Gustafsson Oxenstierna, inköptes 1646 af kronan och förlänades åt grefven af Vasaborg, i hvars släkt det stannade till 1682, då det såldes på auktion. Därefter har det haft många egare. 2. Lorens von der L., friherre, den föregåendes son, krigare, riksråd, f. 30 juli 1610 i Stockholm, d. där 25 juni 1670, tjänade sig i trettioåriga kriget upp till öfverste för ett regemente tyskar och generalmajor af infanteriet, hvartill han utnämndes 1647; s. å. erhöll han fullmakt som kommendant i Stade efter den förestående freden. Senare var han "capitainemajor" vid lifgardet. 14 maj 1653 upphöjdes han jämte sina bröder Jakob och Erik till friherrlig värdighet, och 3 okt. s. å. intogs han af Kristina jämte åtta andra herrar i riksrådet - en utnämning, som redan omtalas i friherrebrefvet, där L. äfven namnes som krigsråd. På krigarbanan steg L. 1655 till general af infanteriet, 1658 till fältmarskalklöjtnant och 1665 till fältmarskalk. Under polska kriget var han först (redan 1655) guvernör i Elbing och öfverkommendant öfver garnisonerna i Preussen och Pommerellen, sedan hertig Adolf Johans närmaste man och från aug. 1659 hans efterträdare i styrelsen öfver Westpreussen och i högsta befälet öfver svenska hären där, som till fredsslutet 1660 höll sig i Elbing och Marienburg. På grund af riksmarskens frånvaro presiderade i regel L. som äldsta närvarande riksråd i Krigskollegiet 1667-69. L. var en lefnadslustig och vänsäll herre, som tillhörde Bengt Horns krets, stod i gunst hos drottning Kristina och var nära förtrogen med Karl X Gustaf före hans tronbestigning. Bref från L. till denne 1647 med enträgna maningar till tålamod och lugn af vaktan äro tryckta i "Handl. rör. Skandinaviens historia", bd XXVII (1845). I aug. 1654 framförde L. Karl Gustafs frieri hos hertig Fredrik af Holstein-Gottorp och lär jämte Paul Wiirtz haft i uppdrag att bland prinsessorna där välja konungens brud. (Fryxells "Berättelser", d. XI.) I sept. 1660 sändes han af rådsregeringen drottning Kristina till mötes vid hennes besök i Sverige, men kunde eller ville ej efter uppdrag hindra hennes ankomst till riksdagen. I rådets senare strider räknades L. till rikskanslern De la Gardies vänner. 1. B. B-s. 2. G. W-k. Linde, Lars Gustaf, ämbetsman, författare, f. 21 mars 1825 i Ransäters socken, Värmlands län, d. 19 juli 1890 i Stockholm, blef 1846 student i Uppsala, där han aflade 1848 kameral- och 1859 hofrättsexamen, och inträdde 1849 i Kammarkollegium, där han 1069 befordrades till advokatfiskal. Han var äfven anställd som landskanslist i Stockholms län (1855-62) och som kammarskrifvare i Kammarrätten (1862-66), hvarjämte han 1861-64 bestred kronofogdetjänst i Södertörns fögderi af Stockholms län. Under studierna för kanieralexamen sammanskref L. för egen användning en Repetitionskurs i svenska kamerallagfarenheten efter L. G. Rabenius' lärobok och utgaf den 1849. Detta arbete gaf uppslag till en öfverenskommelse med förläggarfirman N. M. Lindh i Örebro om utarbetande af en utförligare handbok i ekonomi- och kamerallagfarenhet, hvilken vid utgifvandet 1852 delades i två själfständiga, för sin praktiska användbarhet mycket välkända arbeten: Försök till systematisk framställning af svenska ekonomilagfarenheten (3:e uppl., med titeln Sveriges ekonomirätt, 1888) och Försök till systematisk framställning af svenska kamerallagfarenheten (3:e uppl., med titeln Sveriges finansrätt, 1887). Därjämte utgaf L. bl. a. en Handbok i Sveriges bergsförfattningar (1853). Kbg. Linde, Samuel Gottlieb, polsk lexikograf, f. 1771 i Thorn (af tysk börd), d. 1847, var direktor för lyceet i Warschau och utgaf en polsk ordbok, Sloivnik jezyka polskiego (6 bd, 1807; ny, tillökad uppl. 1854-60), ännu hufvudverket inom den polska lexikografien. Lll. Lindeberg, friherreskap, som 6 april 1653 förlänades åt riksrådet och fältmarskalken grefve Karl Gustaf Wrangel. Det omfattade Varbergs kungsladugård i Halland, Himle härad och Lindbergs socken samt 127 mtl och 18 fiskelägen inom Lindbergs och de likaledes i Himle härad belägna Träslöfs och Hvalinge socknar. G. F.* Lindeberg, Anders, militär, dramatisk och politisk skriftställare, grundläggare af enskild teater i hufvudstaden, f. 8 nov. 1789 i Stockholm, d. där 12 dec. 1849, blef student i Uppsala 1806. Vid Rysslands anfall på Sverige 1808 tändes hans patriotiska glöd, och han beslöt deltaga i fosterlandets försvar. Utnämnd till fänrik vid Västmanlands landtvärn, kommenderades L. på skärgårdsflottan och deltog på kanonsluparna i en mängd sjöstrider (t. ex. i Bockholmssund, i Grönvikssund) samt i landstigningen vid Kimito. Efter hemkomsten beordrades han att tjänstgöra vid Gottlands nationalbeväring och deltog 1813-14 med Skaraborgs regemente i tyska och norska fälttågen. Efter konventionen i Moss (aug. 1814) hemsänd som "öfvertalig officer", begynte L. söka sin utkomst med pennan. Han hade 1808 fått erkännande för ett par till Svenska akad. insända poetiska arbeten, men kastade sig ock in i de politiska fejderna bl. a. med två politiska broschyrer med anledning af Napoleons återkomst från Elba (1815), af hvilka den ena indrogs utan att åtalas; han gjorde äfven inlägg i polemiken mot K. A. Grewesmöhlen, som tillhört kronprins Karl Johans hemliga "litterära stab", och åtalades af den anfallne. Därigenom känd som skriftställare med mod och talang, fick L. 1816 anställning som medarbetare i den af k. bibliotekarien Wallmark utgifna "Allmänna journalen". Men samtidigt författade L. en broschyr, Några tankar om en svensk tronföljares uppfostran, hvilken boktryckaren visade hofkansleren för att försäkra sig mot vådliga följder. Hofkan-