471 Ligula-Ligustrum 472 Lrgula. 1. Bot. Se B la d snar p. 2. Zool. So Spindeldjur. Liguläria Cass., bot., växtsläkte af fam. Compo-sit(E, afd. Tubuliflorce. nära släkt med Senecio. De omkr. 30 arterna äro fleråriga örter, som förekomma i Asiens tempererade länder. Som prydnadsväxt odlas ofta en form med gulfläckiga blad af L. Kampfen från Japan, vanl. kallad Farfugium gr ande. G- L-m. Ligulidae, zool., en familj tillhörande bandmaskarna (se d. o.). Hithörande inälfsmaskar utmärkas företrädesvis därigenom, att kroppen är enhetlig, utan leder, medan liksom hos binnikemaskarna (se d. o.) ett flertal könsorgan är för handen. Yid-fastningsapparater, sugskålar och hakar kunna saknas. Arterna af släktet Ligula lefva som unga i fiskarnas kroppshåla och som könsmogna i tarmkanalen hos fåglar. L-e. Liguliflörae, bot. Se Compositac. LJguori [-goåri], Alfonso Maria de, katolskt helgon och den främste bäraren af den jesuitiska fromheten och den kasuistiska moralläran (pro-babilismen), f. 27 sept. 1696 i Neapel, d. l aug. 1787 i Nocera, prästvigdes 1726 och vann stort rykte som predikant samt sysselsatte sig med landt-befolkningens undervisning. 1732 stiftade han, "på grund af gudomlig uppenbarelse", i Villa Scala, nära Benevento, "Helige återlösarens förening" (Congregazione del san redentore), som 1749 fick påflig stadfästelse. Dess medlemmar (l i g u o r i-aner 1. redemptorister) förbundo sig att tjäna den katolska kyrkan och arbeta för folkets undervisning. Hufvudfaktorcrna i den af L. utbredda fromheten voro tillbedjan af altarets sakrament, Mariakult och lydnad mot påfven. 1762 utnämndes L. till biskop af S. Agata de' Goti i nuv. Avellino. Gammal och sjuklig samt utmattad af fasta och späkning, erhöll han på begäran afsked 1775 och drog sig tillbaka till den af honom stiftade kongregationen i staden Nocera de Pagani (prov. Salerno). 1816 blef han beatificerad, 1839 kanoniserad och 1871 upptagen bland "doctores ccclesicc" (kyrkans lärare), det sistnämnda särskildt därför, att han afgjordt uttalat sig för Marias obe-fläckadc aflelse och påfvens ofelbarhet. Hans åmin-nclsedag är 2 aug. Bland L:s skrifter, som utgifvits i flera upplagor och till största delen öiversatts på tyska (af Hugues och Haringer, 42 bd, 1842- 47), må nämnas Theologia moralis (2 uppl. 1753- 55, sedan i otaliga editioner), numera grundvalen för den moralteologiska undervisningen i nästan alla katolska bildningsanstalter och genom sitt myckna sysslande med sexuella förhållanden och perversite-ter af ödesdiger betydelse för det katolska klere-siets sedliga praxis (visserligen mot författarens intention) ; vidare Storia delle eresie (1773) och Homo aposloliciis (1782). Hans lefnad är tecknad af Jean-card, "Yic du béat Alphonso L." (1829), K. Pilsskron, "A. M. L." (2 bd, 1887), kardinal j Capccelatro, "A. M. L." (2 bd, 1893), Berthe, "A. i M. L." (2 bd, 1900), Mcffert, "Der heilise A. L." j (1901), J. L. Jansen, "Leven van den h. A. L." j (1910), samtliga dessa arbeten katolska. Hj. H-t. j Liguoriäner [ligoå-]. SeLiguori. ! Ligurerna (lat. ligures), ett forntida folk af oviss härkomst (se Italiens fornspråk, sp. 1070--71) i norra Italien, i kust- och bergstrakterna omkring den nuv. Genuabukten, Ligurien. De besegrades af romarna 182--181 f. Kr. Till följd af landets bergiga beskaffenhet och folkets krigiska sinnelag försiggick eröfringen endast långsamt och småningom, så att t. o. m. i början af kejsartiden strider mot dem förekommo. Då Augustus indelade Italien i 11 regioner, blef det förra Ligurien den 9:e, begränsad i v. af Varus, i n. af Po, i ö. af Trebia och Macra. Under Konstantin däremot fick den 11:e regionen (emellan Alperna, Po och Adda) namnet Ligurien. De gamle ligurerna bodde mest i små byar och bergfästen. I landet funnos flera kolonier från Massilia. Bland kustorterna må nämnas Nicæa (Nizza), Herculis Monoeci portus (Monaco), Genua, Albium Intemelium (Ventimiglia). Inne i landet märkas Pollentia, Asta (Asti), Dertona (Tortona) m. fl. R. Tdh. Liguria, astron., en af småplaneterna. Ligurien (Liguria). 1. I forntiden det af ligurerna bebodda området i norra Italien (se Ligurerna). -- 2. I det nuv. konungariket Italien det minsta landskapet, begränsadt i n. af Piemont, Lombardiet och Emilia, i ö. af Toscana, i s. af den del af Medelhafvet, som benämnes Liguriska hafvet, och i v. af Frankrike. Det indelas i 2 prov., Genua och Porto Maurizio, samt har en areal af 5,278 kvkm. 1,077,473 inv. (1901). L. bildar en smal kuststräcka (Riviera di Levante och R. di Ponente), bevattnad af flera på Apenninerna upprinnande smärre vattendrag. På grund af landets bergiga beskaffenhet idkas föga jordbruk och boskapsskötsel; däremot är landet rikt på vin och sydfrukter, som bilda en viktig exportartikel. Den jämförelsevis lifliga industrien lämnar siden- och bomullstyg, maskiner, papper, guld- och silfverarbeten m. m. Vid kusten drifves betydande skeppsbyggeri. Handel, fiske och sjöfart äro de viktigaste näringsgrenarna, och invånarna anses vara de dugligaste sjömännen uti Italien. (J. F. N.) Liguriska alperna. Se Alperna, sp. 697. Liguriska Apenninerna. Se Apenninerna. Liguriska befästningarna. Se Italien, sp. 1043--44. Liguriska hafvet (it. Mare ligure), den nordligasto delen af västra Medelhafvet, mellan Ligurien i n. samt Corsica och den toskanska arkipelagen i s. Det bildar på Italiens kust Genua- och Speziavikarna. Det har branta stränder och betydligt djup. Jfr Tyrrhenska hafvet. Liguriska republiken. Se Genua, sp. 951. Liguriska språket. Se Italiens fornspråk, sp. 1070--71. Liguster, bot. Se L i gu st rum. Ligusterfjärilen, zool. Se Sp h in x. Ligustersvärmaren, zool. Se S p h i n x. Ligusterväxter, bot., namn på växtfamiljen Oleacew. Ligu'sticum, bot., växtsläkte af fam. Vmbelli-ferce. med omkr. 50 arter i tempererade länder. På Sveriges västkust finnes en art, L. scoticum (Ha-loscias scoticum), strandfloka, som är en grof, till 50 cm. hög, glatt, illaluktande ört med trc-fingradt delade blad och hvita blommor. G. L-m. Ligustrinese, bot. Se O l e a c e se. Ligu'strum L., Liguster, bot., ett busksläkte, hörande till fam. Oleacece. Blomfodret är kort, skålformigt, oklufvet. Kronan är trattlik, fyrdelad,