449 Lifräddningsväsende 450 till omkr. 250,000 mark. T. o. m. 1908 hade stationerna räddat inalles 3,396 personer, däraf 2,890 med båt och 506 med raketapparat. - I Danmark är lifräddningsväsendet synnerligen högt utveckladt. Det kan räkna sin tillkomst så långt tillbaka som till 1842, men först 1852 blef det fullständigt organise-radt. Det är en statsinstitution, som tillhörde inrikesministeriets förvaltningsområde till 1896, sorterade under Landbrugsministeriet till 1906, men har numera öfvertagits af Marineministeriet. 1910 funnos 56 lifräddningsstationer, hvaraf 34 försedda med både lifbåt och raketapparat, 6 med endast lifbåt och 16 med endast raketapparat. Vid en af raketstationerna finnes äfven lifbåt, till hvilken dock .ej finnes fast manskap, utan är den afsedd att bemannas af kustbefolkningen. Dessutom finnas 13 bistationcr med lifbåtar, som bemannas med manskap från närbelägen hufvudstation. Då väderleksförhållandena äro sådana, att fara för strandning anses föreligga, anordnas vakt- och patrulltjänst längs Jyllands västkust, hvilken anordning försöksvis påbörjades 1892 och genomfördes 1900. I sammanhang med denna vakttjänstgöring funnos 1909 upprättade 163 telefonstationer. Tack vare rationella anordningar arbetar det danska lif räddningsväsendet med så utmärkt resultat, att i genomsnitt, för 51 år beräknadt, endast 4,ei proc. af de skeppsbrutnes antal omkommit. 1850-1910 räddades genom det organiserade lif räddningsväsendet 8,867 människor från döden. De årliga omkostnaderna äro ungefär 300,000 kr. - I Norge har det 1891 bildade Norsk selskab til skibsbrudnes redning anordnat lif-räddningsväsendefc på helt annat sätt, än som skett i andra länder. Några fasta lifräddningsstationer finnas icke, utan lifräddningsmaterielen utgöres af 21 .seglande räddningskuttrar (sköiter), som kryssa i de farligaste farvattnen. Sällskapet är undcrstödt af statsverket, men till största delen beroende af den enskilda offervilligheten. För sällskapets verksamhet ha t. o. m. 1910 influtit inalles omkr. 1,512,000 kr., hvaraf 297,500 kr. statsmedel. 1893-1910 räddades 1,940 personer. - I Ryssland stiftades 1872 det kejserliga ryska lifräddningssällskapet, som f. n. förfogar öfver omkr. 150 lifräddningsstationer. - I N or d-Amerikas förenta stater är lif-räddningsväsendet mycket väl organiseradt och så godt som uteslutande en statsinstitution. Endast i staten Massachusetts verkar ett enskildt sällskap, The humane society of the common wealth. grundlagdt redan 1780. Eäddningsväsendet för de öfriga långa kusterna, dels vid hafven, dels vid de stora insjöarna, är en statsinstitution, lydande under finansdepartementet. Dess chef, "General superintendent", utnämnes af republikens president. Kusterna äro indelade i 13 distrikt med en "District superintendent" och en "Assistant inspector" för hvarje distrikt. Inalles finnas närmare 300 lifräddningsstationer. Hvarje år räddas öfver 3,000 män-niskolif. De årliga omkostnaderna äro inemot 2,000,000 dollars. - I Japan finnes en i början af 1900-talet upprättad mycket lifskraftig förening för räddande af skeppsbrutna, Tei koku sulnan kiusai-kai, som redan 1907 hade hunnit med att anordna ett 70-tal lifräddningsstationer, från hvilka s. å. 1.631 personer räddades till lifvet. Allt manskap är oaflönadt och rekryteras på frivillighetens vä;?. I Sverige framställdes första förslaget om inrät- Tryckt den Vn H tände af lifräddningsstationer af kommendören J. M. Melander i ett anförande i Örlogsmannasällskapet i Karlskrona 1852, hvarefter detta sällskap till chefen för Sjöförsvarsdepartemcntct aflät en skrif-velse i ämnet. På förslag af konsul K. Eooth från Hälsingborg'beviljade 1853-54 års riksdag 10,000 rdr b:ko till förberedande åtgärder samt till upprättande af de första lifräddningsstationerna. Dessa förlades till byn Mälarhusen och fiskläget B r a n t e v i k på Skånes sydöstra kust nära Simrishamn och ordnades af dåv. premiärlöjtnanteu K. Kleman, som blef inspektör för lifräddningsanstal-terna å rikets kuster. Sedan 1872 är svenska statens lifräddningsväsendc förenadt med lotsverket och un-dcrhålles af fyr- och båkmcdlen. På statsverkets bekostnad underhållas f. n. 16 lifräddningsstationcr (se d. o.) med en fast personal af 16 uppsynings-män, 12 båtstyrare, 121 roddare och 16 biträden och en årlig kostnad af omkr. 12,000 kr. 1872- 1910 räddades genom dessa stationer 1,854 män-niskolif. Eedan vid Sveriges allmänna sjöfartsförenings styrelsesammanträde i okt. 1903 framhölls emellertid af engelska Lloyds inspektör i Stockholm, ingenjör A. Isakson, att antalet lifräddningsstationer vore i förhållande till kustens fler städes stora farlighet för de sjöfarande alldeles otillräckligt, särskildt på Hallandskusten. Där hade dock ortsbefolkningen i Stafsinge socken, upprörd af de svåra sjöolyckor, som inträffat i sept. s. å., redan bildat ett enskildt lifräddningssällskap (det första i Sverige) med 30 aktiva medlemmar bland kustbor och fiskare och med hufvudsaklig uppgift att söka minska förlusten af människolif vid strand-ningar utefter kusten inom Falkenbergs tullkammardistrikt. Vid Sveriges allmänna sjöfartsförenings årsmöte 18 april 1904 föreslog Isakson kraftiga åtgärders vidtagande, och föreningen beslöt att tillsätta ett utskott af 5 personer, bcnämndt Sveriges allmänna sjöfartsförenings l i f-räddnings kommitté, samt att söka anskaffa medel till lifräddningsväsendets befrämjande. På grund af kommitténs energiska arbete kunde den första privata lif räddningsstationen i Sverige, den vid Stafsinge, invigas redan i maj 1906. Sedermera ha genom kommitténs försorg ytterligare två lifräddningsstationer upprättats, en vid Galtabäck, till hvilken medel, på initiativ af grefvinnan Elisabet Wachtmcister (född v. Plåten), sammanskjutits af 12 svenska damer, till minne af konung Oskar II:s och drottning Sofias guldbröllop 1907, samt en vid Särdal, som tillkommit genom direktör J. Bernströms och ingenjör Hj. Nobcls frikostighet. Sedan 1907 Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutna bildats, har sjöfartsföreningen till detta sällskap öfverlämnat dels sina redan färdiga stationer, dels alla insamlade medel. Detta sällskap förfogar f. n. öfver 5 fullständiga lifräddningsstationer (se d. o.) med såväl lifbåt som raketapparat. Dess styrelse och dess nuv. energiske ordf. lotskaptenen Otto Stenberg samt lika nitiske sekreterare reservlöjtnanten Sten Isberg i Göteborg planlägga dessutom anläggandet af ytterligare två stationer (se Lifräddningsstationer), Sällskapet är för sina inkomster h. o. h. beroende af allmänhetens offervillighet. Det erforderliga manskapet är frivilligt och oaflönadt, men hvaric man af sällskapet är "försäkrad till ett belopp af 4,000 kr. för 15 b, 15