579 Lindberg-Lindblad 580 anden", Pcer Gijnt, Borkman m. fl. - L. är sedan 1884 gift med skådespelerskan Augusta L., född Blomstedt, f. 17 mars 1866 i Stockholm. Hon vardt elev vid k. teatrarna 1880, verkade 1882-96 vid August L:s teaterföretag och är sedan 1898 anställd vid Dramatiska teatern i Stockholm. Bland hennes roller må det vara nog att erinra om Henrielte i "Brott och brott". Lindberg, Otto Emil, semitist, religionshisto-risk författare, f. 8 maj 1850 i Kila församling, Södermanlands län, var arbetare till 18 års ålder, men började då studera och blef 1874 student i Uppsala, aflade 1885 filos, kandidat- och 1890 licentiatexamen samt promoverades 1894 till filos, doktor. 1876-91 meddelade L. enskild undervisning, hufvudsakligen i hebreiska språket; 1891 utnämndes han till e. o. lärare i semitiska språk vid Göteborgs högskola och 1898 till professor i samma ämne där. L., som i sin filosofiska åskådning påverkats af Boström och Wikner, har utgifvit bl. a. Kollegium i hebreisk grammatik (1880), Studier öfver de semitiska ljuden w och y (gradualafh. 1894; i Göteborgs Vet. och vitt. samh:s handl. Ny tidsföljd 28), Sanningstrådar i sagoväf (1894), Ver-gleichende grammatik der semdtischen sprachen. I Lautlehre, A. Konsonantismus (Göteborgs högskolas årsskr., III, 6, 1897), Mohammed och Qoränen (Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs högskola, VI, 1897), Härun Arraschid och hans närmaste samtida i historia och saga (ibid., XIV, 1900), Jobsboken eller Lidandets problem på israelitisk mark (ibid. Ny följd VI, 1908), Religiösa meditationer och stämningar (1900) och Gudsordets utvecklingsgång i världen, I-II (1909-10). Han är led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1900). K. V. Z. Lindberg, Vilhelm Maurits Gustaf (Gusten), skulptör, f. 25 april 1852 i Stockholm, arbetade först hos ornamentsbildhuggaren Nerpin, blef därefter elev af F. Kjellberg och konstakademien samt vistades 1881-89 i Paris. Han är numera bosatt i Stockholm. I Paris utställde L. på "Salongen" Brutna bojor (1882), Vågen (1883, i marmor 1885, ett annat marmorexemplar 1900 i Nationalmuseum), Gosse, som badat (1883) och Dimman (1885, i marmor 1904 i Nationalmuseum, i brons uppställd i Strömparterren 1910), Amoriner med snäcka (vas i brons 1889, Göteborgs museum). Efter sin hemkomst har han utfört bronsstatyetten Johannes döparen (1890; till dopfunten i Johannes' kyrka), Morgonen (manlig) och Aftonen (kvinnlig) kandelaberfigur i naturlig storlek, samt Neptun, fontän grupp, alla tre i brons för Hallwylska palatset (1896), för hvilket han 1897-98 i marmor utarbetade Prometheus stjälande elden, kaminöfverstycke, samt Dikt, Musik och Bildande konst, dörröfverstycken. För nya Dramatiska teatern utförde han statyn Komedien (brons, 1907). Hans nyaste större verk är Eko (staty i brons, 1911, uppställd utanför huset n:o 7 vid Strandvägen). Han har vidare utfört porträttbyster och medaljonger. L. utmärker sig för behagfull och mjuk känslighet och ett fint formsinne. Efter Hasselbergs död utförde L. i marmor hans staty "Näckrosen" dels i half skala, dels - jämte Kr. Eriksson - i originalets storlek (Göteborgs museum). J.K-e.