L. kyrkplats och utefter Foldalen. 400 kvkm. af arealen äro täckta af till stor del frodig skog. Viktiga näringsgrenar äro äfven jordbruk och boskapsskötsel, som dock ofta hämmas af kölden, emedan gårdarna ibland ligga ända till 900 m. ö. h. Utmärkta fjällbeten. Bergverksdriften var förr af vikt särskildt i Foldalen (se d. o.), där en 1747 upptäckt grufva med kopparhaltig svafvelkis bearbetades med god vinst en tid framåt, nedlades på 1840-talet, men under de senare åren åter börjat bearbetas i stor skala af The Foldalen copper and sulphur co. ltd. Flera stenbrott, sågverk och kvarnar samt ett mejeri. L. har en privatbank, Foldalen en sparbank. Rörosbanan går genom L., genom Foldalen är planlagd en bibana upp till den under byggnad varande Dovrebanan. K. V. H. Lille Fosen. Se Kristiansund, sp. 1412. Lillehammer, stad i Kristians amt, Norge, säte för amtmannen där, ligger vid norra ändan af sjön Mjösen. 3,804 inv. (1910; 3,251 år 1900, 1,547 år 1875). L. har ett skyddadt läge vid en backsluttning nära Laagens mynning, med vidsträckt utsikt öfver Mjösen. Staden genomflytes af älfven Mesna, som kommer från Mesnavandene och ö. om staden bildar industriellt utnyttjade vattenfall. På höjden Majhaugen i L:s östra utkant ligger det i sitt slag märkliga, af tandläkaren A. Sandvig grundlagda frilufts- och folkmuseet, som är stadens största sevärdhet, 1900 inköpt af Selskabet for L. bys vel och 2 juli 1904 öppnadt för allmänheten; dess samlingar omfatta öfver 10,000 katalognummer, hvaribland 25 gamla byggnader, och lämnar enastående bidrag till belysning af forna tiders kultur i Gudbrandsdalen. Bland stadens industriella anläggningar märkas Mæsna bruk (lantbruksmaskiner), mekanisk verkstad, frörenseri, såpsjuderi, färgeri, bryggeri, såg- och kvarnverk samt G. Larsens öfver hela landet kända fabrik för tillverkning af pipor och cigarrmunstycken. L. har kommunalt elektricitetsverk. L. har filial af Norges bank, L:s sparbank och Faabergs sparbank. Den taxerade förmögenheten 1909 var 6,059,100 kr.; inkomsten uppgick till 1,464,395 kr. I staden utkomma 3 tidningar, alla 3 ggr i veckan. Den är sedan 1902 eget pastorat, men väljer stortingsrepresentant tills, med Hamar, Gjövik och Kongsvinger. Under de senare åren har L:s omnejd lifligt frekventerats som kurort för bröstsjuka (Mæsnalien, Langset, Balberg m. fl. ställen). L. anlades 1827. Litt.: Th. Frölich, "L., særlig i 1870-aarene" (1905). K. V. H. Lillers [lilär], stad i franska dep. Pas-de-Calais, vid Nordbanan. 5,195 inv. (1901). Stenkols- och saltbrytning; ansenlig skotillverkning. J. F. N. Lillesand, lastageplats i Nedenes amt, Norge, med handelsrätt sedan 1688. 1,240 inv. (1910; men 1,432 inv. 1875). Viktigaste näringsgrenarna äro nu fiske och träexport, förr skeppsrederi och sjöfart. L. anlöpes af kustångarna och är slutstation på L.--Flaksvandsbanan (16,6 km. lång). K. V. H. Lilleström, härad i Akershus amt, Norge, vid insjön Öierens norra del, ö. om Kristiania, sedan 1907 afsöndradt från Skedsmos härad. 