kallas leukomainer, till skillnad från de genom mikrober alstrade ptomainerna. Äfven några relativt enkla ämnen, t. ex. trimetylamin, som sprider en elak lukt af sillake, kolin, en beståndsdel i lecitin, tillika förekommande i många svampar m. fl. växter, betain o. a. tillhöriga likalkaloiderna eller stå på gränsen till dessa. -- Särskildt egendomliga och farliga äro verkningarna af det s. k. likatropinet, som vållar stark pupillutvidgning. m. fl. ögonsymtom, en olidlig torrhet i mun och svalg med svårighet att svälja och tala (stämman hes eller borta), kräkningar, andnöd, först hastig, sedan förlångsammad och svag puls samt död genom hjärtförlamning. 0,2 mg. uppges kunna döda en kanin. -- Utom i lik (s. k. "likkurarin") uppstår stundom i blåmusslor, som förekomma i förorenadt vattena ett likt kurare verkande, häftigt gift, s. k. mytilotoxin, som äfven torde kunna räknas till ptomainerna. -- Sannolikt höra de ämnen, som göra köttet af vissa fiskar och en del andra födoämnen giftigt (se Fiskgift, Korfförgiftning och Köttförgiftning), till denna klass af ämnen, kanske äfvenså ormars, skorpioners och spindlars gift. -- Likalkaloider och närstående gifter spela en viss roll äfven därigenom, att de vid rättskemisk undersökning af likdelar efter personer, som misstänkas ha dött af förgiftning, kunna leda undersökaren på villospår, i det att han kan förblanda i liket efter döden uppkomna likgifter med under lifvet utifrån inkomna giftiga ämnen och alltså med orätt bringas till den uppfattningen, att den aflidne dött af förgiftning, kanske i följd af giftmord eller själfmord genom intagande af gift. ^{P. T. C.} (^{H. E. C. G. S.}) Likgång, en från medeltiden härstammande plägsed, att lärjungarna i skolorna voro närvarande vid begrafningar, där de utförde sång och musik och deltogo i processionen. Vid "storskolan" (Schola trivialis) i Stockholm försiggick likgången på följande sätt. Antalet skolgossar i processionen berodde af den aflidnes ställning i samhället. Var "liket" en präst, borgmästare, magistratsperson eller ännu förnämare, deltog i processionen "hela skolan" (32 par gossar) med rektor, konrektor och de fyra "kollegerna" i spetsen. Mindre betydande lik fingo nöja sig med half skola. För "hel skola" betalades ordinarie en half tunna öls värde i penningar och extra efter råd och lägenhet och sedvänja. Lärarna skulle ha sitt, sångarna sitt och de öfrige "djäknarna" "bastuge-pengar". Äfven skolan fick något. Högre afgifter påfordrades, när skolan skulle vara närvarande vid någon utsocknes persons begrafning. Skolgossarna voro iklädda svarta kåpor, som, ofta illa tilltygade, förvarades i kyrkan. Skolgossar tjänstgjorde äfven som likbärare. För skolans studiegång var seden högst hinderlig (1638 deltog den i 304 begrafningar), men nödvändig för dess egen, dess fattiga lärares och lärjungars ekonomi. Ännu i början af 1800-talet fortfor seden, ehuruväl i något ändrad form. Trivialskolan fick på 1600-talet konkurrenter om likgången i Malm- eller Barnskolorna, Clara, Maria o. s. v. Ännu på 1850-talet plägade skolungdomen i Stockholm och annorstädes sjunga vid begrafningar och stundom äfven på annat sätt deltaga i densamma. Likhet. 1. Mat. Se Ekvation. -- 2. Filos. o. psyk., det förhållande mellan två eller flera föremål (eller akter af själslifvet), hvilket uttryckes därigenom, att de sägas vara lika eller likna hvarandra. Likheten har ofta definierats som partiell identitet (se Identitet). Utgångspunkten för en sådan uppfattning är analysen af begrepp, som ha vissa bestämningar gemensamma (ett gemensamt släktbegrepp, af hvilket de båda äro arter), men skilja sig genom vissa andra bestämningar (se Differentia specifica), t. ex. triangel och kvadrat, hvilka likna hvarandra däri, att båda äro rätliniga figurer, men skilja sig genom det olika sidantalet. Om äfven sistnämnda bestämningar vore gemensamma, skulle fullständig identitet träda i likhetens ställe. Nutida filosofer och psykologer, t. ex. Stumpf, James och Höffding, ha i stället vid undersökning af likhetens begrepp utgått från iakttagelse af kvalitativt enkla förnimmelser, t. ex. färgerna orange och gult, hvilka vi omedelbart erfara som liknande hvarandra, ehuru de ej låta sig upplösa i några enklare beståndsdelar eller bestämningar, af hvilka några skulle vara gemensamma, andra icke. Likheten fattas då som en omedelbar kvalitet, som kan uppfattas utan analys. Identiteten blir då den grad af likhet, som tillåter substitution af det ena lika i stället för det andra. Med denna utgångspunkt för undersökningen kan man bli benägen att tillämpa samma betraktelsesätt äfven på begreppens inbördes likhetsförhållanden och att fatta den först här antydda teorien som en rest af ett allt för mekaniskt åskådningssätt (jfr Idéassociation, sp. 346). Alltifrån Platon, som i Faidon gaf likhetens idé en rangplats bland idéerna, ha filosoferna och psykologerna mycket sysselsatt sig med likhetens begrepp och betydelse. 2. ^S--e. Likhet inför lagen är en af de principer, hvarpå den moderna rätten, efter den stora franska revolutionen, är byggd. Principen innebär i politisk-rättsligt afseende, att ingen statsborgare på grund af börd eller stånd skall ega någon företrädesrätt i fråga om ämbeten, tjänster, rösträtt m. m. eller till frihet från skatter och besvär till staten, samt i borgerlig-rättsligt afseende, att alla skola ega yttre lika möjlighet att ernå samma friheter, rättigheter och skyldigheter samt vara underkastade samma straff, om de begå brott. Den allas likhet eller jämlikhet, som härmed afses, är dock närmast en formell likhet, hvaremot principen icke betyder, att alla statsborgare verkligen i allo skola ega samma skyldigheter eller rättigheter och friheter. Det är därför icke i strid med principen, när t. ex. värnpliktstiden för vissa kategorier värnpliktiga göres längre än för andra, eller när vissa personer i vissa fall lyda under särskilda domstolar. ^Rld. Likhetsassociation, psyk. Se Idéassociation, sp. 346. Likhetslagen, med. Se Homeopati, sp. 1044. Likhetstecken (=) uttrycker enahanda art (mellan begrepp) eller fullständig öfverensstämmelse i storlek (yt-, rymdinnehåll o. s. v.). Li-ki. Se Kong-fu-tse, sp. 732. Li-kin, afgift i Kina på varutransporter inne i landet från ett distrikt till ett annat. Li-kin var urspr. en krigsskatt, afsedd att täcka kostnaderna för bekämpande af tai-ping-upproret och andra upprorsrörelser 1850--70, men öfvergick sedan till en stadigvarande beskattningsform. Denna skatteform är mycket besvärlig för handeln till följd af