Armfelts kår och öfverste de Seues brigad, hvarvid norrmännen med en förlust af 50 döda och 70 sårade kastades ur sin ställning, hvarefter svenskarna uppkastade en mängd fältbefästningar här och bakom Ausbölån samt stannade sedan kvar vid L. till fram i maj, då de drogo sig tillbaka till Sverige. I slutet af juli 1814 stod öfverstelöjtnant S. A. Krebs vid L. med 2,300 man, ett 3 ℔:igt halfbatteri och 4 regementskanoner. På västsidan af Glommen lågo 2 redutter, men ingen bro fanns öfver färjstället. Längs Lierställningens front voro anlagda förskansningar med ett framskjutet slutet verk. 2 aug. angrep öfverste K. P. Gahn med något öfver 2,000 man jämte 8 kanoner den starka norska ställningen. Efter 4 1/2 timmars strid tvungos svenskarna att retirera (se Matrand). K. V. H. L. W:son M. Lier [Hr], Adolf, tysk målare, f. 1826 i Sachsen, cl. 1882, studerade först arkitektur i Dresden, därefter landskapsmålning i München för R. Zimmermann och i Paris för J. Dupré samt blef en af det moderna stämningslandskapets första representanter i München, där hans inflytande på de unge målarna var betydande. L. är representerad i flera tyska museer, i Berlins nationalgalleri (Afton vid Isar och Morgonstämning vid Seefeld), i Nya pinakoteket i München (Theresienwiese med Bavaria och By motiv), i Dresdengalleriet (Månsken vid Oise), Stuttgart m. fl. G-g N. Liera (fr. lier), förbinda, förena. -- Lierad, nära förbunden, förtrogen. Liern y Cerach [lie'rn i thera'k], Rafael Maria, spansk dramatisk författare, f. 1833 i Valencia, där han studerade filosofi och juridik, innan han helt egnade sig åt teatern. För denna har L. verkat dels som instruktör vid Teatro real och andra Madridteatrar, dels som författare till ett mycket stort antal teaterstycken, af hvilka de mest populära äro La salsa de Aniceta, Don Pompeyo en carnaval, El proceso del cancän, Arlislas para la Habana, El cotillön de Tapioca, Para dos perdices och Granandina, representerande olika genre, från tragedi till zarzuela. Ad. H-n. Lierre [liär], stad i Belgien. Se Lier. Liestal [līs-], hufvudort i schweiziska halfkantonen Basel-land, vid Rhens biflod Ergolz, som där bildar ett vackert vattenfall. 5,488 inv. (1900). Textilindustri. (J. F. N.) Li'eto, det finska namnet på L u n d o (se d. o.). Lieue [liö'], af keltiskt urspr, (se Leuca), fransk mil. Se Mil. Lieutenant [liötnä']. Se Löjtnant. Lieuwert. Se L e e u w a r d e n. Liewen [liv-], von, tidigare Liwe, en gammal livländsk adelssläkt, som spred sig till Estland, Kurland, Litauen, Sverige och Ryssland, naturalise-rades i Sverige 1653 med friherrlig värdighet och erhöll Eksjö stad jämte åtskilliga hemman i Småland . till friherreskap. Hans Henrik v. L. (se L. 2) blef 1719 grefve, men den grefliga ätten v. L. utslocknade på svärdssidan 1781 med hans son Hans Henrik v. L. d. y. (se L. 3). 1. Bernhard von L., friherre, krigare, son af Reinhold Liwe, baron Liwe eller von Liewen, f. 20 aug. 1651, anträdde vid 17 års ålder en resa till Frankrike, där han blef kadett vid konungens garde, ingick två år därefter i holländsk krigstjänst samt deltog 1672 i det stora sjöslaget vid Southwoldbay, som den holländska flottan under Ruyter utkämpade med Frankrikes och Englands förenade sjömakt. På hösten 1672 tog han afsked ur republikens tjänst och återvände till Sverige, där han blef först fänrik samt 1675 löjtnant och 1676 kapten vid Lifgardet. Han var därefter med i det danska kriget och utmärkte sig i synnerhet i slagen vid Lund (1676) och Landskrona (1677). Hans militära förtjänster tilldrogo sig Karl XI :s synnerliga uppmärksamhet, så att L. 1686 utnämndes till öfverste vid Lifgardet. 1696 befordrades han till generalmajor "och chef för Dalregementet samt blef 1698 generallöjtnant och guvernör i Wis-mar. Efter Stora nordiska krigets utbrott (1700) kallades L. till Livland, var med vid öfvergången öfver Diina (1701) och följde året därpå Karl XII inåt Polen. I slaget vid Klissov (9 juli 1702) förde han jämte M. Stenbock befälet öfver centerns första linje. Utnämnd till general af infanteriet 1703. åtföljde han svenska hufvudhären, när den några veckor senare, i midten af maj, började Thorns belägring. L7nder denna träffades han 18 maj 1703 vid Karl Xll:s sida af en kanonkula, som afslet hans högra ben. Han dog samma dag. 2. Hans Henrik von L., d. ä., grefve, den förres kusin, krigare, son af Bernhard Otto Liwe, baron Liwe eller von Liewen, f. 1664 i Estland, d. 25 mars 1733 i Stockholm, ingick tidigt i krigstjänst som kornett vid Drottningens li/rcgemente till häst och befordrades därifrån (1688) till löjtnant vid grefve G. M. Lewcnhaupts infanteriregemente, där han efter hand avancerade. Strax efter Stora nordiska krigets utbrott blef han af Karl XII 1700 utnämnd till öfverstelöjtnant vid en af honom värfvad infanteribataljon. Han var med vid Narva och tillhörde efter Karl XII:s af marsch söderut den armékår, med hvilken Schlippenbach skulle försvara Livland mot ryssarna. I många strider utmärkte L. sig i spetsen för sin lilla skara genom lysande tapperhet, icke minst i nederlaget. Så var han med vid Errestfer (1701) och Sagnitz (1702), där fiendens oerhörda öfverlägsenhet beredde svenskarnas olycka, men där L. och många andra jämte honom gjorde allt hvad som kunde göras af tappra män. 1703 utnämndes han till öfverste för ett af honom värfvadt infanteriregemente på 800 man, och 1704-09 låg han öfver hufvud i garnison i Reval. 1710 utnämndes han till generalmajor af infanteriet. S. å. beordrades han att bege