473 Lihultstyp-Liikala 474 med 2 utskjutande ståndare, frukten är ett en-eller tvårummigt bär. L. vulgäre L. (se fig.), den vanliga, i våra trädgårdar ofta till häckar planterade ligustern, är en mindre hög buske med motsatta, enkla, glänsande blad och fränt luktande,' hvita r - ~ . "r . Ligustrum vulgäre, l gren i blomning, 2 blomma, 3 gren med mogna bär. blommor i täta spiror i grenarnas toppar; bären äro svarta. Den förekommer vild å öar vid bohuslänska kusten samt är på några ställen inuti landet förvildad. O. T. S. (G. L-m.) Lihultstyp, arkeol. Se H ä s t e f j o r d s t y p. Li-hung-tschang, kinesisk statsman och krigare, f. 16 febr. 1823 i Hofei i prov, Ngan-hwéi, d. 6 nov. 1901, gjorde sig bemärkt under tai-pingupp-roret (se Kina, sp. 65-66), då han i spetsen för ett litet krigaruppbåd fördref de upproriske från sin födelseprovins samt sedan erhöll ett högt befäl och samverkade med Gordons armé i dess segerrika strider 1863-64. L. hade 1861 utnämnts till provinsdomare i prov. Tsche-kiang och blef 1864 guvernör öfver den från de upproriske återeröfrade prov. Kiang-su. Han undertryckte 1866-70 ett nytt uppror af hienfei ("de nordlige rebellerna"). 1870 blef han vicekonung öfver prov. Pet-schi-li, där han energiskt undertryckte alla försök att åstadkomma främlingsfientliga folktumult. L. blef snart äfven superintendent öfver handeln i Tien-tsin, Tschi-fu och Nju-tsch\vang och var sedan till sin död den faktiske ledaren af Kinas utrikespolitik. Efter kejsar Ki-tsiangs död (1875) var L. ledaren för den statskupp, hvarigenom den späde Kuang-su uppsattes på tronen under de båda änkekejsarinnornas förmynder-skap. Han fick 1883 befälet öfver trupperna i de till Tonkin gränsande provinserna, ledde de under- handlingar med Frankrike, som föregingo utbrottet af kriget mdd Frankrike (1884), och var äfven Kinas främste underhandlare vid freden i Tien-tsin (1885). öfvertygad genom motgångarna under kriget och den raskt fortgående moderniseringen af det japanska samhället om nödvändigheten för Kina att tillegna sig de moderna europeiska uppfinningarna, särskildt på försvars- och kommunikationsväsendets områden, skapade L. i norra Kina en modernt beväpnad och exercerad armé och en krigsflotta, befäste Port Arthur, Taku-forten och andra strategiskt viktiga punkter vid kusten samt ifrade för vägsystemcts förbättring. Med Japan sökte han undvika konflikter, men kunde ej förhindra utbrottet af 1894 -95 års kinesisk-japanska krig om de båda rikenas inflytande i Korea. Olyckorna under kriget skyllde man på honom och hans förbindelser med "västerns barbarer", och han föll 1894 i onåd, men återkallades redan i febr. 1895 och sändes som fredsunderhandlare till Japan. I mars s. å. sårades han genom ett pistolattentat af en fanatisk japan, men kunde dock slutföra underhandlingarna till freden i Shimonoseki (17 april s. å.), hvarjämte han i Peking (nov.) af slöt det fördrag, hvarigenom Japan, efter påtryckning af europeiska makter, förband sig att mot ökad krigsskadeersättning återlämna den af Kina i Shimonoseki afträdda Liao-tung-halfön. L. utnämndes i aug. 1895 till Kinas kansler, representerade sitt land vid Nikolaus II:s kröning i Moskva 1896 samt besökte därefter Berlin, Haag, London och Förenta staterna, öfverallt mottagen med stora hedersbetygelser. Hans inflytande vid hofvet förblef oberördt af 1898 års palatsrevolution, som gaf hela regeringsmakten åt L:s gamla beskyddarinna, änkekejsarinnan Tse-hsi, men 1900 aflägsnades han, hälft i onåd, till Kanton som vicekonung. "Boxaruppro-ret" (se Kina, sp. 70-72) nödgade emellertid änkekejsarinnan att återkalla sin bepröfvade rådgif-vare, och tillkomsten af fredsprotokollet med de intervenerande makterna (7 sept. 1901) var från kinesisk sida väsentligen frukten af hans ansträngningar. En jättestaty i brons (gjuten hos Lenz i Miin-chcn) af L. restes 1906 i det öfver honom byggda minnestcmplet nära Shanghai. - L. har stundom på grund af sin diplomatiska skicklighet och sin energiska statskonst kallats "Kinas Bismarck". Han var till en viss grad reformvänlig och kände bättre än den äldre generationen i öfrigt af sina landsmän den europeiska civilisationen, för hvars materiella sidor erfarenheten hade lärt honom respekt. Personligen var L. ganska hänsynslös, vid ett tillfälle under tai-ping-upproret höll ett skamligt löftesbrott mot några tillfångatagna upprorslcdare på att kosta honom lifvet för den uppbragte Gordons hand, och i de trolösa sidorna af änkekeisarinnan Tse-hsis politik var han nog ej alldeles utan delaktighet. För Kinas utveckling har L:s verksamhet emellertid varit af oerhörd och, i stort sedt, välgörande betydelse. Jfr under Kina, sp. 73-74, anförd litt. och Little, "Li Hung-Chang" (1903). V. S-g. Liikala [lik-], by i Finland 6 km. ö. om Anjala vid ett litet från Sippolasjön kommande vattendrag. 3 juli 1789 anföllo svenskarna under Gustaf III:s eget befäl ryssarnas förskansade ställning vid L. och undandrefvo dem efter ett par timmars strid, men återställandet af den af ryssarna delvis uppbrutna brcm öfver ån hindrade förföljandet. Sven-