Zettervall (1894), A. E. Nordenskiöld (1895), A. N. Sundberg (1896), B. ftofeeZ (1900), Oskar II (s. å. och flera senare, bl. a. jubileumsmyntet), kronprins Gustaf Adolf (1903), Första kammarens medalj öfver G. Sparre (1904), M. Rubenson .{s. å.), R. Åkerman (plakett, 1907), Vet. akad:s medalj öfver donatorn /{. K. Söderström (1908) och Mus. akadis öfver L. Norman (1910). Dessutom har han utfört de nya mynttyperna af 1905 och 1907. - L. har höjt och snart sagdt återupplifvat sin konstart i Sverige. Hans medaljporträtt visa en högt uppdrifven förmåga att träffa den karakteristiska likheten och att åtcrgifva den med realistisk skärpa, med på en gång kraft och elegans. Kärnfull manlighet är det mest framträdande draget i hans konst-närslynne. Hans medaljers frånsida utmärkes för iormgilningens adel och renhet. L. är väl representerad på Nationalmuseum (f. n. af 15 medaljer och plaketter). Äfven Göteborgs museum och konstakademien ega flera af hans alster. 2. Johan Erik L., den föregåendes son, medaljgravör, f. 31 dec. 1873 i Stockholm, studerade vid konstakademien från 1893, vann 1897 k. medaljen för statyn Varpakastare, studerade 1899-1901 i Paris (för Chaplain och Roty) och i Rom. 1899 hade L. vunnit första priset för skiss till ett Sturemonument. Han har utfört medaljer och plaketter i en måttfull och ädel stil, bland dem dubbelplakett öfver V. Rydberg (1900), medalj öfver den stora deputationen till tsaren 1899 (s. å.), öfver N. Forsberg (s. å.), Nobelmedaljerna (fyra olika, 1902), Konstnärsklubbens medalj öfver konstnärens fader (1904), plakett öfver Andrée-expeditionen (1905), Nordiska museets hedersledamotsplakett (1906), Linnémedalj (1907), Järnkontorets medalj öfver frih. G. Tamm (1908), medalj till Svenska läkarsällskapets 100-årsjubilenm 1909 (1908), medalj öfver utställningen i Stockholm 1909 (1910), Göteborgs museums plakett (s. å.) och Svenska turistföreningens medalj (1911). Af flera af dessa medaljer eger Nationalmuseum ett exemplar i silfver eller brons. L. har äfven utfört A. Nobels byst (1910, i Nobelstiftelsen). - L. blef led. af Akademien för de fria konsterna 1904 och korresp. led. af Académie des beaux-arts i Paris 1911. 1-2. G-g N. Lindberg, Charles Felix, affärsman, donator, f. 1840, d. 5 aug. 1909 å egendomen Billdal nära Särö. 1876 bildade L. tills, med dåv. sjökaptenen A. 0. Andersson ett handelsbolag, som under firma Andersson & Lindberg dref omfattande export- och importaffär samt rederirörelse i Göteborg. Några år före sin död utträdde L. ur firman. Han efterlämnade en betydande förmögenhet, uppgående till omkr. 2,2 mill. kr., hvilken han donerade till Göteborgs stad, där, som det heter i testamentet, "han tillbragt större delen af sitt lif och för hvars utveckling han städse hyst lifligt intresse". Sedan vissa lifräntor (å urspr. 37,000 kr.) årligen utgått till släktingar, skall afkastningen af förmögenheten användas i främsta rummet "till stadens prydande och förskönande, exempelvis genom anläggning af nya eller utvidgning af redan befintliga parker, planteringar, alléer och öppna platser, inköp af för parker, planteringar och alléer tilläfventyrs erforderlig fast egendom, inköp och uppresande af statyer eller andra konstverk, anordnande af delar af planteringar och parker till botaniska eller zoologiska trädgårdar med alla de anläggningar och anstalter, hvilka med sådana trädgårdar kunna stå i samband". Sedan dessa ändamål tillgodosetts vid en följd utdelningar, må stadsfullmäktige vid ett och annat tillfälle jämväl ega rätt anslå afkastningen till andra allmännyttiga ändamål i likhet med bestämmelserna i Renströmska testamentet. Utdelningarna skola ske hvart tredje år och 1/10 af afkastningen läggas till kapitalet, till dess detta uppgår till 3 mill. kronor. Göteborgs stad har låtit resa en monumental graf-vård öfver L. K. W-g. Lindberg, Johan August, skådespelare, teaterledare, f. 3 sept. 1846 i Hcdemora, var elev vid k. teatrarna 1865-66, spelade därefter vid landsortstrupper, tillhörde 1872-74 svenska teatern i Helsingfors, gjorde 1875 en studieresa till Paris och var under de två följande åren anställd dels vid Nya teatern i Stockholm, dels i Helsingfors, där han då för första gången utförde Hamlets roll. 1877- 79 var L. regissör och skådespelare vid Elf-forsska sällskapet och odlade där den stora repertoaren. Efter att 1880-82 åter ha varit fäst vid Nya teatern i Stockholm förde han med stor framgång eget teatersällskap genom Sverige, Danmark och Norge. Under spelåret 1884-85 var han regissör, instruktör och skådespelare vid k. Dramatiska teatern, gaf gästspel på olika orter 1885-88, ledde eget sällskap 1888 -90, var styresman för Stora teatern i Göteborg 1890-93 (där han gaf en mycket omväxlande repertoar, äfven operor) och regissör vid Svenska teatern i Helsingfors 1893-94, stod 1894-96 åter i spetsen för egen teatertrupp och var, efter ett års gästuppträdande i Norge samt i Stockholm och landsorten, anställd som skådespelare vid Dramat, teatern i Stockholm 1897-98, hvarefter han öfvergick till Eanfts teatrar. En tid egnade han sig hufvudsakligen åt det ypperligt genomförda företaget att (utantill) recitera och lefvandegöra ett sådant dramatikens mästerverk som Shaksperes "Stormen", därjämte Goethes "Faust" m. fi., och han har fortsatt därmed som omväxling under sina sceniska anställningar. Han var 1903-06 instruktör och regissör vid Operan i Stockholm, återgick därefter till Dramatiska teatern och är anställd vid den nybyggda k. Dramatiska teatern sedan 1908. 1911 företog han en turné till England och Amerika för att recitera "Stormen". - Brinnande af litterär ifver, har L. haft mod till att bringa upp på scenen det värdefullt aktuella, framför allt Ibsens verk, innan man annanstädes vågat sig på dem, såsom "Gengångare", "Vildänden", "Kärlekens komedi", "Johan Gabriel Borkman" och själfva "Peer Gynt" m. fl., samt därmed rönt varmt erkännande icke minst i Norge och Danmark. Framåtsträfvande, intelligent och hängifven sin konst, har han som skådespelare skapat en fantasirik //am/et-framställning och äfven utmärkt sig som Rikard II, Gringoire, Osvald Alving i "Gengångare", Hjalmar Ekdahl i "Vild- 16 b. 19