469 Ligningskommission-Ligue du bien public 470 Ligningskommission. Se L i g n in g. Ligningsnaevnd. Se L i g n i n g. Ligningsraad [-råd]. Se Ligning. Lignit (af lat. lifgnum, ved). Se Brunkol. Lignocellulosa (af lat. Wgnum, ved), kem. Se Cellulosa, sp. 1404. Lignografi (af lat. li'gnum, ved;, ett förfarande för framställning af färgtryck på tunna träplattor. Lignön, kem. Se L i g n in. Lignös (af lat. Wgnum, ved), bot. Se Vedväxter. Lignosulfit, med., ett slags "lut" från cellulosafabriker, innehållande svafvelsyrlighet jämte terpe-ner och tjärbeståndsdelar samt luktande af sådana. Enligt uppgift skola arbetare i dylika fabriker mera sällan visa åkommor i luftvägarna, hvilket man till-skrifvit en gynnsam verkan af lutångorna, ej minst af svafvelsyrligheten, som, i stark utspädning spridda i inandningsluften, skulle verka antiseptiskt. På grund häraf har luten användts till inandning vid lungsjukdomar, särskildt lungsot, luftrörskatarrer med stark afsöndring o. d., enligt uppgift ibland med fördelaktigt resultat. Inandningen har skett med hjälp af särskilda apparater - "terpentin-pipor" 1. vätskepulverisatörer", äfven i enkom inrättade inhalatorier. Allmännare erkännande har metoden ej tillvunnit sig. Innan dylik kur försökes, bör läkare tillfrågas. C. G. S. Lirgnum, lat., ved. 1. Skog sv. Se Trä. - 2. Farm. med., ved, som användes som läkemedel. Förr ha många vedsorter användts i sådant syfte, t. ex. det mildt adstringerande Lignum Campechiä-num (se H se m a t o x y l o n), L. Guajaci 1. L. sanc-lum (se Guajacum, Guajakved och G u a-jakharts), L. Juni'pen, ved, särskildt rotved, nied bark af en (se En v e d), använd som urindrif-vande medel, L. (1. radix) Sassafras, ved, mest rotved, af sassafras (se d. o.), det strykninhaltiga L. colubrmum, ormved, af Slrychnos colubrina L., L. vilce 1. "lifsträ" (se M e t r o s i d e r o s) o. s. v. Jfr Decoctum l i gno rum. Numera finnas i Sv. farmakopén blott 2 vedsorter, L. Quafssice (se K v a s s i a) och L. Safnlali ru'brum (se P t e r o-carpus). Diverse vedsorter ha förr ofta nyttjats till beredning af teer (infusioner) eller dekokter, som ansågos verka "blodrenande" eller anti-dyskratiskt (se Dyskrasi). 2. C. G. S. Ligny [linji], 1. (L. en Barrois) Stad i franska dep. Meuse, vid Ornain och Rhen-Marne-kanalen. 5,391 inv. (1901). - 2. By i belgiska prov. Namur, 5 km. n. n. ö. om Fleurus, har gif-vit namn åt det blodiga slaget 16 juni 1815. 15 juni ryckte Napoleon I vid Charleroi öfver gränsen och vände sig med sina hufvudkrafter mot de mellan Fleurus och Liége i kvarter förlagde preussarna, under det marskalk Ney med en mindre styrka gick raka vägen mot Bruxelles för att hindra engelsk-ncderländska arméns samling. 16 fick Blucher tillsamman tre af sina fyra kårer, med hvilka han tog ställning vid L., med Lignybäcken framför vänstra flygeln. Kl. 2 e. m. gick Napoleon till anfall mot preussarnas högra flygel, under det han endast sysselsatte den vänstra. Sedan preussarna förbrukat sina bästa krafter i småstridcr, föll han med samlad makt öfver deras midt vid L. och tillfogade dem ett fullständigt nederlag. Hans afsikt att skilja preussarna från engelsmännen misslyckades dock genom Bliichers omkastning af förbindelselinje och återtåg mot Wavre. 2. C. O. N. Ligorio [-gåriå], Pirro, italiensk arkitekt från Neapel, d. 1583 i Ferrara, kom tidigt till Rom, där han följde Bramantes riktning och 1555-59 i vati-kanska trädgården för påfven Paul IV:s räkning utförde Villa Pia, ett enkelt, men ståtligt anlagdt och rikt dekoreradt trädgårdshus med förhallar, paviljong, springbrunnar och torn, ett af af de sirligaste exempel på, huru renässansen uppfattade antikens villaarkitektur. Ett verk af L. är äfven Villa d'Este vid Tivoli, berömd för sin storstilade trädgård. 1568 slog han sig ned i Ferrara. Som arkeolog har han förvärfvat sig dåligt rykte för oärlighet. Ligroin, detsamma som gasolja (se d. o.). Ligthart [licht-], Jan, holländsk skolman och pedagogisk författare^ f. 1859 i Amsterdam, aflade 1877 folkskollärarexamen (s. k. klasslärarexamen) och fick kort därefter anställning vid folkskola i Amsterdam; efter öfverlärarexamen 1885 blef han s. å. öfver-lärare i folkskolan vid Tullinghstraat i Haag, hvilken plats han fortfarande bekläder. Hans öfverord nade ha tillåtit honom med stor frihet ordna undervisningen vid denna skola. Under samarbete med en lärarkår, som han förstått att besjäla med sina idéer, har L. gjort sin skola mycket olik en vanlig sådan, mera närmad hemmet och arbctslifvet och framför allt ordnad efter den bärande idé, som L. kallar "koncentration". Enligt denna uppdelas undervisning ej så, som i de flesta andra skolor, i en mångfald de olika vetenskaperna motsvarande, skilda ämnen med hvart och ett sina särskilda lektionstimmar, utan läroplanen grupperar efter sådana stora ämnesområden som naturen och arbetet på åkern, i skogen o. s. v., hvilka belysas från många olika vetenskapers synpunkter, liksom ock från det hvardagliga lifvets. Under samma timme kan sålunda undervisningen vara språklig och historisk, geografisk och teknisk o. s. v. F. ö. söker L. som andra nutida reformpedagoger minska minnesläsningen och öka barnens själf verksamhet, i hvilken riktning L. utbildat metoder, som med stor framgång användas af honom själf och hans medlärare. Hans skola har därför utöfvat stort inflytande på undervisningen i Holland, liksom den besökes och studeras af lärare från alla länder. L. besökte Sverige 1910 och höll då mycket uppmärksammade pedagogiska föredrag i Stockholm, Göteborg och några andra svenska städer. L. utöfvar ock liflig pedagogisk författarverksamhet. Tillsammans med fackmän på olika områden har han utgifvit läse-och läroböcker för de olika skolåren samt en samling väggplanscher till skolundervisningens tjänst. Två stora samlingar pedagogiska uppsatser har L. utgifvit under titeln Över opvoeding (l:a saml., 2:a uppl. 1909, 2:a saml. s. å.). Många af hans uppsatser äro utgifna i svensk öfv.: "Öm uppfostran" (1910), "Frihet och disciplin i uppfostran" (s. å.) samt "Hemuppfostran" (1911), hvarjämte ett arbete, vid hvilket L. haft H. Scheepstra till medarbetare, utkommit i svensk bearbetning under titeln "På landet" (i "Skrifter utg. från Göteborgs högre samskola", 1910). S-e. Ligue des patriotes, La [lig dä patriå't]. Se Dérouléde. Ligue du bien public [lig dy biä' pybli'k], fr, Se L i ga.