figurer, ritade af honom själf. Bidrag till dessa djurs naturalhistoria lämnas ock i Om de inom Skåne förekommande crustaceer af ordningarne Cladocera, Ostracoda och Copepoda (1853) och Synopsis crusta-ceorum suecicorum ordinis Branchiopodorum et sub-ordinis Phyllopodorum (1877). Af allmän systematisk betydelse äro Utkast till en systematisk öfversigt af foglarncs klass (i Vet. soc:s årsskrift 1860, öfv. till eng. i "Proceedings". utg. af Zoological society i London, 1866) och Systematisk öfver-sigt af de gnagande däggdjuren, Glires (1866). Stor förtjänst inlade L. ock om zoologiens studium vid Uppsala universitet. Han grundlade på nytt det zoologiska museet, som under hans företrädare råkat i ett mycket otillfredsställande skick. Som ett exempel på en lika berömvärd som sällsynt fördomsfrihet och framsynthet förtjänar att framhållas, att L., oaktadt de nyare biologiska studieriktningarna (jämförande anatomi och embryologi) voro honom mer eller mindre främmande, dock ej blott på det lifligaste understödde dylika studier, utan ock anskaffade lokal och anslag (1876) för en särskild institution (zootomiskt laboratorium), där sagda studier kunde bedrifvas. "När, såsom fallet var med honom, en brinnande entusiasm för vetenskapen hos en lärare är förbunden med omfattande och gedigna kunskaper, ett flärdlöst väsen och den hjärtegodaste välvilja för de unga ämnessvennerna, är det icke underligt, att han af dem blir högt uppskattad, och L. vann också sina lärjungars vördnad och varma tillgifvenhet så, som det sällan torde förunnas en lärare." Biografi af T. Tullberg i "Fauna och Flora", bd 3 (1908). L--e. Lilljedahl. 1. Johan L., målare, f. 1756 i Älfsborgs län, d. 1811, arbetade till 1776 hos en fabrikör Avall i Borås, då han förklarades för gesäll i målarämbetet, arbetade sedan hos hofmålaren Bo-lander i Stockholm och var från 1785 mästare i Göteborg. L. berömmes för skicklighet i dekorationsmålning, i synnerhet i framställning af blommor. Han utförde äfven altartaflor för landsbygden. 2. Jakob L., den föregåendes son, målare, f. 178S i Göteborg, d. 1861 i Stockholm, blef gesäll 1808 och förestod efter faderns död dennes verkstad, men idkade dessutom konstnärligt måleri, hvarom hans i Boyes "Magazin" meddelade kompositioner (altartaflor, transparanger m. m.) bära vittne. L. var någon tid elev af konstakademien och af Westin. 1835 flyttade han till Stockholm och fortsatte där sitt yrke. 1 o. 2. --rn.* Lilljehorn. Se Lilliehorn 2. Lilljehöök. Se Lilliehöök. Lilljekvist, Johan Fredrik, arkitekt, f. 8 okt. 1863 i Stockholm, studerade vid Tekniska högskolan 1880-84 och vid konstakademien 1884--87 samt under upprepade utländska resor, är sedan 1887 anställd i öfverintendentsämbetet och sedan 1895 därjämte slottsarkitekt vid Gripsholm. L:s mest betydande arbeten äro restaurering af Grips-liolm (1892--98), anläggningen Gamla Stockholm (vid Stockholmsutställningen 1897), nya Dramatiska teatern i Stockholm (1901--06), där han särskildt i salongen sökt förena modern detaljbehandling med en gustaviansk hufvudstämning, samt (1907--10) restaureringen af Strängnäs domkyrka, där fullt moderna restaureringsprinciper i möjligaste mån blifvit tillämpade. Bland hans öfriga arbeten märkas restaurering af Kobergs herresäte i Västergötland (färdigt 1900), Villa Samsö i Djursholm (1893 o. f.), byggningar i Idrottsparken (1896), Djursholms kapell (1899), österåsens sanatorium (1899--1901) och ombyggnad af Svenska ministerhotellet i Kristiania (1906-07), där med enkla medel en bestämd svensk karaktär är genomförd (se pl. II till art. Kristiania). L. har dessutom utfört privathus i Stockholm samt ombyggnad af Hotell Rydberg (1892), Räntmästarhuset (1900) m. fl., vidare vid utställningen i Stockholm 1897 industrihallen (tills, med F. Boberg), Turistföreningens paviljong, kungliga paviljongen m m. och vid världsutställningen i Paris 1900 ordnandet af svenska järn- och landtbruksafdelningarna. - L. har med framgång uppträdt som skriftställare i arkitektoniska och konstindustriella ämnen med uppsatser om Det svenska rummet under renässansen och under barocken (i "Sv. slöjdföns meddelanden", 1887 och 1889), skriften Strengnäs och dess domkyrka (1891) m. fl. L. är sedan 1898 korresp. led. af Vitt. hist. och ant. akademien och sedan 1900 led. af Akad. för de fria konsterna. G--g N. Lillkyrka. 1. Socken i Uppsala län, Trögds härad. 1,491 har. 324 inv. (1910). L. bildar med Boglösa ett konsist, pastorat i Uppsala stift, Trögds kontrakt. -- 2. Socken i Örebro län, Glanshammars härad. 5,945 har. 1,387 inv. (1910). L. bildar med ödeby ett till egaren af Ekebergs säteri patronellt pastorat i Strängnäs stift, Glanshammars kontrakt. -- 3. Socken i Östergötlands län, Åkerbo härad. 889 har. 146 inv. (1910). Annex till östra Skrukeby, Linköpings stift, Dom-prosteriet. Lillkyro [-kyrå], fi. Vähäkyrö, socken af Korsholms härad och domsaga, Vasa län, Finland. Areal 190 kvkm.; befolkningen, finsk, 5,232 pers. (1909). Konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Åbo ärkestift, Vasa öfre prosteri. A. G. F. Lill-Medien (lat. Media minor). Se Atropatene. Lillo [lillau], George, engelsk dramatiker, f. 1693 i London, d. 1739, var en driftig och förmögen juvelerare, som hufvudsakligen för sitt nöjes skull skref teaterpjäser. Moralen, befordrandet af dygd och religion, var för honom hufvudsaken; och den predikas ända till leda af de dygdiga och rättskaffens personerna i hans dramer. Det gällde att öfverallt framställa brottets bestraffning och dygdens belöning. Ämnena voro hämtade tfrån verkliga lifvet; hans dramer sakna egentliga karaktärsskildringar eller själsstrider, och hans personer äro typer liksom i det medeltida dramat. Icke desto mindre voro de af stor litteraturhistorisk betydelse. Särskildt gäller detta om hans prosadrama The London merchant, or the history of George Barnwell (1731; "Londonske köpmannen", 1767; delvis äfven efterliknadt i Björns "Den förförde