter i London. 1870 -71 verkade hon som lärarinna vid konserva-toriet i Köpenhamn. Därefter gjorde hon konsertresor i Tyskland, Schweiz och Holland. 1874 trädde hon i äktenskap med läkaren Oskar Nissen, hvarefter hon, med undantag af en turné 1876-77 i Tyskland, Holland, Danmark och Sverige, mestadels verkade i Kristiania, där hon ofta uppträdde på konserter. Hon blef 1870 led. af Mus. akad. i Stockholm. Hennes äktenskap upplöstes 1894. S. å. blef hon organist vid Jakobskyrkan i Kristiania och erhöll årligt konstnärsgage af stortinget. L. förenade med en stor och förfinad teknik det konstnärliga allvar, som aldrig offrar åt virtuositeten för dess egen skull, utan söker gå på djupet och tolka kompositionernas innehåll. Särskildt var hon berömd i föredraget af Bach och Beethoven. - Hennes son Karl Nissen (se denne) har likaledes vunnit berömmelse som pianist. A. L.* Lienitis (af lat. lien, mjälte), inflammation af mjälten. Se Mjältsjukdomar. Lienteri (af grek. leios, glatt, och enteron, tarm), med., kallades af antikens folk en särskild form af diarré, eller en hastig afföring af osmälta födoämnen. F. B.* Lienz [lie'nts], stad i Tyrolen, 673 m. ö. h., nära Kärntens gräns, vid Isels inflöde i Drava. 5,300 inv. (1905). J. F. N. Lier [līr], fr. Lierre, stad i belgiska prov. Antwerpen, vid floden Nethe. 24,229 inv. (1904). Tillverkning af siden, spetsar, socker m. m. L. var under medeltiden berömdt för sin klädestillverkning och var på 1400- och 1500-talen en rik och blomstrande stad, men förstördes nästan alldeles vid den s. k. "Liersche furie" (raseriet i L.) 15 okt. 1595. I L. bodde Kristian II 1524--30 i ett hus, som ännu står kvar och ännu kallas Hof van Denemarken. Äfven andra minnen från den danske konungen finnas. J. F. N. Lier, hvars gamla namn är Liðir (plur. af líð, lid), gård i Vingers socken, Hedemarkens amt (Norge), på en höjd 6 km. s. om Kongsvinger och nära svenska gränsen. L. är ett stort, af många särskildt taxerade delar sammansatt bruk, inalles med en jordränta af 115,43 mark, hufvudsakligen skogsegendomar. 1808 hade norrmännen i en väl vald position vid L. mellan Tarven- och Fusker-sjöarna anlagt ett retranchement för infanteri och ett ”placement” för ett halft 3 ℔:igt fotbatteri. 18 apr. 1808 stod där en träffning mellan G. M.