Belgisk provins, belägen midt emot den förra vid vänstra stranden af Haas, omges f. ö. af prov. Brabant, Antwerpen och Liège. 2,412 kvkm. 273,632 inv. (1909), nästan uteslutande flamländare (113 inv. på 1 kvkm.). Södra delen är tämligen kuperad och har god tillgång på järnmalm, men i n. är prov. delad emellan stora träskmarker och den steniga, öde Campinen, så att af hela ytvidden knappast mer än 2/3 ligga under kultur. Maas' floddal är likväl bördig och frambringar, jämte spannmål, hvitbetor i mängd. Boskapsskötseln sänder fjäderfä och särskildt präktiga hästar i den engelska marknaden. Det industriella lifvet är kraftigt. Hufvudstad Hasselt. -- Vid styckningen af det karolingiska väldet genom fördraget i Verdun (843) tillföll landskapet L. kejsar Lothar I och öfvergick efter hans död till Ludvig den tyske 870, men styrdes under en lång tid bortåt af egna grefvar, af hvilka Walram I (omkr. 1060) uppförde det numera till belgiska prov. Liège hörande slottet L. En af hans ättlingar, Henrik II, förstorade dess område ansenligt 1151 och antog titeln hertig. Efter växlande öden, hvarunder landet en tid varit förenadt med Luxemburg, kom det, sedan den regerande ätten utslocknat, genom slaget vid Worringen 1288 till huset Brabant, öfvergick sedan till Burgund och införlifvades 1430 af Filip den gode med de nederländska provinserna. Vid westfaliska freden (1648) delades det emellan Spanien och Generalstaterna, men återställdes till sitt förra område genom den franska eröfringen 1794 och utgjorde efter upprättandet af konungariket Belgien, 1830, en provins af detta rike, till dess 1839 en ny delning företogs, som åt Nederländerna öfverlämnade nordöstra hälften och därigenom skapade det nuv. skicket. Nederländska L. tillhörde, ehuru med undantag af fästningarna Maastricht och Venloo, som "hertigdömet L." Tyska förbundet ända till 1866. -- 3. (Dolhain-Limbourg) Stad i belgiska prov. Liège, vid Vesdre, består af den nedre staden Dolhain, med klädesfabriker och järnverk, samt s. därom på en klippa, öfre staden med ruiner af den gamla hertigliga borgen och ett nyare slott. 4,757 inv. (1904). L. var fordom hufvudstad i hertigdömet L. Numera är staden mest bekant för sin stora afsättning af ("limburg"-)ost, som hufvudsakligen tillverkas i Herve, v. om L. (se Ost). -- 4. L. an der Lahn, stad i preussiska reg.-omr. Wiesbaden, prov. Hessen-Nassau, med 10,681 inv. (1910) och liflig industri (marmorbrott samt tillverkning af järnvägsvagnar, maskiner, bleckvaror m. m.). Biskopssäte (sedan 1821). Präktig domkyrka (treskeppig pelarbasilika i öfvergångsstil från förra hälften af 1200-talet, restaurerad 1872--78; se fig. å pl. XI till art. Byggnadskonst). Gymnasium och realprogymnasium. Vid L. och det närbelägna Diez tillfogade ärkehertig Karl fransmännen under Jourdan ett nederlag 1796. -- 5. L. an der Lenne. Se Hohenlimburg. 1--5. S. A. L.* Limburgboskap, en rödbrokig låglandsras i belgiska prov. Limburg, lämnar god mjölkafkastning. H. F. Limburgit, pelrogr., kallas en med basalt besläktad vulkanisk bergart, bestående af rödbrun glasig grundmassa, med däri porfyriskt inströdda kristaller af augit och olivin. Bergarten är uppkallad efter Limburg nära Kaiserstuhl i Baden. Äfven inom Tryckt den 11 mellersta Skånes basaltområde har man trott sig finna bergarter med limburgitisk habitus. E. E. Limburgkrönikan, en på tyska språket kort efter år 1402 nedskrifven, men endast i handskrifter från 1600-talet bevarad krönika för åren 1336--98, hvilken har högt kulturhistoriskt värde genom där bevarade anekdoter, folkvisor, notiser om klädedräkter, musik m. m. Dess författare är notarien Tilmann Elhem von Wolfhagen, och den är bäst utgifven i "Monumenta Germaniæ historica. Deutsche chroniken", bd 4. Jfr A. Wyss, "Die Limburger chronik untersucht" (1875). Limburgost. Se Ost. Limbus (lat., bräm, bälte) är i den romersk-katolska teologien benämningen på två afdelningar i dödsriket: limbus patrum (fädernas ort), som utgjorde vistelseorten för de gammaltestamentlige fromme i afvaktan på frälsningens fullbordan genom Kristus och som således numera måste tänkas som tomt (se Eskatologi, sp. 886), och limbus infantum (barnens ort), vistelseorten för de barns själar, hvilka dött odöpta. Från dessa underjordiska rymder skiljas såväl det egentliga helvetet (infernus damnatorum) som skärselden (purgatorium). P. F.* Limehouse [lai'm-haus], stadsdel i östra London, förvaltningsområdet Stepney, på vänstra Thames-stranden, ofvanför West India docks. 55,981 inv. (1901). J. F. N. LJmenitis Fabr., zool., ett fjärilsläkte, hörande till gruppen Nymphalidce bland dagfjärilarna. I Sverige finnes af detta släkte a sp f j är ilen, L. populi L., som har vingarna srnåtandade, sotsvarta ofvan, med hvita fläckar å de främre och ett hvitt tvärband samt roströda kantfläckar å do bakre. Vingarnas undersida är mycket brokigt tecknad med band och fläckar af rödgult, hvitt, svart och blå-grått. Aspfjärilen är en af Sveriges största fjärilar med ända till 90 mm. vingbredd. Dess larv lefver på aspar, helst nära sumpiga ställen. Under högsommaren, i synnerhet dess senare del. infaller flygtiden för denna ståtliga fjäril, som alltid förekommer sparsamt här och där från Skåne upp till mellersta Sverige. Jfr Fjärilar, sp. 512. O. T. S. (G. A-z.) Limerick [li'mərik]. 1. Grefskap i irländska prov. Munster, s. om Shannons mynning. 2,755 kvkm. 142,846 inv. (1911), hvaraf 94 proc. katoliker. Största delen af grefskapet är en jämförelsevis jämn, fruktbar slätt, hvilande på kalksten. Endast på gränserna uppträda berg. Shannon är segelbar till staden L. De viktigaste bifloderna äro Mulkear, Maigue och Deel. Jordbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Omkr. 65 proc. af arealen äro betesmarker, 30 proc. åkerjord. Grefskapet innesluter större delen af Golden Vale, den fruktbaraste trakten på Irland, hvilken sträcker sig tvärs öfver L., från Cashel i Tipperary till staden L. Industrien är obetydlig. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, sedan 1898 eget grefskap (county borough), ligger på vänstra stranden af Shannon och på en af denna flod bildad ö (King's island) samt står genom två broar i förbindelse med förstaden Irish town på högra stranden. Stadsdelen på ön kallas English town och är jämte Irish town företrädesvis bebodd af de fattiga folkklasserna. Den nyare och egentliga staden, anlagd 1769 och kallad Newtown Pery (efter E. S. Pery, d. 1806, talman i irländska underhuset, hvars släkt sedan fick titeln