Lina. 1. Astron., en af småplaneterna. -- 2. Se Fiskredskap, sp. 448. -- 3. Sjöv., trosslaget smäckert tågvirke. De vanligaste linorna äro 6-, 9- och 12-garns, den sistnämnda motsvarande 3 cm. tross. -- 4. Zool. Se Chrysomelidæ. 1. B-d. 3. H. W-l. Lina, kronopark i Gällivare socken, Gällivare och Ängeså revir, Norrbottens län. Enligt k. bref 30 okt. 1874 har före afvittringen inom socknen bildats en kronopark, hvaraf en del benämnes kronoparken L. enl. Domänstyrelsens beslut 23 juli 1907. Areal 51,269 har. M-g. Linaceae, Linfamiljcn, bol., en till serien Geraniales hyrande växtfamilj, omfattande örter eller småbuskar, med smala, hela och helbräddade blad, regelbundna blommor med 5 eller 4 i knoppläget vridna kronblad, 4-5 vid basen sammanvuxna ståndare och 4-5 fria stift. Frukten är en klotrund, ofullständigt 8-10-rummig kapsel. Den af endast 9 släkten (däraf i Europa 2: Linum och Radiola), med omkr. 150 arter, bestående familjen är utbredd i de tempererade och tropiska länderna. Endast släktet Linum har ekonomisk betydelse. (G. L-m.) Linacre [li^ko], Thomas, engelsk skriftställare, f. 1460, d. 1524, utöfvade viktig verksamhet som öfversättarc af antika författare och lärare i grekiska vid Oxfords universitet. Linåker [-äker], Arturo, italiensk litteratör, kritiker, föreläsare, f. 1856 i Pistoja, är lärjunge till filosofen A. Conti. L:s mest betydande arbeten äro af pedagogisk art, såsom Frammenti pedagor/ici (1880), Le scuole d'arti e mestieri nelle presenti condizioni cTItalia (1902), La casa di lavoro e le opere pie annessc (1908), men äfven hans kritiska verksamhet har vunnit erkännande, såsom i Tre discorsi (1885), II secolo XIX (1902), Commento al canlo XI delV Inferno (1903) och 11 Pclrarca e Vlncisa-rincoronazione di Pelrarca; Petrarca a Koma (1904). H. N. Linalinka, vattenfall i Lina älf vid dess inflöde i Ängesån, en biflod till Kalix älf. Fallhöjd 17,6 m., industriella hkr omkr. 1,800. Linaloeolja, flyktig olja med angenäm lukt, fås genom destillation med vattenånga af det mexikanska trädet Elaphium graveolens samt af flera andra träd. H. E. Linalooi [-låål] 1. Likariöl, kem., en med geraniol (se d. o.) isomerisk terpenalkohol, som förekommer i naturen såväl i en höger- som en vänstervridande form. Den senare finnes i linaloe-(likari-) olja ur citron ved (af en lauracé, Acroclidium), i bergamottolja till 40 proc., delvis som ättiksyreester i orangeblomolja (30 proc.), i rosenolja samt hos en mängd labiater. Den högervridande formen ingår i korianderolja och i jasminblommor. H. E. Linange [-ä'j], fransk form för Leiningen (se d. o.). Linant de Bellefonds [lina' da bellfå'], Mau-rice Adolph e, känd under namnet Linant p a se h a, fransk ingenjör, f. 1800 i Lorient, d. 1883 i Kairo, åtföljde 1818, i egenskap af tecknare, ett sällskap lärda på en studieresa till Egypten och stannade där som ingenjör. Han ledde 1845 den första undersökningen för Sueskanalen och aflämnade 1847 det första utarbetade projektet. Under Said paschas styrelsetid blef han generaldirektör för kom- munikationsväsendet samt erhöll paschas rang. Han var tillika öfveringenjör vid Sueskanalen. Kännedomen om Hvita Nilen vidgades genom hans forskningsresor. - L:s son Er n est e åtföljde Gordon paschas expedition till öfre Nillandet och reste 1875 ända till Mtesas residens, där han sammanträffade med Stanley. På återfärden dödades han af infödingarna vid Dufile. Hans dagböcker och kartor äro i behåll. Linant pascha. Se Linant de B e 11 e f o n d s. Linard, Piz, högsta spetsen i Fermuntgruppen af Silvretta-alperna Graubünden, 3,414 m. J. F. N. Linares. 1. Stad i spanska prov. Jaén, på en torr slätt nära foten af Sierra Morena och järnvägen emellan Madrid och Córdoba. 38,245 inv. (1900). Rika blygrufvor i trakten; krut- och dynamitfabriker. -- 2. (San Felipe de L.) Stad i Mexico, staten Nuevo Leon, vid Rio Presas och järnvägen från Monterey till Tampico. 7,076 inv. (1900). Ärkebiskopssäte. -- 3. Provins i mellersta Chile, s. om Rio Maule. 10,210 kvkm. 109,363 inv. (1907). Norra delen och Andernas dalar äro bördiga och rikligt bevattnade, men den centrala delen kräfver konstgjord bevattning. På Andernas sluttningar växa stora skogar. -- 4. (San Ambrosio de L.) Hufvudstad i nämnda provins, vid en biflod till Rio Maule, 151 m. ö. h. 7,256 inv. (1902). J. F. N. Linäres, José, president 1857-60 Bolivia (so d. o., sp. 1010). Linaria Juss., Sporreblomma, släkte af fam. Scrophularia-cece, underfam. Antirrhinoi-dece. Hithörande arter äro glatta eller håriga örter eller halfbuskar af växlande storlek, med olika färgade, ofta brokiga blommor, hvilkas krona är tvåläppig och maskerad samt försedd med sporre. Genom sporren skiljes detta släkte från Antirrhinum. Blommorna sitta antingen i axlik klase i stjälkenstopp eller uppkomma ensamma från bladvinklarna. I Europa eger släktet Linaria omkr. 100 arter, af hvilka 3 växa vilda i Sverige. Bland dessa är flugsporreblomman, L. vulgaris Mill., den vanligaste, helst förekommande på torra grusbackar. Det är en ända till 80 cm. hög ört med tätt sittande, jämbreda blad och stora gula blommor tät, axlik klase. Linaria-ar- J. F. N. republiken växt- L____. Linaria vulgaris, toppen af blommande stjälk. terna innehålla skarpa ämnen af flera slag, men äro icke numera i Sverige använda i medicinen. Flera arter odlas ej sällan som prydnadsväxter i trädgårdarna. ' O. T. S. (G. L-m.) Linasundet, det grunda, smala och krokiga sund, som norrifrån kommande fartyg på Mälaren ha att passera på vägen till Södertälje, mellan egendomarna Lina på västra och Ragnhildsborg på östra sidan. Antagligen har icke Telgehus legat där, såsom flerstädes uppges, utan vid Saltsjön på samma plats som Brandaborg (se Brandalsund). Wbg.