539 Lima 540 torr destillation bildas af lim en stor mängd produkter, såsom ammoniak, cyan-ammonium, baser (metylamin m. fl. och i stor mängd pyrrol) och smärre mängder kolväten. Vid långvarig kokning af lim med utspädd svafvelsyra eller alkalier bildas glykokoll, leucin, asparaginsyra, glutaminsyra, ala-nin, fenylamin och prolin. Genom inverkan af oxidationsmedel på lim bildas blåsyra, bittermandel-olja m. m. Om en limlösriing blandas med kalium-dikromat (surt kromsyradt kali) och utsattes för ljusets inverkan, uppstår en olöslig förening af krom-oxid med modifieradt lim, som lätt upptager fint fördelade ämnen, såsom kol, smältfärger o. d. På detta förhållande har man grundat viktiga fotografiska metoder. Såväl limgifvande ämnen som limmet själft lösas af magsaften, hvarvid limmet förlorar egenskapen att gelatinera. I organismen kan lim icke ombildas till ägghviteämnen, men däremot kan lim i födan inskränka ägghviteförbrukningen och är således indirekt ett näringsmedel (det är en hufvud-beståndsdel i köttsoppa). Hufvudmaterialet för beredande af lim i stort utgöres af affall från garf-verier, handskfabriker o. d. För att befria råämnena, limgodset, från fett behandlar man dem under ett par veckor eller månader med kalkmjölk. Sedan borttvättas kalken omsorgsfullt; och för att oskadliggöra den halt af kalk, som efter tvättningen kunnat kvarstanna, utsätter man limgodset för luftens inverkan, då kalken upptager kolsyra, eller ock tvättas godset slutligen med mycket utspädd saltsyra. Godset öfvergjutes därefter med vatten, och alltsammans kokas antingen för fri eld eller medelst inledande af ånga. För mycket vatten och för långvarig kokning utöfva skadligt inflytande på limmets beskaffenhet. Lösningen lämnas nu i kar, omgifna af föga värmeledande ämnen, så att den får klaras och orenligheterna sjunka till bottnen Ofta underlättas klarningen genom tillsats af litet alun. Den ännu varma lösningen tappas därefter i tråg, invändigt bestmkna med fett. Sedan den stelnat till gelé, sönderskäres detta till taflor, hvilka torkas på nät, utspända i träramar. Om man vill bereda lim af ben, kan man antingen upphetta benen med vatten under två atmosfärers tryck i slutna kärl eller också behandla benen med saltsyra, som utlöser deras halt af kalciumfosfat och lämnar osseinet, hvilket genom kokning med vatten lämnar lim. Limmets beskaffenhet och förmåga att binda är olika alltefter råämnena och metoderna vid beredningen, och man har uppgifvit en mängd metoder att pröfva limmets godhet. En sådan metod består däri, att man låter lika stora gipsstyckeii genomdränkas af lika koncentrerade limlösningar och profvar deras hållfasthet, sedan de torkat. Ett af rena material beredt lim kallas gelatin. Råämnet utgöres företrädesvis af kalfskinn, och limlösuingen utgjutes på glasplattar. Genom att tillsätta litet socker till limlösningen ger man gelatinet större elasticitet. M u n-1 i m beredes af 100 dlr gelatin, 50 dlr socker och 200 dlr vatten, hvilken blandning af dunstas, så att blott 200 dlr återstå. Gelatinkapslar för farmaceutiska preparat beredas af gelatin, socker, honung eller glycerin och gummi arabicum. F l y-tände lim är en icke gelatinei ad lösning af modifieradt lim, som erhålles, om utspädd salpetersyra eller ättiksyra tillsättes en het limlösning. En blandning af lim och glycerin är en elastisk massa, som på boktryckerier nyttjas till valsar för att öfverdraga stilarna med svärta. - Brosklim innehåller något mindre kväfve (14,4 proc.) än benlim, men liknar detta. Dess lösning f allés dock af utspädda syror och metallsalter, t. ex. alun. Brosklimmet är icke på långt när så bindande som benlimmet. - Om f i s k l i m se Hus-bloss. - Om fågellim se Limspö. 2. Limsten (af da. Him, kalk), metall., den kalk, som uppsattes på masugnarna för att möjliggöra smältningen af kvartshaltiga malmer. 1. P. T. C. (H. E.) 2. C. A. D.* Lima. 1. Socken i Kopparbergs län, Malungs tingslag. 1,413 kvkm. 2,626 inv. (1910). L. utgör ett konsist, pastorat i Västerås stift, Västerdals kontrakt. N. om socknens kyrka byggdes 1675--77 en skans för att betaga norrmännen lusten att infalla i Väster-Dalarna. Skansens rasering anbefalldes 1689, men verkställigheten uteblef, och vid Stora nordiska krigets utbrott (1700) besattes därför L., som Dahlbergh ansåg vara "af stor importance", men kort därefter lämnades den åt sitt öde. -- 2. Besparingsskog i ofvannämnda socken, Väster-Dalarnas revir, bildades på grund af k. br. 8 april 1870, hvari förordnades, att vid afvittring af den i Lima socken befintliga skogsmarken 300 tid må tilldelas hvarje besutenhet inom socknen, dock så, att en tredjedel af den samtliga besutenheterna inom socknen tillkommande skogsmarken för socknens räkning afsättes som samfällighetsmark, å hvilken afverkningsrätten må på vissa villkor upplåtas. Areal 47,714 har. Reglemente för socknens skogsmedelsfond fastställdt af K. M:ts befallningshafvande 15 jan. 1887. -- 3. Kronopark i ofvannämnda socken, Väster-Dalarnas revir, bildad af öfverloppsmarker på grund af k. br. 8 april 1870. Areal 7,865 har. 1. L. W:son M. 2--3. M-g. Lima. 1. Departement i republiken Peru, mellan Stilla hafvet och Kordillererna. 34,482 kvkm. 298,106 inv. (1896). Västra delen är ett fruktbart lågland (socker, majs, frukter), östra delen bergland

Fig. 1. Situationsplan af Lima.

med boskapsskötsel och bergsbruk (guld, silfver, koppar, järn, kol, salt), dock ej af större betydelse. En järnväg går från Callao öfver Kordillererna till Oroya. -- 2. (Ciudad de los Reyes) Hufvudstad i