musiknummer samt 1898 gafs vid nya operahusets invigning. - Ett vackert prof på L:s prosastil är hans ypperliga skildring af Geijers musikaliska verksamhet i inledningen till dennes samlade skrifter. Om L:s begåfning som brefskrifvare vittna bl. a. de i "Samlaren" 1888 meddelade utdragen ur hans bref till Atterbom. L. blef 1831 led. af Mus. akad. Svenska akad. tilldelade honom 1852 sin stora guldmedalj och lät 1882 slå en skådepenning öfver honom. L:s namnteckning meddelas å pl. IV till art. Autograf. - Jfr K. E. Nyblom, "Minne af tonskalden A. F. Lindblad" (i Sv. akad:s handl., d. 57, 1882), "Sånger och visor af A. F. Lindblad" (anmälningar af Ad. Lindgren i "Aftonbladet" 1879-80) samt "Malla Montgomery-Silfverstolpes memoirer", bd 3 o. 4 (1911). A. L.* Lindblad. 1. Otto Jonas L., tonsättare, f. 31 mars 1809 i Karlstorps socken i Småland, d. 26 jan. 1864 i Norra Mellby socken, Skåne, undervisades till en början i hemmet hos sin fader, som var komminister. Vid tio års ålder sändes han till Växjö skola, där han erhöll premium för sedlighet och flit samt äfven deltog i musikaliska öfningar i den s. k. "Diskanten", ett slags musikanstalt. 1829 blef L. student i Lund, läste där på graden, men sysselsatte sig därjämte med musik och sång samt måste för sitt uppehälle mottaga flera konditioner. Filos. kandidatexamen aflade han 1837 och promoverades 1844 till filos. magister. 1838 bildade han den sångförening, som sedermera fick namnet Lunds studentsångförening och för hvilken han komponerade melodifagra och eldande körer. Han uppbar aldrig något arfvode för sin verksamhet för studentsången, och en begäran af studenterna om ett årligt sådant på 300 rdr afslogs af de akademiske fäderna. Däremot skaffade han sig inkomster genom att med sina sångare ge musikaliska soaréer, som vanligen slutade med, att han själf och några amatörer spelte upp till dans efter en af honom arrangerad dansmusik för violiner, flöjt, violoncell, valthorn, trumpet och klarinett. Äfven gjorde han med en sångkvartett konsertresor i åtskilliga landsortsstäder, och en tid (1836) tjänstgjorde han som orkesteranförare åt en tysk operatrupp, som uppträdde i de skånska städerna. På de skandinaviska studentmötena befäste Lunds studentkör sitt rykte att då vara den yppersta i Norden. L. hade dels tur att finna utmärkta sångarämnen (tenorer, sådana som Olof Strandberg, Wolke, O. Munck af Rosenschöld bland många andra, samt mäktiga basröster), dels hade han ock stor förmåga att uppsöka sådana samt en betydande energi att upparbeta dem. Till kretsen hörde skalderna K. Strandberg (Talis Qualis), K. A. Wetterbergh (Onkel Adam) och H. Sätherberg. Emellertid insåg han vanskligheten af sin ekonomiskt otrygga ställning, hvarför han 1847 sökte och erhöll klockartjänsten i Norra Mellby i Lunds stift, som han innehade ända till sin död. Han, den inspirerade tondiktaren, den fint bildade humanisten, måste söndagligen sjunga psalmerna utan orgel i två fuktkalla kyrkor samt barhufvad i ur och skur sjunga likpsalmer vid grafvar. Ändock bar han sin lott med manlig resignation och idyllisk förnöjsamhet, men hans ingifvclse var bruten. Af yttre utmärkelser erhöll han ingenting annat än ledamotskap i Mus. akad., 1857. Hans änka fick af riksdagen 1874 en liten pension. En byst öfver L. aftäcktes i. Lundagård, Lund, med stor högtidlighet i maj 1908. L:s betydelse är ej uttömd därmed, att han är skaparen af Lunds studentsång. Han är ock, kan m an säga, som tonsättare den mest typiske representanten för den svenska kvartettsången öfver hufvud och särskildt studentsången, med dess sinne för nordisk natur och folkton, dess svärmeri för frihet och fosterland, dess raska lefnadsglädje och dess erotiska serenadromantik. Med sina 66 kvartetter är L. den produktivaste bland svenska kvartett-kompositörer. Han är tillräckligt formfin för att kunna gillas af den bildade musikern, men på samma gång tillräckligt natursångare för att kunna tilltala naturmänniskor. Han var så godt som uteslutande autodidakt, ehuruväl han synes ha dragit någon nytta för sin musikaliska bildning och särskildt sitt violinspel af sin treåriga vistelse under samma tak som konsertmästaren K. M. Lundholin, hvilken omkr. 1832 bosatte sig i Lund, och ehuru han sedermera under en resa till Köpenhamn och Hamburg sommaren 1841 fick tillfälle att taga några kompositionslektioner för Krebs, då t. o. m. - såsom han själf säger - "jag försökte mig på fugan, hvilket likväl gick ganska klent, oss emellan sagdt". Själfva hans sätt att komponera hade ofta någonting improvisatoriskt, ögonblickligt ingifvet. Bassången Trollhättan nedskref han sittande på en sten vid själfva fallet. Ångbåtssång komponerades vid affärden från ett studentmöte och sjöngs a vista af hans öfvade sångare, innan bläcket hunnit torka. Utom dessa sånger torde solosångerna Sjung och Lifdrabanten, trion Aftonen samt kvartetterna Stridsbön, Våren, Naturen och hjärtat, Dalkarlasång, Orpheus sjöng, Liten fågel, Svensk folksång ("Ur svenska hjärtans djup en gång"), Ur Ossians dunkla sagovärld, Vintern rasat ut vara de mest populära. Enligt G. A. Feuk, "Otto Lindblad och hans sångare" (1882), i hvilket arbete likväl äfven reproduktioner och arrangemang medräknas, har L. komponerat 124 sånger, hvaraf 71 kvartetter och körer med solo, 14 trior, 3 duetter och 36 solosånger. Jfr O. Lindblads själfbiografi (manuskript) och uppsats af C. Bååth-Holmberg i "Nordisk tidskrift" 1902. 2. Johan Mikael L., den föregåendes broder, präst, författare, f. 15 maj 1817 i Karlstorps socken, Småland, d. 13 dec. 1893 i Skartofta, genomgick Växjö gymnasium, där han af Tegnér erhöll uppmuntran för sina. poetiska alster, blef student i Uppsala 1837, afslog kallelse till docent i teol. fakulteten, af ekonomiska skäl, och lät prästviga sig 1840 för att bli ämbetsbiträde hos sin fader. 1847 erhöll L. tjänstgöring i Adolf Fredrik i Stockholm och blef 1848 kyrkoherde i Öveds patronella pastorat af Lunds stift samt 1870 kontraktsprost i Färs härad. L. deltog i Wieselgrens nykterhetsverksamhet, intresserade sig varmt för hednamissionen och var en följd af år Evangeliska fosterlandsstiftelsens provinsombud i Skåne. Som författare