en oftast kronlik, stundom sambladig, regelbunden kalk. Ståndarna äro 6. Stiften äro fria eller förenade, fruktämnet vanligen öfversittande, mognande till en vanligen trerummig kapsel eller bärfrukt. Liliaceæ, af hvilka öfver 2,500 arter äro kända, äro till största delen fleråriga örter med underjordiskt rhizom eller lök, mera sällan buskar eller träd; de förekomma både i varma och kalla länder. Familjen indelas i följande underfamiljer: Melanthioideæ (giftliljor), med rhizom eller stamknöl, extrorsa eller introrsa ståndare och kapselfrukt, Asphodeloideæ, med rhizom eller ofvanjordisk stam (hos gruppen Aloineæ), introrsa ståndare och vanligen kapselfrukt, Allioideæ, med lök eller kort rhizom, flocklik blomställning, introrsa ståndare och kapselfrukt, Lilioideæ, med lök och blommor i klase, introrsa ståndare och kapselfrukt, Dracænoideæ, med upprätt stam och bär- eller kapselfrukt, Asparagoideæ, med rhizom och bärfrukt, Smilacoideæ, med buskstam och bärfrukt. Många hithörande växter äro giftiga. Läkemedel erhållas af arter af släktena Sabadilla, Veratrum, Colchicum, Aloë, Allium, Urginea, Smilax m. fl. Harts erhålles af Dracæna och Xanthorrhoea, fibrer af Phormium, Astelia och Sansevieria. Som näringsmedel äro arter af Allium, Asparagus m. fl. af betydelse. Många liliacéer äro välbekanta prydnadsväxter, såsom arter af släktena Eremurus, Chlorophytum, Dianella, Hosta, Hemerocallis, Kniphofia, Agapanthus, Lilium, Fritillaria, Tulipa, Galtonia, Scilla, Ornithogalum, Chionodoxa, Hyacinthus, Muscari, Yucca, Dasylirion, Cordyline, Dracæna, Asparagus, Convallaria, Aspidistra, Ophiopogon, Lapageria m. fl. ^{G. L--m.} Liliacéer, bot. Se Liliaceæ. Lilibeo [-b<over>e</over>å]. Se Boeo. Lilienberg. 1. Albert Alexander L., jurist, politiker, f. 12 juni 1833 i Näsby vid Kristianstad, blef student i Lund 1849, aflade 1851 hofrättsexamen, utnämndes 1864 till assessor i Svea hofrätt, blef 1868 konstituerad och 1870 ord. revisionssekreterare samt 1874 häradshöfding i Medelstads domsaga i Blekinge. 1880--82 var han led. af kommittéerna för omarbetning af förordningarna om stämpelafgift och om expeditionslösen. Vid ett fyllnadsval hösten 1885 valdes L. till led. af Andra kammaren för städerna Karlshamn, Sölvesborg och Ronneby, hvilket uppdrag han (med undantag af majriksdagen 1887) beklädde t. o. m. 1893 års riksdag. Vid alla riksdagar fr. o. m. 1888 var han vice ordf. i lagutskottet, där han uppträdde som talman för en visserligen moderat, men bestämdt frisinnad åskådning, som tog sig uttryck särskildt i hans reservation vid 1889 års riksdag mot den af utskottet i modifierad form tillstyrkta propositionen om inskränkning i tryckfrihetsförordningen ("munkorgslagen"). I öfrigt kämpade L. för utsträckt rösträtt, valfritt civiläktenskap, verksammare folkskoleinspektion, ändrade valbarhetskvalifikationer till Första kammaren samt i allmänhet för reformer i humanitär riktning och för värnande af konstitutionella medborgerliga rättigheter. L. tillhörde den af städernas frihandlare bildade "centerns" förtroenderåd och hade 1892--93 plats i talmanskonferensen. I febr. 1892 valdes L. till justitieombudsmannens efterträdare och skulle vid ledighet inträda på denna post hösten s. å., men afsade sig då uppdraget. Den vid urtima riksdagen 1892 genomdrifna utsträckningen af värnplikten kom till stånd med L:s medverkan. 1893 undanbad sig L. återval. Han fungerade som ordf. en längre tid för Ronneby stadsfullmäktige och 1886--1902 i Blekinge läns landsting. 2. Gustaf Robert L., den föregåendes broder, jurist, f. 14 aug. 1841 i Näsby vid Kristianstad, tjänstgjorde efter 1861 afslutade universitetsstudier i Lund under Svea hofrätt och blef där vice häradshöfding 1866 och assessor 1874. Han utnämndes till revisionssekreterare 1880, expeditionschef i Justitiedepartementet 1884 och justitieråd 1887 samt erhöll afsked 1911. L. har gjort sig känd som utgifvare af åtskilliga lagtexter, särskildt det ansedda verket "Svensk lagsamling" (I--III, 1875--85). 1. ^{V. M.} 2. ^{C. G. Bj.} Liliencron [-krån], Rochus von, friherre, tysk germanist, f. 1820 i Holstein, studerade i Kiel tysk filologi samt (1846--47) i Köpenhamn fornnordiska språket och litteraturen. Under dansk-tyska kriget 1848 ingick han i den nybildade schleswig-holsteinska statens tjänst som sekreterare i utrikesdepartementet och blef 1849 dess officiöse befullmäktigade i Berlin. 1850 utnämndes L. till professor i nordiska språk och litteratur i Kiel, men blef aldrig i denna egenskap erkänd af Danmark. 1852 blef han professor i tyska språket och litteraturen i Jena, men förblef ej heller där länge, utan inträdde 1855 som kabinettsråd i statstjänst i Meiningen, där han tillika var intendent vid biblioteket och hofkapellet. På uppdrag af Münchenakademien utgaf L. Die historischen volkslieder der deutschen vom 13.--16. jahrh., gesammelt und erläutert (4 bd, 1865--69) och ledde 1870--97 på uppdrag af akademiens historiska kommission utgifvandet af "Allgemeine deutsche biographie". Från München kallades han redan 1876 till Schleswig som prost för det adliga domstiftet. L. har vidare utgifvit (i förening med Müllenhoff) Zur ruhnenlehre (1852) och Ueber die Nibelungenhandschrift. (C) (1856), Deutsches leben im volkslied um 1530 (1885), Liturgisch-musikalische geschichte der evangelisch-lutherischen gottesdienste von 1525--1700 (1893), ungdomserinringarna Frohe jugendtage (1902) m. m. L. bär titel af verkligt geheimeråd och excellens. Han är ordf. i kommissionen för utgifvande af "Denkmäler deutscher tonkunst". <img r>

Liliencron [-kr<over>å</over>n], Detlev (eg. Friedrich) von, tysk författare, f. 3 juni 1844 i Kiel, d. 22 juli 1909 i Alt-Rahlstedt nära Hamburg, vardt officer och deltog som sådan i fälttågen 1866 och 1870. På grund af skulder och sår tog han sedan afsked som kapten och reste till Amerika, där han upplefde riktiga hundår. Återkommen till Tyskland, vardt han anställd som "kirchspielvogt", men nedlade 1887 sin befattning för att uteslutande egna sig åt litteraturen. Af tyske kejsaren erhöll L. ett årligt anslag. Af de moderne tyske skalderna ärades L.