* Lindberg, Konrad Emil, svensk-amerikansk teolog, f. 9 juni 1852 i Jönköping, öfverflyttade till Amerika 1871, aflade teol. examina vid Augustana teol. seminarium och vid Philadelphia teol. seminarium, prästvigdes 1874 och tjänstgjorde som föreståndare för en svensk luthersk församling i New York 1879-90. Sedan 1890 är han teol. professor vid Augustana teol. seminarium i Eock Island, Illinois. Han var vice preses i Augustana-synoden (se d. o.) 1899-1907 och vice president för Augustana college 1901-10. Han blef teol. doktor (D. D.) 1893 och juris utriusque doktor (LLD) 1910. L. har författat bl. a. Om dopet (1890), Syllabus i konstruktiv luthersk kyrkorättslära (1897) och Dogmatik och dogmhistoria (1898). Han redigerade under tre år "Augustana theological quarterly". O- A. L-r. Lindberg, Paula, sångerska. Se Lizell. Lindberg, Jakob Kristian, dansk teolog, språkforskare, f. 14 jan. 1797, d. 10 dec. 1857, tog 1822 teol. examen med utmärkelse och blef s. å. adjunkt vid metropolitanskolan i Köpenhamn (till 1830) samt tog 1828 magistergraden med en afh. om en fenicisk-grekisk inskrift på Malta. Han ställde sig på Grundtvigs sida i dennes fejd 1825 med prof. H. N. Clausen och visade sig som skarpsinnig och stridbar polemiker, först mot Clausen (till 1830), senare mot de rationalistiske prästerna, som egenmäktigt ändrade den gammallutherska ritualen. I striden mot Clausen anklagades han för förment skymf mot regeringen, men frikändes; i de andra striderna genomdref han med ihärdighet sin vilja. Han stod äfven i spetsen för de fria kyrkliga församlingar af köpenhamnska småborgare, som blefvo-grundstammen för den senare grundtvigianska församlingen. L. utgaf dessa år "Maanedsskrift for christendom og historie" (2 bd, 1830-32) och "Den nordiske kirketidende" (8 bd, 1833-40) och påbörjade sin ypperliga öfv. af bibeln (med undantag-af de apokryfiska böckerna), som utkom 1837-53 (3:e genomsedda uppl. 1866) och vann stor spridning. 1844 blef han kyrkoherde på Falster och stannade där till få månader före sin död. Sedan 1853 hade han som utprägladt frisinnad och nationell säte och stämma i folketinget, sedan 1856 dessutom i riksrådet. Eedan i sin ungdom hade han grundligt studerat österländska språk och myntväsen. Han utgaf flera hjälpmedel till läsning af hebreiska, hvaribland Hovedreglerne af den hebraiske grammatik (1831; sv. öfv. 1843; 5:e uppl., 1873) och Analytisk hebraisk-dansk haandlexicon (1835) samt författade en rad afhandlingar om kufiska mynt. L:s förarbeten bilda grundvalen till L. Mullers stora verk om Nord-Afrikas mynt. - L:s son N i el s L. (f. 1829, d. 1886) var sedan 1876 "valgmenigheds"-präst i Kjerteminde, där han kraftigt och nitiskt häf-dade den grundtvigianska uppfattningen. E. Ebg. Lindberg(-L ar sen), Al i e (eg. Alexandra), finsk pianist, f. 1849 på Åland, utbildade sig i Dresden och 1868-71 hos Tausig i Berlin samt Liszt i Weimar, var pianolärarinna i Londonf Petersburg och Helsingfors och konserterade 1878- 80 i de skandinaviska länderna samt 1880-81 i Berlin. Hon ingick 1882 äktenskap med köpmannen (sedermera sångläraren) E. L a r s e n i Bergen och har fortsatt att ge undervisning och konserter. Hon är en särskildt i tekniskt afseende framstående pianovirtuos. Lindblad, Johan Kristofer, universitetslärare, f. 15 sept. 1799 i Linköping, d. 31 mars 1876 i Uppsala, blef student i Uppsala 1818, aflade