Gräsgård, på sydöstra kusten af Öland, Faludden, på Gottlands sydöstra kust, samt Skärsände, på norra kusten af Fårön vid Gottland. Endast raketapparat finnes vid Ängelholm, Arildsläge, mellan Ängelholm och Kullen, Ystad samt Brantevik, nära Simrishamn. Af ofvannämnda stationer tillhöra Båtfjorden, Galtabäck, Stafsinge, Särdal och Hoburg Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutna, som dessutom f. n. (1911) planlägger anordnandet af ytterligare två stationer, den ena vid Fågelsundet, strax s. om Björns fyr i Öregrundsgrepen, den andra vid Grönhögen, på västkusten af södra Öland, hvilka skola förses med motorlifbåtar. De öfriga här ofvan nämnda lifräddningsstationerna egas och underhållas af svenska staten samt stå under Lotsstyrelsens förvaltning. Se vidare Lifräddningsväsende. U. G. Lifräddningsväsende, hvad som hör till en stats eller enskilda sällskaps organiserade anstalter för räddande af skeppsbrutna. Första tanken på inrättande af lifräddningsanstalter lär ha uppstått i England efter skeppet "Adventures" undergång i sept. 1789 vid Shields, efter hvilken olyckshändelse ett onskildt sällskap bildades i ändamål att genom gåf-vor och på annat sätt uppmuntra kustbefolkningen vid Tyne att vid inträffande strandningar söka rädda do skeppsbrutne. Snart bildades visserligen flera dylika föreningar, men någon fullt målmedveten, organiserad och med kraft ledd verksamhet fanns emellertid ej, vare sig i England eller i andra länder, då sir William Hillary 1823 utfärdade ett upprop till allmänheten att sammansluta sig för att kunna åstadkomma kraftiga åtgärder i syfte att komma de skeppsbrutne till undsättning. Tillsammans med parlamentsledamoten för London Thomas "Wilson utfärdade han därjämte kallelse till ett sammanträde om ifrågavarande angelägenhet i London 12 febr. 1824, då sällskapet The royal national institution for the preserration of life from ship-wreck bildades. Samtidigt därmed uppstodo flera enskilda sällskap med enahanda syfta såväl i Frankrike som i Nederländerna. Emellertid aftynade samtliga dessa sällskaps verksamhet inom kort. Först på 1850-talet framkallade berättelserna om nya sjöolyckor en reorganisation af de äldre föreningarna och bildandet af nya sådana, hvarjämte vederbörande regeringar och myndigheter fleistädes togo hand om saken, så att efter denna tid lifräddnings-väsendet varit stadt i ständig utveckling. I England fanns redan före 1850 den s. k. Ship-irrecked fishermen and mariners society, som 1853 öfverlämnade all sin lifräddningsmateriel till det af Hillary bildade sällskapet, hvilket samtidigt antog namnet The royal national life-boat institution. Detta sällskap har alltmera utvecklats och erhöll 1854-69 kraftigt understöd af Board of trade (handelsministeriet), som under ofvannämnda tid betalade alla aflöningar till det erforderliga manskapet. 1869 hade emellertid sällskapets tillgångar vuxit så starkt, att det ej längre var i behof af offentligt understöd. F. n. utgör sällskapets kontanta kapitaltillgång omkr. l mill. pd st. 1909 funnos i Storbritannien 272 lifbåtar för segel och rodd, 4 lifbåtar med fotogenmotorer, 4 lifbåtar med ångmaskin samt öfver 300 raketstationer, samtliga tillhörande sällskapet. Förutom dessa finnas 17 lifbåtstationer, tillhöriga Board of trade eller lokala föreningar. Dessutom finnes i de engelska kolonierna ett hundratal lif-räddningsstationer. Sällskapets årliga omkostnader stiga till omkr. 100,000 pd st. 1824-1908 räddades genom hjälp från sällskapets stationer 47,983 människolif. - I Holland bildades 1824 tre enskilda lif räddningssällskap med säte i Amsterdam, Rotterdam och~ Haarlingen. Det förnämsta af dessa, Nord- en Zuid-Hollandsche redding-maatschappij, underhåller från landets norra gräns till strax s. om Scheveningen 28 lifräddningsstationer för en årlig kostnad af omkr. 40,000 gulden. Till och med 1906 hade sällskapets stationer räddat 4,186 personer ur sjönöd. Ett annat sällskap, Zuid Hollandsche maat-schappij tot redding van shipbreukelingen, har sin verksamhet förlagd till södra delen af kusten. - I Belgien är lif räddningsväsendet en statsinstitution. På en kuststräcka af blott omkr. 65 km. finnas ej mindre än 11 lifräddningsstationer, samtliga försedda med lifbåtar. - I Frankrike tager staten ingen eller ringa befattning med räddningen af skeppsbrutna. Icke desto mindre torde lifräddnings-väsendet utefter de långa och farliga kusterna få anses vara mycket högt utveckladt. Enskilda lif-räddningssällskap finnas nämligen i stort antal. De förnämsta af dem äro La société centrale de sauve-tage des naufragés och La société åes hospitaliers tanreteiirs bretons, hvars höge beskyddare konung Oskar II blef 27 sept. 1877. I öfrigt finnas lif räddningssällskap i Marseille, Bordeaux, Havre m. fi. platser. Dessa organisationer ha sedan 1879 till gemensamt centralorgan den då bildade Federation des snciétés de sauvetage. Inalles ega dessa sällskap 700-800 lifräddningsstationer, försedda dels med raketapparater, dels med omkr. 120 lifräddnings-båtar förutom en ångare af 374 tons dräktighct, stationerad i Royan. - I Spanien är lifräddnings-väsendet organiscradt af ett enskildt sällskap, som förfogar öfver 62 stationer med 35 lifbåtar. - I Portugal står sällskapet för skeppsbrutnas räddning under regeringens kontroll. Det eger f. n. inemot 30 stationer, ett antal, som under den närmaste framtiden skall ökas till 34. I Oporto finnes dessutom sedan 1898 ett lokalt sällskap för räddning af skeppsbrutna. - I Italien är det för skeppsbrutnas räddning verksamma sällskapet af mindre omfattning, men förfogar dock öfver 9 räddningsstationer, af hvilka 6 äro försedda med lifbåt och 3 med raketapparater. - I Grekland synes ännu 1911 icke finnas något som helst lifräddningssällskap eller annan institution för räddning af skeppsbrutna. - I Turkiet finnes ej heller något nationellt lifräddningssällskap. Däremot har af de främmande makternas konsuler organiserats det s. k. internationella lif-räddningssällskapet, hvilket redan hunnit upprätta inemot 20 stationer utefter de turkiska kusterna. - I Tyskland bildades på 1850-talet åtskilliga mindre föreningar till räddande af skeppsbrutna, hvarjämte preussiska regeringen lät upprätta några lifräddningsstationer vid landets kuster. 1865 sammanfördes dessa enskilda föreningar till ett hela tyska folket omfattande Gesellschaft zur rettung schiff-briichiger, som 1908 underhöll 128 räddningsstationer, hvaraf 80 vid Östersjön och 48 vid Nordsjön; 60 af dessa voro försedda med både lifbåt och raketapparat, 51 med endast lifbåt och 17 med endast raketapparat. De årliga omkostnaderna belöpa sig