443 Lifräddning 444 för sig mot land (fig. 3). Den, som räddas, skall hålla armarna väl sträckta. Detta grepp kan naturligtvis användas endast om den nödställde är fullt lugn, Fig. 2. ty faran för, att han griper om sin räddare och drager honom i djupet, är mycket stor. Räddaren bör alltid närma sig en drunknande bakifrån, för att Fig. 3. denne icke må kunna gripa tag i honom om halsen eller på något annat sätt. Skulle så ske, finnas flera fullt säkra sätt att göra sig fri från greppet. Har den drunknande fattat om räddarens hals, lägger denne Fig. 4. ena armen om hans lif, trycker sig intill honom, fattar med andra handen om hans haka och bryter honom bakåt (fig. 4). Han måste då släppa. Har den drunknande fattat om räddarens armar och lif, fattar denne honom med vänstra handen om axeln och med den andra om hakan på samma sätt, som nyss nämnts, samt bryter honom bakåt (fig. 5). Har han Fig. 5. fattat räddaren om handleden, bryter denne sig los? genom att bryta mot hans tummar, där han gifvetvis måste rå mindre än i hela handen (fig. 6). Vid denna Fig. 6. brytning vridas f. ö. hans armar, och han förlorar styrkan i dem att hålla fast. Så snart man kommit loss från greppet, vänder man den drunknande och fattar honom bakifrån, såsom förut nämnts. Vid alla dessa manipulationer måste man komma ihåg, att tiden ofta är mycket knapp. Har den drunknande börjat förlora medvetandet, hvilket kan ske redan efter mindre än en minuts vistelse under vattenytan, gäller det i regel blott ett par minuter, innan han är fullständigt död. Det är således af nöden, att han skyndsamt föres i land eller till en farkost för att utan dröjsmål få behandling medelst konstgjord andning. Skenbart drunknades behandling. Olika metoder för återställande af andningen och blodomloppet hos skenbart drunknade ha under tidernas lopp uppstått. Först på 1850-talet kom man emellertid till något verkligt resultat därmed. Silvesters metod har