våra lexikografers. 1809 blef L. led. af Svenska
akad., där han gjorde sitt inträde ined ett tal öfver
företrädaren, M. Lehnberg ("Sv. akadrs handl. efter
1796", d. V), men hans vittra begåfning var icke
betydande, att döma efter hans tal inom och utom
akademien. Äfven med utgifvandet af en icke oviktig
historisk källsamling ("Linköpings biblioteks
handlingar", 2 bd, 1793, 1795) och af en religiös
tidskrift ("Journal för präster", 1797-99) är hans
namn förkuippadt. L. var led. af Vet. soc. i Uppsala
(1784) och hedersled, af Vitt. hist. o. ant. akademien
(1801). - Hans barn adlades 1802 med namnet
Lindersköld.
H. W.*
Lindblom,
Alexis Edvard, universitetslärare, botanist,
f. 15 jan. 1807 i Lyckeby, d. 15 april 1853 i Ronneby,
blef student i Lund 1817 och filos, doktor 1826
samt var adjunkt i praktisk filosofi 1831-51. Han
egnade sig hufvudsakligen åt växttopografiska
och växtgeografiska studier, särskildt angående
Blekinge och sydliga Norge, samt lämnade
Bidrag till
kännedomen af de skandinaviska arterna af slägtet
Draba (1839). Han uppsatte och redigerade 1839-46
"Botaniska notiser". T. K.
Lindblomska priset. Se
Vetenskapsakademien.
Lindblomste. Se
Tilia.
Lindboe [-bo]. 1.
Jakob Albert L., norsk jurist,
politiker, f. 3 sept. 1843 i Kristiania, d. 4
iebr. 1902, tog juridisk ämbetsexamen 1867 och slog
sig 1869 ned som overretssakförer i Trondhjem, där han
bl. a. 1882-86 var medlem af stadens formandskab
och ett antal år direktör i Norges bank. Sedan
1892 var han lagman i Eidsiva och Frostathings
lagdöme. Han representerade Trondhjem och Levanger
stortingsperioden 1895-1900, hvarvid han tillhörde
yttersta vänstern och öfvade mycket inflytande. En
särskildt framstående ställning intog han vid dessa
års unionsdebatter. Vid behandlingen af frågan om
inledande af underhandlingar mellan Sverige och Norge
om konsulatsakens ordnande 7 juni 1895, förklarade
han sig vilja vara med om blott
en förhandling på det
unionella området: den statsrättsliga gemenskapens
afveckling genom en enig och fredlig upplösning af
unionen. Vid valen 1900 afsade han sig återval. -
2.
Axel Hagbarth L., den föregåendes broder, psykiater,
f. 5 jan. 1846 i Kristiania, d. 13 okt. 1911, tog
med. ämbetsexamen 1869 och blef reservläkare 1872
vid Rotvolds dårvårdsanstalt och 1874 vid Gaustads
asyl för sinnessjuka samt var sedermera anställd vid
landets sinnessjukvård, sedan 1882 som direktör för
Gaustads asyl, där han kort efter sitt tillträde
planlade och ledde ingripande förändringar och
reformer. Samtidigt var L. centralförvaltningens
konsulent i psykiatriska frågor och höll
föreläsningar för med. studerande. l-2. K. V. H.
Linde, fornsvenskt namn för
cingulum (se d. o.).
Linde. 1. Socken i Gottlands län, Gottlands södra
härad. 2,261 har. 400 inv. (1910). Annex till Fardhem,
Visby stift, Södra kontraktet. - 2. Stad i Örebro
län. Se
Lindesberg.
Linde,
von der, svensk adlig ätt. Stamfadern,
Erik
Larsson (se L. 1), adlades 1631 med namnet
von Lindöö
(efter en gård på Ekerö), hvilket sedermera ändrades
till von der L. Hans söner,
Lorens (se L. 2),
Jakob
och Erik von der L., upphöjdes 14 maj 1653 (icke 1651)
i friherrligt stånd, och på samma gång upprättades för
Lorens med succession för hans bröder friherreskapet
Lindeborg i Medelpad. Ätten utslocknade på svärdssidan
redan 1676.
1.
Erik Larsson von der L., finansman, f. i Holland,
son till en där bosatt handlande, d. i jan. 1636 i
Stockholm. Han gjorde vidsträckta resor i Europa,
flyttade därefter, liksom fadern, till Stockholm
(1602) och förvärfvade betydande rikedomar,
som satte honom i stånd att göra kronan stora
försträckningar. Af Gustaf II Adolf togs han flitigt i
anspråk för finansförvaltningen såväl i ämbetsverken
i Stockholm som i en mängd växlande transaktioner,
bl. a. i Holland och Frankrike, hvarifrån han 1630
kallades till Tyskland. S. å. blef han räntmästare. I
jan. 1631 adlades L. och utnämndes till "faktor
öfver hela den härvarande krigsstaten", sändes med
vidsträckt fullmakt till Sverige, Frankrike och
Holland, men ådrog sig Gustaf Adolfs misstankar
för oredlighet och återkallades före årets slut
för att aflägga räkenskap. Senare användes han
emellertid gång på gång både af Gustaf II Adolf och
förmyndarregeringen. Hans bref till A. Oxenstierna
1621-36 äro utgifna af N. Eden i Oxenstiernas
"Skrifter och brefvexling", II: 11 (1905). -
L. lät 1630 med stor kostnad uppföra åt sig ett
hus i Stockholm, nuv. n:r 68 Västerlånggatan
och 51 Kornhamnstorg, som ännu bär spår af sin
forna prakt och är ett af Stockholms märkligare
byggnadsminnesmärken. Synnerligen ståtliga äro den
af kanoner flankerade och med von
Von der Lindeska husets portal åt Västerlånggatan.
der Lindeska vapnet samt anter prydda portalen
(se fig.) åt Västerlånggatan och burspråket åt
Kornhamnstorg (afbildadt i art. Er kor). Redan 1637
såldes huset af L:s arfvingar till riksdrotset Gabriel
