riktning mot Roubaix och Tourcoing. Skildt från staden genom en esplanad, ligger på stadens västra sida Vaubans mästerverk, citadellet, bildande en oregelbunden femhörning. Af offentliga byggnader må nämnas flera gamla kyrkor (Église S:t Maurice och Église de la Madeleine m. fl.) och särskildt en ny stor kyrka, Église Notre-Dame de la Treille et S:t Pierre, hvilken började byggas 1855 i 1200-talets stil, det monumentala stadshuset (byggdt 1847--59) och börsen, i originell stil från 1650-talet. På Grand'place står en 1848 rest kolonn, erinrande om L:s belägring 1792. Dessutom har L. statyer af Napoleon I (1854), generalerna Négrier och Faidherbe (1896) samt af L. Pasteur (1898) och byst af skalden och sångaren A. Desrousseaux (f. i L. 1822, d. 1892). Staden har ett universitet med 4 fakulteter (fac. de droit, fac. des sciences, fac. mixte de médecine et de pharmacie samt fac. des lettres), besökt 1910 af 1,675 stud., 2 lycées, Faidherbe och Fénelon (för flickor), ett katolskt s. k. université libre, med 5 fakulteter (omkr. 650 stud.), med hvilket äro förenade en industri- och handelshögskola samt en skola för sociala och politiska vetenskaper, vidare en konstskola, en konstslöjdskola, en musikläroanstalt (filial till konservatoriet i Paris) samt flera lärda sällskap. Tafvelgalleriet (inrymdt i konstpalatset, nybyggnad

Konstpalatset (Palais des beaux-arts) i Lille.

1888--92, se fig.) är ett af de rikaste i Frankrike, särskildt på alster af Hollands och Belgiens målarkonst (där finns äfven svensken Höckerts stora prisbelönta tafla "Gudstjänst i ett iappkapell"), och det likaledes till konstpalatset flyttade Wicar-museet (testamenteradt till staden af målaren J. B. Wicar, d. 1834) innehåller en unik samling originalteckningar af de store italienske mästarna. Staden eger äfven ett etnografiskt museum (Musée Moillet) samt arkeologiska, numismatiska och naturalhistoriska samlingar. -- L. har sin största betydelse som industristad. Särskildt är textilindustrien högt utvecklad. Så arbeta t. ex. 12,000 pers. i lin- och 10,000 i bomullsspinnerierna; 3,000 pers. tillverka tråd och 1,000 yllevaror, hvarjämte flera tusen äro sysselsatta med tillverkning af olika slags linne- och bomullsväfnader. I samband med dessa industrigrenar stå färgerier, blekerier och maskinverkstäder. Dessutom finnas kemiska fabriker, pappers- och sockerbruk, oljekvarnar och oljeraffinaderier, tobaksfabriker o. s. v. Handeln med stadens industrialster och med kolonialvaror m. m. är högst betydlig och befordras af sällsynt goda kommunikationer, såväl segelbara kanaler som ett stort antal järnvägslinjer. L. är säte för 1:a armékårens generalkommando. -- Staden anses leda sitt ursprung från grefve Balduin IV af Flandern, hvilken omkr. 1030 omgaf med murar en liten stad, som uppstått omkring slottet Buc. Med få afbrott tillhörde L. sedan de flandriske grefvarna och deras arftagare af husen Burgund och Habsburg till 1667, då det eröfrades af Ludvig XIV. Staden återtogs visserligen 1708 af prins Eugène, men afträddes till Frankrike i freden i Utrecht 1713. (J. F. N.) Lille, Axel Johan, finsk publicist, f. 28 mars 1848 i Helsingfors, blef student 1866, filos, kandidat 1872 och magister 1873, juris kandidat 1879 och juris doktor 1882. L. beträdde 1870 den publicistiska banan som en af grundläggarna och utgifvarna af tidningen "Vikingen" (se d. o.). 1873 var han ansvarig utgifvare af "Viborgs tidning". Sedan han sysselsatt sig med juridiska specialstudier och 1882 utgifvit en afh. om Försäkringsväsendet, dess historiska utveckling och nationalekonomiska betydelse, återvände han till den publicistiska verksamheten 1883, då han blef hufvudredaktör för "Nya pressen" (se d. o.), som grundlades för att utgöra ett hufvudorgan för de svenska bildningsintressena i Finland. L. var därjämte verksam vid landtdagarna som representant i borgarståndet 1885 och 1888 för Gamlakarleby samt 1891, 1894, 1897, 1899 och 1900 för Helsingfors. Sedan N. Bobrikov blifvit generalguvernör, kämpade L. i "Nya pressen" kraftigt för grundlagarnas försvar, tills tidningen 1900 blef indragen. Därefter var han hufvudredaktör för den i stället grundlagda tidningen "Dagligt allehanda", tills äfven den indrogs 1901. Han öfverflyttade 1902 till Stockholm, där han verkade som publicist och blef svensk undersåte 1903. Men 1905 efter "storstrejken" återvände han till Finland, där han ånyo blef redaktör för "Nya pressen", som återuppsattes i början af 1906. L. är ordf. i Svenska folkpartiets centralstyrelse sedan dess grundläggning 1906. M. G. S. Lille Altenfjord. Se Kvænangen. Lillebonne [lilbå'n], stad i franska dep. Seine-inférieure, nära Seine, ö. om Le Havre. 5,370 inv. (1906). Bomullsindustri. Staden var en viktig romersk koloni, anlagd af Augustus och af honom kallad Julia bona. Vid gräfningar i ruinerna efter denna stad har en mängd fornlämningar anträffats. (J. F. N.) Lille-Elvedalen, härad och pastorat i Hedemarkens amt längst norrut i Österdalen, Norge, äfven omfattande Foldalens annex där bredvid, gränsar i v. till Kristians amt och i n. v. till S. Trondhjems amt, 2,208,26 kvkm., 4,411 inv. (1910; 3,350 år 1900). I v. har L. stora fjällvidder med höga kupolformade toppar (högst Rondanes toppar, Högronden 2,112 m., Stor-Sölen 1,825 m., Pighætta 1,556 m.). Från Atna bro i Sollien och från Krokhaugen har man en vacker rundvy af Rondanes imposanta fjällgrupper. På östra sidan af hufvuddalgången ligger det mäktiga Tron-fjeld l. Tronn (1,710 m.). L. afvattnas af Glommen (7,9 km. af dess lopp tillhöra L.) och dess bifloder Tonna, Sivilla, Egnunda, Sölna, Folla, Atna, Tysla och Orkla. Största sjöarna äro Savalen (9 km. lång, 5,5 km. bred), som på gränsen till Tönset 725 m. ö. h. skjuter 1 km. in i häradet, och den h. o. h. inom häradet belägna Stora Mælsjö (2,1 kvkm.) Mest bebyggda äro trakterna rundt om