propretor 6 liktorer med fasces (och bila). Liktorerna tyckas ha varit indelade i dekurier. -- Utom de liktorer, som följde överhetspersonerna, funnos för kurierna liktorer, som biträdde vid offren och representerade kurierna (se Curia), när dessas beslutanderätt hade öfvergått till att vara blott form. "Flamen dialis" och, åtminstone senare, de vestaliska jungfrurna hade hvar sin liktor. ^{R. Tdh.} Liktorn (af isl. och fsv. lik, kropp, och torn, tagg, spets), en på fötterna genom långvarigt tryck uppkommande epidermisbildning, utgöres h. o. h. af förhornadt epitel och har form af en kägla med spetsen inåt. Genom det tryck, som en sådan hornkägla utöfvar på underliggande delar, framkallas i dessa en del förändringar, som orsaka en ofta intensiv smärta. Liktornarna sitta vanligen på eller mellan tårna eller under fötterna. Under fötterna förväxlas de stundom med vårtor, som ingalunda sällan förekomma där. Liktornar framkallas af hårda eller trånga och illasittando skodon. Den enda verkligt effektiva behandlingen är att se till, att förutsättningen för deras uppkomst borttages, således att tillräckligt stora, mjuka och välsittande skodon användas. I motsatt fall är resultatet af hvarje behandling endast temporärt. De brukliga behandlingsmetoderna äro att utskala eller förtunna hornmassorna medelst knif eller hornupplösande medel (t. ex. salicylsyra, vanligen användt i plåster eller i kollodium). ^{L. Mbg.} Liktross, sjöv. Se Lik 3. Likvax. Se Adipocire och Fettvax. Likvid (lat. liquidus). 1. Eg. flytande, klar; ostridig (om en fordran). I Sverige begagnas ordet mest substantiviskt, i betydelsen uppgörelse, betalning. -- Likvidera, göra klar, bringa i ordning, utreda, afveckla, uppgöra sluträkning, betala. -- 2. Fys., flytande, säges om det tillstånd hos en kropp, då den intar en oföränderlig volym, men dess form är obestämd och rättar sig efter omgifningen, t. ex. det kärl, hvari den är innesluten. Jfr Aggregationstillstånd. 2. ^{R. R.}* Likvidation (se Likvid), klargöring; utredning af en affärs ställning, afveckling, administration, uppgörelse, betalning. -- Jur. Ett bolag eller en förening säges befinna sig i likvidation, då bolaget eller föreningen upphört att verka för det ändamål, som föranledt dess bildande, och fortlefver endast för att afveckla; bolagets eller föreningens verksamhet under likvidationsstadiet åsyftar m. a. o. att åstadkomma associationens upphörande. Lagarna 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag, 12 aug. 1910 om aktiebolag, 24 juli 1903 om försäkringsrörelse samt 22 juni 1911 om bankrörelse och om ekonomiska föreningar innehålla, bestämmelser, enligt hvilka likvidation under vissa angifna förutsättningar skall verkställas af en eller flera personer, benämnda likvidatorer. ^{E. K.} Likvidationskassa. Se Börs, sp. 908. Likvidationskommissionen. 1. Ett af de många reduktionsverk, som inrättades af Karl XI. Den tillsattes genom k. br. af 19 nov. 1680, erhöll Klas Fleming till förste ordf. och försågs med vidlyftig instruktion 20 dec. s. å. Kommissionen hade urspr. till uppgift att uppgöra likvid för alla enskildas kronofordringar, hvilka härrörde af gjorda försträckningar, obetalta löner o. s. v.; men den fick äfven genast sig anförtrodt att i hvarje särskildt fall tillämpa och verkställa den s. k. Stora kommissionens och Kammarkommissionens i allmänna ordalag affattade domar, hvartill efter 1686 års riksdag kom behandlingen af pantegodsen och deras räntor. Efter Flemings död, 1685, förordnades J. Gyllenborg att föra direktionen i likvidationsverket, men 1690 blef kammarrådet Billingschöld ett slags ställföreträdare eller vice ordf. med skyldighet att i viktiga ärenden rådpläga med Gyllenborg. Arbetet bedrefs med mycken fart under Karl XI:s egen högsta uppsikt, och vid slutet af 1689 förklarades det mesta vara undangjordt. Hvad som var kvar, gaf likväl kommissionen sysselsättning under den återstående delen af Karl XI:s regering. I jan. 1702 hemställde kommissionen själf, att den skulle upphöra, men K. M:t resolverade, att "den skulle continuera med de importantaste ärendenas afgörande". I april 1716 framlade emellertid en bland kommissionens egna tjänstemän ett förslag att till besparings vinnande "lägga likvidationsverket under Kammarkollegium såsom ett särskildt kontor under en särskild kamrerare", och sedan kommissionen själf biträdt detta förslag, beslöt K. M:t 1717, att både reduktions- och likvidationskommissionerna skulle som särskilda ämbetsverk upphöra och hädanefter blott under Kammarkollegii öfverinseende handlägga målen. -- 2. Sedan vid 1719 års riksdag klagomål anförts öfver, att vid reduktionsåtgärderna åtskilliga med orätt beröfvats sin egendom, beslöto ständerna, att all vidare reduktion skulle upphöra, samt förbehöllo sig att vid nästa riksdag tillsätta oväldige män att öfverse reduktions- och likvidationsförordningarna från enväldets tid för att åstadkomma den rättelse, som kunde vara nödig. 1720 utsågos därpå vissa kommitterade af ständerna med uppdrag att till nästa riksdag inkomma med förslag i saken; och sedan 1723 en berättelse af dessa ingått, beslöto ständerna, att undersökning och rättelse borde ske i vissa fall, nämligen om någon måst afstå köpe- eller pantgods till kronan, utan att erhålla köpe- eller pantskilling eller vederlag, om någon måst afträda sin egendom på grund af sedermera som oriktiga befunna gravationer, samt om någon gifvit vederlag för reduceradt gods, men kronan behållit både gods och vederlag, och att för detta ändamål en ständernas kommission öfver reduktions- och likvidationsverket borde tillsättas. Denna kommission, som tillsattes s. å. och ofta kallas reduktions- och likvidationskommissionen, utsatte först 6 april 1725 som sluttermin för ingifvande af eventuella klagomål, men denna termin blef efter hand utsträckt till 1728 års slut, hvarefter omsider jämlikt beslut vid 1734 års riksdag 1735 års slut bestämdes som sista termin för klagomålens bevakande. Kommissionens arbeten fortgingo därpå till 1747, då i följd af beslut vid riksdagen den upphörde och återstående reduktions- och likvidationsmål öfverlämnades till Kammarkollegium. Ordf. i kommissionen voro O. Törnflycht och efter dennes död (1737) K. Ehrenpreus. 1. ^Hjr. (^{S. C.}) 2. ^{S. C.} Likvidationsmöte (se Likvid 1), kam., sammankomst af rotehållare och soldater af samma kompani vid de indelta infanteriregementena för betalning af årets aflöning och andra uppgörelser. Likvidationsmöten afskaffades genom k. cirkulär 5 april 1889. ^Kbg.