5,32 kvkm. 4,353 inv. (1910; 4,098 år 1900). Terrängen är flack med myrmarker. Platsen omkring järnvägsstationen, en knutpunkt för Kongsvinger- och Hamarbanorna från Kristiania, är stadslikt bebyggd. Vid L., som är stadt i stark utveckling, finnas många fabriker och stora timmerupplag. Realskola, folkskola, bank, apotek och flera hotell. Två tidningar utges där. Årlig kreatursmarknad. Fråga om stadsrättigheter åt L. föreligger. K. V. H. Lille Theodor, pseudonym för 0. T h. K r o h g (se d. o. 3). Lill-Frygien. Se F ryg i en, sp. 13. Lillhjärnan, anat. Se Hjärnan, sp. 835. Lillhärad, socken i Västmanlands län, Tuhundra härad. 5,123 har. 491 inv. (1910). L. utgör ett konsist. pastorat i Västerås stift, Munktorps kontrakt. Lillhärdal, socken, delad å Jämtlands län, Svegs tingslag, med 2,407 kvkm., 1,531 inv. (1910), och å Kopparbergs län, Mora tingslag (obestämd areal), med 53 inv. L. utgör ett konsist. pastorat i Härnösands stift, Jämtlands södra kontrakt. Lillia, Georg. SeStiernhielm. Lillie, svenska adliga ätter. - En lilja (se d. o.) var under medeltiden vapenmärke för flera svenska frälsesläkter, bland hvilkas medlemmar märkas riddaren och medlemmen af rikets råd Greger Matsson till Tyresö (se Lilja, her.) samt dennes son Strängnäsbiskopen Mattias Gregersson (se d. o.). Vid riddarhusets inrättande (1625) introducerades tre särskilda ätter Lillie: 1) L. af Greger Matssons ätt (hvilken benämning dock är oriktig; se Lilja, her.); 2) L. af ö knä; 3) L. af Aspenäs. Den mellersta af dessa ätter hade under 1500-talet haft sina enda märkliga medlemmar, Knut Andersson till ökna (se L. 1) och dennes son Knut Knutsson L. (se L. 2), samt utdog med en son till den senare. Af den förstnämnda ätten, hvilken utgick på svärdssidan 1763, blef en medlem, Axel L. (se L. 3), 1651 friherre till Kides och 1652 grefve till L il l i en b or g, men den från honom härstammande grefliga ätten L. utslocknade 1709 på svärdssidan. En gren af ätten L. af Aspenäs erhöll 1719 friherrlig värdighet. Denna friherrlig a ätt L. anses vara utgången 1813. Den adliga ättgrenen utdog på svärdssidan 1839. 1. Knut Andersson L. (af ökna), d. 1546 (före 19 dec.), en bland de i rikets värf mera anlitade männen under Gustaf I:s tid. Vid 1523 års riksmöte intogs han i rikets råd och namnes 1526 som lagman i Södermanland. Han omtalas sedan som deltagare i förhandlingarna vid 1527 och 1529 års riksdagar, var en bland anförarna för den krigs-styrka, som 1532 sändes mot Kristian II, samt deltog som svenskt sändebud i de underhandlingar, hvilka ledde till afslutaudet af freden med Ryssland 1537 och af förbundet med Frankrike 1542. 2. Knut Knutsson L., den föregåendes son, d. 6 jan. 1596, var ledamot af den beskickning, som 1557 af slöt fred med Ryssland i Moskva, omnämnes som riksråd under Erik XIV:s regering från 14 jan. 1562 och användes ofta af denne konung. Han tjänstgjorde 1562 som hofmästare åt Erik och var en af de herrar, åt hvilka anförtroddes utförandet af frierierna till Kristina af Hessen (1563) och Re-nata af Lothringen (1565). Under Johan III förekommer han ej som riksråd, kanske emedan han af konungen ansågs som "förbullrad och fördärfvad af mycken dryck" (1572). Hos hertig Karl saknade han ej förtroende. Han var lagman i Närke 1576- 79 och 1577 en af ståthållarna öfver furstendömet