Fig. 1. Linbana med lastkorg.

Fig. 2. Luftbana med räls.

Fig. 3. Linbana för transport af timmer (längdsnitt och tvärsnitt).

Linbana l. Luftbana, en transportanordning för gods, någon gång för personbefordran, vanligen för masstransport af en eller ett fåtal olika råvaror, såsom kol, malm, kalk, sten, timmer o. s. v., består i allmänhet (fig. 1) af en bärlina, spänd mellan ändpunkterna och understödd på lämpliga mellanrum. På bärlinan löpa transportvagnar, dragna af en särskild draglina. Bärlinans stöd skola vara så anordnade, att transportvagnarna vid passerandet icke erhålla någon stöt. Nästan alltid äro linbanor "dubbelspåriga", så att vagnarna på den ena linan föras lastade i en riktning och på den andra linan återgå tomma; ofta utbytes bärlinan mot en bärande räls (se fig. 2). Draglinan skall vara upphängd lodrätt under bärlinan, är smäckrare än denna och utgöres af en ändlös lina, försatt i rörelse medelst en stationär kraftmaskin. Transportvagnarna fästas hvar som helst på ofvannämnda draglina. Där långa spännvidder förekomma, anbringar man breda rullar (se fig. 2), mot hvilka draglinan kan löpa, om lösa bukten blir för stor. Hvarje transportvagn i och för sig bidrager emellertid att uppbära draglinan. Transportvagnen har vanligen två efter hvarandra ställda hjul, försedda med ursvarfvade spår, motsvarande bärlinans eller bärrälsens profil. Transportkorgen skall hänga lodrätt under bär- och draglinor, och upphängningsanordningen är därför sådan, att såväl bärlina och draglina som understöd m. m. befinna sig på en sida om vagnen (se fig. 2). Korgen kan utbytas mot en krok, hvari lasten upphänges (se fig. 3). Vagnen skall vara försedd med anordning för ögonblickligt fästande och lösgörande till eller från draglinan. Denna anordnings tillförlitlighet och lättskötthet äro af största vikt för linbanans användning. Vanligen manövreras fästandet och lösgörandet medelst en lätt åtkomlig spak. Lösgörandet vid ändstationen sker ofta automatiskt därigenom, att manöverspaken medelst en lämpligt placerad fast arm omlägges. Linbanor äro mycket vanliga transportanordningar vid fabriker, grufvor och större lastageplatser. Längden kan variera högst betydligt; för transporter om flera tusen meter finnas linbanor utförda. Lasten för hvarje transportvagn kan uppgå till ett par ton. Vagnarnas hastighet är vanligen 2-3 meter pr sek., undantagsvis 5-6 m. En transportförmåga om 100 ton i timmen är icke ovanlig. Stigningen kan stundom uppgå till 1:1. En bland de märkligaste linbanor, som byggts, torde vara en 35 km. lång bana i Argentina från Chilecitos järnvägsstation till de 4,600 m. ö. h. belägna koppargrufvorna vid Famantina. Linbanor af primitiv art ha sedan urminnes tider användts i Kina till befordran af såväl gods som personer. - Linbana används stundom som benämning på en vanlig spårväg, där vagnar framdragas genom lina och vals. Jfr Hissbana och Hängbana. H. L-y. Linberedning. Lin (se d. o.) utgör ett af de yppersta ämnena för spånad och väfnad på grund af lintågornas betydliga längd, seghet och fasthet samt den finhet, delbarhet och vackra färg, som de kunna vinna genom rätt behandling. Linets bastceller framställas i spinnbart skick genom flera arbeten. Man skördar linet antingen vid grönmognad eller vid gulmognad, d. v. s. så snart stjälkarna gulnat till midten, eller vid brunmognad, då frökapslarna äro bruna och fullt mogna. Ju senare skörden sker, dess större skörd, men dess gröfre tåga erhålles.