och öfversättare var han synnerligen flitig. Bland hans många uppbyggelseskrifter märkas Predikningar öfver kyrkoårets samteliga evangelier (1849-50; 3:e uppl. 1864), Predikningar öfver första årgången af de år 1860 antagna nya predikotexterna (1862 - 63), Predikningar öfver andra årgången... (1863- 64), Hemmets altare. Christliga betraktelser för hvarje dag i året (1856; 4:e uppl. 1878), På vägen. Korta betraktelser för årets alla dagar (1861; 3:e uppl. 1895; fi. öfv. 1876) samt flera bönböcker. Af mera dogmatiskt innehåll, om ock i populär form, äro Kärlekens lif (1860; 2:a uppl. 1863) och Den heliga nattvardens väsende, välsignelse och rätta firande (1862). Förutom några diktsamlingar, i synnerhet från yngre dagar, utgaf han därjämte Minnen från Schweitz (1861) och Vårblommor från Rhen och Paris (1867). L. redigerade "Evangelisk kalender" (1854-67) och "Söndagen. Tidning för det christliga hemmet" (1855-56 och 1866-67). 1. A. L.* 2. E. M. R. Lindblad, Johan Vilhelm, jägare, skriftställare, f. 1818 i Nyköping, d. 1894 i Stockholm, vardt student i Uppsala 1836, promoverades där till filos, doktor 1854 samt egnade sig sedan åt öfversättningsarbeten och andra litterära värf. Då Svenska jägarförbundet 1862 beslöt uppsätta en tidskrift, utsågs L. till dennas redaktör och besörjde utgifvandet af mer än 20 årgångar af "Svenska jägarförbundets nya tidskrift". Lindblad, Elis Vilhelm, skriftställare, f. 13 apr. 1828 på Kättsta, Harakers socken, d. 20 apr. 1878 i Örebro, vardt student i Lund 1848, men måste af medellöshet afbryta sina studier och antog 1857 anbudet att bli litterärt biträde hos firman N. M. Lindh i Örebro. 1857-74 besörjde han där redigerandet af åtskilliga af denna firmas viktigare förlagsartiklar, såsom några delar af Atterboms dikter och skrifter på prosa, Franzéns samlade dikter, "Valda dikter af Franzén" och "Valda skrifter af O. v. Dalin" samt en dansk och en svensk läsebok. Tidigt hade L. gjort sig känd som lycklig tillfällighetsdiktare. Han vann 1861 Svenska akadrs hedersaccessit för Sång öfver Anna Maria Lenngren samt författade 1865 en vacker sång öfver Engelbrekt (vid sf täckningen af hans minnesstod s. å.). 1873 utgaf L. en samling Dikter, tillhörande epigonpoesien efter romantiken från 1800-talets början. -rn.* Lindblad, Ernst August, politiker, f. 28 aug. 1857 i Askersund, studerade en tid i Uppsala, men slog sig på landtbruk, var arrendator i Södermanland 1879-89 och blef 1889 egare af Närlunda i Södermanlands län. 1902 f or ordnades han till domänintendent i samma län. L. valdes till riksdagsman i Andra kammaren för Rönö, Hölebo och Daga härad 1896. Sedan 1908 tillhör han Första kammaren, vald af Södermanlands läns landsting. I riksdagen intog L. snart en framskjuten plats. Han blef led. af tillfälligt utskott 1898--99, af arbetarförsäkringsutskottet 1900, af försvarsutskottet 1901, af bevillningsutskottet 1903--06 och 1908, af särskilda utskottet 1905, af unionsutskottet vid de båda urtima riksdagarna 1905, af bankoutskottet 1907 och af rösträttsutskottet 1907. Sistnämnda år blef han äfven led. af försvarskommittén. L. är konservativ protektionist och agrar, med stor frimodighet och hurtighet samt en viss kärf humor; i vissa frågor har han dock visat sig vara ganska moderat. J. C. Lindblom, Jakob Axelsson, ärkebiskop, f. 27 juli (g. st.) 1746 i Skeda socken i Östergötland, d. 15 febr. 1819 i Linköping, var son af dåv. skva-dronspredikanten A. J. Lindblom. 1763 inskrefs han som student vid Uppsala akademi, vistades som informator i Livland 1764-66, blef filos, magister i Uppsala 1770, e. o. amanuens vid detta universitets bibliotek 1772, docent och ord. amanuens 1773, c. o. vice bibliotekarie 1776, e. o. professor 1779 och, på kallelse af sin förre discipels morbror, professor skytteanus 1781. I denna egenskap hand-ledde han många adliga ynglingar, utgaf flera latinska dissertationer, visade nit och intresse för den humanistiska bildningens höjande och förvärfvade genom sin behagliga personlighet välvilja på många håll. När Gustaf III under höstterminen 1786 en längre tid vistades i Uppsala och besökte professorernas föreläsningar, var L. en bland dem, som i synnerhet vunno hans ynnest. Biskopsval i Linköpings stift skulle just den tiden företagas. L. fick icke ens förslagsrum, men då den i tredje rummet uppförde anhöll att icke komma i fråga vid utnämningen, förklarade konungen, att L., som kom näst i röstetal, i hans ställe skulle ingå på förslaget och utnämnde honom till biskop i Linköping, 14 dec. 1786. L. blef en duglig stiftschef, i synnerhet för skolan, och visste skaffa sitt ämbete gehör. Han vårdade sig om prästerskapets yttre förhållanden och sökte höja dess bildningsnivå. Märkligt är hans verksamma intresse för bibelns spridning, detta före bibelsällskapens uppkomst. Åt teologiskt studium hade han aldrig egnat sig, och hans rationalistiska uppfattning af kyrkoläran blef icke utan inflytande på det kyrkliga skede i vårt land, som kallas "neologiens". 1793 utnämndes han till teol. doktor. Från biskopsstolen i Linköping kallades L. vid närmast följande ledighet till ärkebiskop, 1805. Som själfskrifven riksdagsman och ordf. för prästeståndet underskref L. såväl "Förenings- och säkerhetsakten" 1789 (i talmannens tvungna frånvaro) som E. F. 1809 och öfriga därmed förenade grundlagar. Han ansågs som maktens nitiske tjänare i den gustavianska tiden, men satte sig med nöje i spetsen för de vid 1809 års riksdag fordrade reformerna inom kyrkan. Han fick också sätta sitt namn på den nya katekesen (1810) och handboken (1811); men ehuru ordf. i bibelkommissionen såväl som i psalmboks- och evangeliebokskommittéerna, lyckades han icke bringa dessa arbeten till slut. Som prästeståndets talman vid riksdagarna 1809--18 upprätthöll L. den lydaktighet, som kallades "sämja och endräkt", representerade med värdighet och höll strängt på "decorum". Som prokansler förde han ett äfven mot studenter gästfritt hus. Mera bildad än lärd, har han icke något betydande rum i våra litterära häfder, men hans andel i utarbetandet af Uppsala akademis latinska lexikon (Lexicon latinosuecanum, 2 bd, 1790) har infört hans namn bland