på det sätt, som här antydts, lifegenskapen i England under påverkan af landets ekonomiska och sociala utveckling. I Skottland fortforo arbetarna vid stenkolsgrufvor och saltverk att vara lifegna till 1700-talets slut. I Frankrike utfärdade visserligen Ludvig X 1315 en lag, som afsåg, att de lifegne å de kungliga domänerna skulle få lösa sig fria, och principiellt uttalade sig om orättfärdigheten i all lifegenskap, men den goda afsikten ledde icke till märkligare följder. Först 1779 befriades, på Turgots initiativ, folket å kronodomänerna från lifegenskap. Genom nationalförsamlingens ryktbara förklaring natten emellan 4--5 aug. 1789 samt senare beslut afskaffades slutligen lifegenskapen i Frankrike helt och hållet, utan att någon ersättning tillerkändes de lifegnes herrar. "Vornedskabet" i Danmark upphäfdes 1702 och det i dess ställe trädande "stavnsbaandet" 1788. I Tyskland gjordes visserligen i en byordning för de kungliga preussiska domänerna af 1702 ett steg till lifegenskapens upphäfvande, men först kejsar Josef II inledde den fullständiga frigörelsen i de tyska staterna (1781 i Böhmen och Mähren, 1782 i sina tyska arfländer). Exemplet följdes i Baden 1783, i Holstein 1804 (där lifegenskapen först efter 1592 utbildat sig), i Svenska Pommern 1806, i Preussen 1807 o. s. v., sist i sachsiska Oberlausitz, 1832. Emancipationen gick för sig dels utan vederlag, dels mot ersättning till husbonden. I enskilda österrikiska kronländer fortfor lifegenskapen till 1848. I Ryssland börjar lifegenskapen rota sig först på 1500-talet. Tidigare hade det funnits trälar och fria bönder. Under den moskovitiska tiden nedsjönko bönderna i ofrihet. Början gjordes därmed, att deras rätt att utvandra från sin herres gods afskars, och redan på 1600-talet var lifegenskapen fullt utbildad, ehuru den delvis erhöll bestämdare former först under 1700-talet. I sammanhang med denna utveckling utplånades den forna skillnaden mellan trälar och bönder, i det båda dessa samhällsklasser uppgingo i de lifegnes. Om det historiska förloppet och om statens medverkan vid den ryska lifegenskapens uppkomst se Ryssland (Historia). En rysk adelsmans lifegna indelades visserligen i två klasser, husfolket och de ofrie landbönderna, men denna indelning återgaf endast faktiska förhållanden och hvilade icke på rättslig grund. Husbonden kunde nämligen efter godtycke sätta den lifegne i den ena eller andra ställningen, hvilket visar, att landbonden icke hade någon rätt till den jord han brukade. De lifegne betalade dels afgifter (obrok) till husbonden, dels gjorde de dagsverkstjänst. Kronan, hvars landbönder hode en jämförelsevis god ställning, ålade dem en likformigt bestämd afgift. De enskilde husbönderna däremot afvägde afgiftens storlek efter den lifegnes förmögenhet eller förmåga att förtjäna pengar. Många lifegna erhöllo tillstånd att söka sig arbete på egen hand, hvar de funno lämpligt, och man träffade bland deras klass industriarbetare, konstnärer, förmögna köpmän o. s. v. På detta och på andra sätt framträdde allt tydligare, att lifegenskapen var oförenlig med senare tiders ekonomiska och sociala förhållanden. Också hade redan kejsar Alexander I (1801-25) sin uppmärksamhet riktad på önskligheten af en förändring; men sedan den reformifrande ministern Speranskij 1812 intrigerats bort af sina konservativa kolleger, stannade saken vid upphäfvandet af lifegenskapen i Östersjöprovinserna (1816--18), där den öfver hufvud varit af mildare art. (Karl XI hade på sin tid förgäfves sökt afskaffa den i dessa trakter.) Äfven Nikolaus I (1825--55) var gynnsamt stämd för lifegnas frigifning och förbättring i deras villkor. Men först efter Krimkriget (1853--56) upptogs frågan åter på allvar. Alexander II intresserade sig nämligen mycket för den stora reformen och vann från flera håll understöd af adeln, hvilken dels hoppades kunna begränsa emancipationen genom att själf taga initiativet, dels väntade sig, att större politisk frihet skulle bli belöningen för dess tillmötesgående. Den ofria befolkningen i Ryssland beräknades vid den tiden till 47,000,000 personer. Inemot halfva antalet utgjordes dock af kronobönder, och dessas frihet var jämförelsevis obetydligt kringskuren. Sedan kronobönderna på förhand frigjorts (1858), utfärdades 19 febr. (g. st.) 1861 en emancipationslag, hvilken utsatte lifegenskapens upphäfvande i hela ryska riket till 17 mars 1863. Enligt denna lag skulle egendomsegarna afstå en del af den af lifegna bönder dittills brukade jorden på följande sätt: bönderna fingo, mot erläggande af vissa bestämda räntor, ständig besittningsrätt till sin gårdstomt och dessutom ett stycke brukbar jord, med tillfälle att lösa sig till fullständig eganderätt (detta blef snart tvångssak); hvaremot det öfriga skulle, inom ett visst efter böndernas antal beräknadt maximum och minimum för hvarje distrikt, förvärfvas af kommunerna och medelst periodiska delningar njutas af dessas bönder gemensamt, tills 2/3 af dem samtyckte till en definitiv delning. Staten försträckte de nye jordinnehafvarna lån för att befria dem från att bli de enskilde egendomsegarnas gäldenärer. Sättet för genomförandet af denna reform -- den väldigaste sociala omstöpning, som egt rum i Europa sedan franska revolutionens dagar -- väckte emellertid på flera håll missnöje och oroligheter bland just dem, som skulle befrias. Tillsvidare behöllos två kännbara skatter, som egde sammanhang med lifegenskapen, nämligen dels en art mantalspenningar l. hufvudskatt (padusjnaja), för hvars fullständiga utgörande bykommunerna i stället för de forne herrarna gjordes ansvariga (detta föranledde ett strängt passtvång), dels obrok-skatten, dåmera endast en af kronans bönder utgående arrendeafgift. Men efter partiella lindringar i hufvudskatten (1879--83) förordnades 1885, att båda dessa skatter skulle upphöra fr. o. m. 1 jan. 1887, den senare genom en 44 års tvångsamortering, genom hvilken sålunda äfven domänbönderna kommo att bli egare af sin jord. G. V. G.* Life-preserver [låYfprisävo], eng. (eg. lifskyd-dare), elastisk käpp (vanligen af kautschuk) med blykula. Lif-fana, fana vid lifkompanict. Se Fana 1. Li.Tland. Se Livland. Li rf lotte, sjöv., bärgningsredskap, bestående af flera vattentäta sammanfogbara lådor af plåt eller trä eller af lufttäta kautschukscylindrar, öfverklädda med segelduk. H. W-L Li.Tord [li'fodl, hufvudstad i irländska grefsk. Donegal, vid floden Foyle, eg. förstad till den på andra sidan floden lisrgande staden Strabane i grefsk. Tyrone. 446 inv. (1901). (J. F. N.) Lifförsäkring (ty. lebensversicherung, eng. assu-rance 1. Insurance of life, fr. assurance sur la me)