531 Lilliestråle-Lilljeborg 532 i Stockholm, d. där 2 juni 1742, egnade sig åt den juridiska banan och var öfverauditör vid den finska afdelningen af den i Norge stående armén 1718. S. å. blef han sekreterare i Åbo hofrätt, assessor där 1728 och lagman i Karelen 1736. L. deltog lifligt i riksdagsstriderna under den tidigare delen af frihetstiden och ansågs som en af de förnämste talarna på riddarhuset på sin tid. På 1720-talet tillhörde han holsteinska partiet. Senare framträdde han som en af mössornas förnämsta anhängare. (L- s-) Lilliestråle, svensk adlig ätt, härstammar från superintendenten i Karlstad Ingemund Broms, hvars barn 1756 adlades med namnet L. Ättens mest kända medlem är superintendentens son Joakim Vilhelm, som skref sig L il i e s trål e (se d. o.). Lillieström, Johan (före adlandet Johannes Nicodemi Ahus), statsman, f. 6 mars 1597 i Örebro, d. 5 mars 1657 i Pommern, vistades, efter att en tid ha studerat i Uppsala, vid åtskilliga utländska universitet (bl. a. i Leiden 1625) och till-egnade sig där vidsträckta kunskaper. Han tillvann sig Axel Oxenstiernas uppmärksamhet, blef dennes sekreterare i Preussen och följde honom därifrån till Tyskland, där han användes i kansliet samt i diplomatiska värf. 1632 sändes han jämte Sten Bielke till valriksdagen i Polen. S. å. blef Johan Nicodemi generalkommissarie i Preussen och 1634 krigskommissarie i Schlesien, deltog i underhandlingarna med Polen 1635 som svensk kommissarie samt adlades 1636. L. var sedan fäst vid regeringen i Pommern, först som statssekreterare, från 1648 som regeringsråd. 1649 blef L. vice president och direktör i pommerska statskansliet och 1655 president i pommerska regeringen och hofrätten. Jfr Danckwardt. (B. B-s.) Lilliput, i J. Swifts fantastiska satir "Gullivers resor" namn på ett land, hvars inbyggare (lilli-p u t e r n a) mäta knappast 6 turn i höjd. Lillis. Se L il i t. Lill j., vid latinska djurnamn förkortning för svenske zoologen V. Lilljeborg (se denne). Lillia, Nils, sjömilitär. Se Lillienanckar. Lillja, Johan Vilhelm, finsk bokförläggare och tidningsman, f. 29 aug. 1817 i Kimito, d. 18 febr. 1878 i Åbo, inträdde 1850 som bolagsman i J. K. Frenckell & sons bokhandelsrörelse i Åbo och inköpte Kr. L. Hjelts boktryckeri där och tidningen "Åbo underrättelser". 1856 öfvertog han ensam bokhandeln. Med dessa affärer förenade han en bokförlagsverksamhet, som för Finlands dåvarande förhållanden var storartad. Han utgaf ett stort antal arbeten på svenska och finska språken, bland dem en mängd läroböcker. Med bokhandeln förband han ett betydande lånbibliotek. Äfven må nämnas, att han utgaf en Bibliographia fennica hodierna (3 hftn, 1846, 1848, 1858). 1860-65 var L. själf redaktör af "Åbo underrättelser" och ådagalade som sådan stor lifaktighet. För ett oförsiktigt yttrande om Rysslands polska politik hölls han någon tid 1865 fången på Åbo slott. M. G. S. Lilljebjörn. 1. Knut Knutsson L., författare, f. 4 apr. 1765 på Odenstad, Gillberga socken, Värmlands län, d. 19 maj 1838 i Karlstad, vardt 1785 officer, men tog redan 1788 afsked för att egna sig åt skötseln af sina fäderneärfda landtegen- domar. L. var sedan 1812 medlem af Götiska förbundet. Först många år efter hans död vardt det bekant, att han egnat sig åt litterära arbeten, då hans son Henrik L. 1862 utgaf hans utmärkta skildring Hågkomster af f ordna dagars tänkesätt, seder och bruk i min födelseort. 2. Henrik L., tien föregåendes son, författare, f. 21 juli 1797 på Odenstad, Gillberga socken, Värmlands län, d. 22 aug. 1875 i Uppsala, tjänstgjorde som volontär vid artilleriet under Fredriks-halds bombardemang 1814, blef s. å. fänrik vid Värmlands fältjägarregemente, 1825 löjtnant och 1832 kapten där samt var 1850-61 regementskommissarie. De lifliga:, i en lika flärdlös som ledig ton hållna skildringarna i hans Hågkomster från ungdomen (1865), Fortsättning på Hågkomster från ungdomen (1867), Ett och annat (1873) och Spridda minnen från forna dagar (1874) ha tillvunnit honom en stor och tacksam läsarkrets. Lilljeborg, Vilhelm, zoolog, universitetslärare, f. 6 okt. 1816 i Hälsingborg, d. 24 juli 1908 i Uppsala, blef 1834 student och 1841 filos, doktor i Lund, aflade teoretisk teol. examen 1843, blef 1844 docent, 1845 e. o. och 1853 ord. adjunkt i zoologi vid Lunds universitet och var 1854 -82 professor i zoologi vid Uppsala universitet, där han vid jubelfesten 1877 kreerades till hedersdoktor i med. fakulteten. L. var led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1850), Vet. soc. i Uppsala (1858; hedersled. 1885), Vet. akad. (1861) och Göteborgs Vet. o. vitt. samh. (1888). L. företog flera resor i vetenskapligt syfte till olika delar af den skandinaviska halfön och till norra Eyssland. Utbildad i Sven Nilssons skola, omfattade L. redan vid början af sin zoologiska verksamhet det faunistiska studiet med särskildt intresse, och bland dem, som utvecklat kännedomen om Sveriges fauna, kommer L. alltid att intaga ett synnerligen framstående rum. Bland hans arbeten om Nordens ryggradsdjur intar hans uttömmande Sveriges och Norges ryggradsdjur, hvaraf l:a delen behandlar däggdjuren (1874), den 2:a fiskarna (3 bd, 1881-89), det främsta rummet. Vidare må nämnas Beskrifning af 2:ne för Skandinavien funna nya däggdjur (1843), Bidrag till norra Rysslands och Norriges fauna (1850) och öfversigt af de inom Skandinavien anträffade hvalartade däggdjur (1861). Men med alldeles särskild förkärlek och framgång egnade L. sig åt studiet af de lägre kräftdjuren (Entomostraca), en grupp, som vid den tid (1853), då L. utgaf sitt första arbete om dessa djur, var så godt som alls icke undersökt i Sverige; och hvad det rent zoogra-fiska studiet af Entomostraca beträffar, kan L. anses vara en bland de forskare, som mest befrämjat detsamma. Bland hans hithörande arbeten må i främsta rummet nämnas hans vid 85 års ålder fullbordade Cladocera Suecice (1900), en kvartvolym om 701 sid. och 27 planscher, alla, med undantag af 12 figu-