Likvidatorer. Se Likvidation. Likvidera. Se Likvid 1. Likvinklig, geom., kallas en rätlinig figur, hvars alla vinklar äro lika stora. En likvinklig triangel är alltid liksidig, men öfriga månghörningar kunna vara likvinkliga, utan att samtidigt vara liksidiga. -- Två rätliniga figurer sägas vara sinsemellan likvinkliga, om den enas vinklar äro i ordning lika stora med den andras. Två likvinkliga trianglar äro alltid likformiga. (^{I. F.}) Likvoriststriden, en under Erik XIV:s regering uppkommen lärotvist angående bruket af vin eller annan vätska (lat. liquor) i nattvarden. I brist på kommunionvin hade man på vissa orter börjat i stället använda vatten, mjöd eller körsbärssaft. I febr. 1564 uppträdde häremot ärkebiskop Laurentius Petri i en skrifvelse till sitt stifts prästerskap, hvari han häfdade den ståndpunkten, att Kristus instiftat sin måltid i bröd och vin; kunde man ej få vin till nattvarden, så måste den heliga handlingen inställas. Till förmån för bruket att ersätta vinet med annan "liquor" uppträdde däremot biskop Johannes Ofeegh i Västerås, bl. a. i ett af honom utfärdadt herdabref; den i Sverige inträngande kalvinismen med Beurreus sökte ock anknytning till likvoristerna. En rad stridsskrifter växlades; konungen sökte dämpa ifvern genom en allmänt hållen tillsägelse till biskoparna att ej oroa allmogen genom sakramentens innehållande. Ärkebiskopen synes ha ledt saken med både klokhet och energi; sannolikt är han författare till två först 1899 tryckta (se nedan) skrifter, hvilka vid riksdagen i april 1565 lades till grund för ett förslag till gemensamt uttalande af biskopar och präster: "Fundamenta nostræ fidei etc."; i detta "fundament" förkastades uttryckligen bruket af hvarje annan materia än vin. Det anses sannolikt, att ärkebiskopen uppsatt äfven detta aktstycke, som undertecknades af alla närvarande, äfven af Ofeegh, som sålunda uppgaf sin föregående ståndpunkt. Därmed var striden afslutad. -- Se litt. till Laurentius Petri samt Schück, "Svensk litteraturhistoria", I (1890), och O. Norberg, "Två skrifter från den s. k. likvoristiska striden" (i Strängnäs' läroverks program 1899). De flesta aktstyckena äro tryckta i v. Troil, "Skrifter och handlingar etc.", d. III. ^{Hj. H--t.} Liköppning. Se Likbesiktning. Likör [hårdt k], fr. liqueur, af lat. liquor, vätska, det gemensamma namnet på en stor mängd sinsemellan tämligen olikartade spritdrycker, i allmänhet beredda genom att brännvin eller utspädd sprit försattes med socker (eller glycerin) och flyktiga oljor eller bittra, aromatiska ämnen. De sistnämnda båda grupperna af beståndsdelar, hvilkas natur bestämmer likörens smak och art, tillsättas så, att de växtdelar, som innehålla bitterämnen (med eller utan flyktiga oljor), öfvergjutas och digereras med sprit vid vanlig temperatur eller under lindrig uppvärmning, hvarefter den så erhållna tinkturen försättes med en mycket koncentrerad sockerlösning. Användas växtämnena åter endast till följd af sin halt af flyktiga oljor, försätter man dem med sprit och destillerar denna, då de flyktiga oljorna öfvergå på samma gång och meddela destillatet sin lukt och smak. I många fall förekommer den flyktiga oljan (t. ex. af anis, kummin, pepparmynta o. s. v.) som färdig vara i handeln och blandas då direkt till spriten, som sedan försättes med socker. Likörerna färgas ofta för att därigenom få ett behagligare utseende och förnöja ögat på samma gång som gommen. Några få s. k. likörer, såsom absint, bonekamp of maagbitter o. s. v., innehålla icke socker. Men i regel äro likörerna betydligt sockerhaltiga (de hålla vanligen omkr. 30, stundom ända till 47 proc. socker), och denna egenskap anses också vanligen som utmärkande för detta slag af spritdrycker. Den svenska punschen hör genom sin sammansättning otvifvelaktigt till likörernas klass, men skiljer sig från den genom betydligt mindre alkoholhalt. Denna uppgår nämligen hos likörerna vanligen till 40--50 vol. proc. (nära 60 proc. hos absint), under det att den hos punschen utgör omkr. 25 vol. proc. -- Med det franska ordet crêmes betecknar man mycket sockerhaltiga likörer, som till följd däraf äro tjockflytande, nästan som olja. Sådana likörer åter, som beredas genom tillsats af sprit och socker till fruktsaft (t. ex. af ananas, smultron, körsbär m. m.), kallas ratafia. ^{S. J--n.} Likörviner. Se Vin. Lila [utt. äfven lila'; fr. lilas, sp. lila och lilac, af arab. lilak, ett ord af persiskt ursprung], eg. syren; syrenens färg; syrenfärgad, ljust gredelin, blekviolett. Lilaca, astron., en af småplaneterna. Lilas, [-la'], fr. Se Lila. Lilburne [li'lb<over>ə</over>n], John, engelsk agitator och politisk pamflettförfattare, f. omkr. 1614, d. 1657, fick utstå hårdt fängelse (1638--40) för spridande af den bekante W. Prynnes (se d. o.) puritanska pamfletter, befriades genom långa parlamentets ingripande och avancerade efter inbördeskrigets utbrott till öfverstelöjtnant i parlamentets armé, men tog 1645 afsked, enär han som independent ej ville förpliktiga sig till presbyterianernas "covenant". Sedan låg han i ständiga politiska fejder, först med parlamentets ledande män, sedan med det efter Karl I:s död tillsatta statsrådet och med Cromwell samt insattes gång på gång i Tower på grund af sina våldsamma politiska flygskrifter (t. ex. England's new chains discovered, I--II, 1649). Han uppträdde äfven som en af ledarna för levellers (se d. o.) och hade stor andel i tillkomsten af deras politiska aktstycken, som Agreement of the people och petitionen om öfverhusets afskaffande (1648). Landsförvisad 1652, återkom L. 1653, ställdes då ånyo för rätta, men frikändes till stor glädje för Londonbefolkningen. Cromwell lät dock kvarhålla honom som uppviglare i fängelse; där blef han kväkare och försattes kort före sin död på fri fot. L. var en orädd förfäktare af folkets rätt mot myndigheternas och parlamentets godtycke, men äfven hans mest välmenta skrifter vanställdes oftast af personlig hämndlystnad och lättrogen misstänksamhet. För de engelska statsrättsliga idéernas utveckling ha de dock sitt värde. En bibliografisk förteckning öfver dem, af E. Peacock, finnes i "Notes and queries" (årg. 1888). Jfr Gardiner, "History of the great civil war", II--IV (ny uppl. 1894) och "Commonwealth and protectorate", I--III (1894--1901) samt Bisset, "Omitted chapters of the history of England" (1864). ^{V. S--g.} Liliaceæ, Coronariæ, Liliacéer, Liljeväxter, bot., växtfamilj af serien Liliifloræ. Blommorna bestå af sex lika färgade blad, bildande