Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likbränning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
propretor 6 liktorer med fasces (och bila). Liktorerna
tyckas ha varit indelade i dekurier. – Utom de
liktorer, som följde överhetspersonerna, funnos
för kurierna liktorer, som biträdde vid offren och
representerade kurierna (se Curia), när dessas
beslutanderätt hade öfvergått till att vara blott
form. "Flamen dialis" och, åtminstone senare,
de vestaliska jungfrurna hade hvar sin liktor.
R. Tdh.
Liktorn (af isl. och fsv. lik, kropp, och torn, tagg,
spets), en på fötterna genom långvarigt tryck
uppkommande epidermisbildning, utgöres h. o. h. af
förhornadt epitel och har form af en kägla med
spetsen inåt. Genom det tryck, som en sådan hornkägla
utöfvar på underliggande delar, framkallas i dessa
en del förändringar, som orsaka en ofta intensiv
smärta. Liktornarna sitta vanligen på eller mellan
tårna eller under fötterna. Under fötterna förväxlas
de stundom med vårtor, som ingalunda sällan förekomma
där. Liktornar framkallas af hårda eller trånga och
illasittando skodon. Den enda verkligt effektiva
behandlingen är att se till, att förutsättningen för
deras uppkomst borttages, således att tillräckligt
stora, mjuka och välsittande skodon användas. I
motsatt fall är resultatet af hvarje behandling
endast temporärt. De brukliga behandlingsmetoderna
äro att utskala eller förtunna hornmassorna medelst
knif eller hornupplösande medel (t. ex. salicylsyra,
vanligen användt i plåster eller i kollodium).
L. Mbg.
Liktross, sjöv. Se Lik 3.
Likvax. Se Adipocire och Fettvax.
Likvid (lat. liquidus). 1. Eg. flytande, klar;
ostridig (om en fordran). I Sverige begagnas
ordet mest substantiviskt, i betydelsen uppgörelse,
betalning. – Likvidera, göra klar, bringa i ordning,
utreda, afveckla, uppgöra sluträkning, betala. –
2. Fys., flytande, säges om det tillstånd hos en
kropp, då den intar en oföränderlig volym, men dess
form är obestämd och rättar sig efter omgifningen,
t. ex. det kärl, hvari den är innesluten. Jfr Aggregationstillstånd.
2. R. R.*
Likvidation (se Likvid), klargöring; utredning af
en affärs ställning, afveckling, administration,
uppgörelse, betalning. – Jur. Ett bolag eller en
förening säges befinna sig i likvidation, då bolaget
eller föreningen upphört att verka för det ändamål,
som föranledt dess bildande, och fortlefver endast för
att afveckla; bolagets eller föreningens verksamhet
under likvidationsstadiet åsyftar m. a. o. att
åstadkomma associationens upphörande. Lagarna 28 juni
1895 om handelsbolag och enkla bolag, 12 aug. 1910
om aktiebolag, 24 juli 1903 om försäkringsrörelse
samt 22 juni 1911 om bankrörelse och om ekonomiska
föreningar innehålla, bestämmelser, enligt hvilka
likvidation under vissa angifna förutsättningar skall
verkställas af en eller flera personer, benämnda likvidatorer.
E. K.
Likvidationskassa. Se Börs, sp. 908.
Likvidationskommissionen. 1. Ett af de många
reduktionsverk, som inrättades af Karl XI. Den
tillsattes genom k. br. af 19 nov. 1680, erhöll
Klas Fleming till förste ordf. och försågs med
vidlyftig instruktion 20 dec. s. å. Kommissionen
hade urspr. till uppgift att uppgöra likvid för
alla enskildas kronofordringar, hvilka härrörde af
gjorda försträckningar, obetalta löner o. s. v.;
men den fick äfven genast sig anförtrodt att i hvarje
särskildt fall
tillämpa och verkställa den s. k. Stora kommissionens och
Kammarkommissionens i allmänna ordalag affattade
domar, hvartill efter 1686 års riksdag kom
behandlingen af pantegodsen och deras räntor. Efter
Flemings död, 1685, förordnades J. Gyllenborg att
föra direktionen i likvidationsverket, men 1690 blef
kammarrådet Billingschöld ett slags ställföreträdare
eller vice ordf. med skyldighet att i viktiga
ärenden rådpläga med Gyllenborg. Arbetet bedrefs med
mycken fart under Karl XI:s egen högsta uppsikt,
och vid slutet af 1689 förklarades det mesta
vara undangjordt. Hvad som var kvar, gaf likväl
kommissionen sysselsättning under den återstående
delen af Karl XI:s regering. I jan. 1702 hemställde
kommissionen själf, att den skulle upphöra, men
K. M:t resolverade, att "den skulle continuera med
de importantaste ärendenas afgörande". I april 1716
framlade emellertid en bland kommissionens egna
tjänstemän ett förslag att till besparings vinnande
"lägga likvidationsverket under Kammarkollegium såsom
ett särskildt kontor under en särskild kamrerare",
och sedan kommissionen själf biträdt detta förslag,
beslöt K. M:t 1717, att både reduktions- och
likvidationskommissionerna skulle som särskilda
ämbetsverk upphöra och hädanefter blott under
Kammarkollegii öfverinseende handlägga målen. –
2. Sedan vid 1719 års riksdag klagomål anförts öfver,
att vid reduktionsåtgärderna åtskilliga med orätt
beröfvats sin egendom, beslöto ständerna, att all
vidare reduktion skulle upphöra, samt förbehöllo
sig att vid nästa riksdag tillsätta oväldige män att
öfverse reduktions- och likvidationsförordningarna
från enväldets tid för att åstadkomma den rättelse,
som kunde vara nödig. 1720 utsågos därpå vissa
kommitterade af ständerna med uppdrag att till
nästa riksdag inkomma med förslag i saken; och
sedan 1723 en berättelse af dessa ingått, beslöto
ständerna, att undersökning och rättelse borde ske
i vissa fall, nämligen om någon måst afstå köpe-
eller pantgods till kronan, utan att erhålla köpe-
eller pantskilling eller vederlag, om någon måst
afträda sin egendom på grund af sedermera som
oriktiga befunna gravationer, samt om någon gifvit
vederlag för reduceradt gods, men kronan behållit
både gods och vederlag, och att för detta ändamål
en ständernas kommission öfver reduktions- och
likvidationsverket borde tillsättas. Denna
kommission, som tillsattes s. å. och ofta kallas
reduktions- och likvidationskommissionen, utsatte
först 6 april 1725 som sluttermin för ingifvande
af eventuella klagomål, men denna termin blef
efter hand utsträckt till 1728 års slut, hvarefter
omsider jämlikt beslut vid 1734 års riksdag 1735
års slut bestämdes som sista termin för klagomålens
bevakande. Kommissionens arbeten fortgingo därpå till
1747, då i följd af beslut vid riksdagen den upphörde
och återstående reduktions- och likvidationsmål
öfverlämnades till Kammarkollegium. Ordf. i
kommissionen voro O. Törnflycht och
efter dennes död (1737) K. Ehrenpreus.
1. Hjr. (S. C.) 2. S. C.
Likvidationsmöte (se Likvid 1), kam., sammankomst
af rotehållare och soldater af samma kompani vid de
indelta infanteriregementena för betalning af årets
aflöning och andra uppgörelser. Likvidationsmöten
afskaffades genom k. cirkulär 5 april 1889.
Kbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
