Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ner som från sitt oppositionella skriftställen. Bland
alstren af det sistnämnda märkas i främsta rummet
Bidrag till Sveriges historia efter den 5 nov. 1810
(2 bd, 1839). Som medarbetare i "Aftonbladet" var
L. därjämte verksam till 1842. Efter nya afslag å
ansökningar om tillstånd att öppna teater i Stockholm
följde L. slutligen, 1842, det af O. U. Torsslow
gifna exemplet att utan tillstånd öppna en teater,
och då lades däremot inga hinder. (Riksrättsåtal
för tillstyrkande af af slag å L:s 1835 ingifna,
först 1837 föredragna ansökan hade anbefallts af 1840
års konstitutionsutskott, men, lika litet som öfriga
anklagelser, föranledt någon fällande dom.) Vid det
högtidliga öppnandet af "Nya teatern", l nov. 1842,
var själfva k. teaterns direktör närvarande, och
L. hade nu uppnått sitt efterlängtade mål. Emellertid
räckte ej de konstnärliga och ekonomiska resurser,
hvaröfver han förfogade, till att hålla företaget
uppe, och redan 1844 nödgades han af träda sin
egendom åt borgenärerna, hvilka först uthyrde,
sedermera (1846) sålde teatern, som därefter under
ledning af Torsslow och Stjernström, med namnet
"Mindre teatern", fortgick till 1863, då den inköptes
af k. teatern. Den kallades därefter "Dramatiska
teatern". L:s porträtt, af Stjernström uppsatt ofvan
ridån, rubbades icke från sin plats af K. dramatiska
teaterns styresmän. 1911 nedrefs teatern, som under
ett par år stått obegagnad. - Efter sin skilsmässa
från teatern tillhörde L. (dec. 1845-april 1846)
redaktionen af tidningen "Dagen" och visade sig nu
starkt oppositionell mot Oskar I (Två år af konung
Oscars regering, 1846, aftr. och forts, af artiklar i
"Dagen"), men återgick 1847 till "Aftonbladet". Hans
vittra produktion tog de senare åren form af romaner
(Junker Carl, 1847, Halfbrodern, 1848, Den oskärade
helgedomen, 1849), och hans penna var verksam på många
håll, nästan ända till hans dödsdag. H. W. (K. W-g.)
Lindeberg, Karl Johan, botanist, f. 3 aug. 1815
i Grenna, d. 4 maj 1900 i Alingsås, blef student
i Uppsala 1837, filos, doktor 1848 och lärare
i naturvetenskap vid Göteborgs gymnasium 1849
samt var 1859-89 lektor vid Göteborgs högre
latinläroverk. Genom talrika resor i Bohuslän och
norra Halland blef han grundlig kännare af våra västra
kustprovinsers fanerogamer och gjorde särdeles vackra
fynd. På utredande af de skandinaviska formerna af
åtskilliga kritiska växtsläkten, såsom Hieracium,
Rubus, Atriplex och Glyceria, nedlade han långvarigt
och dugande arbete samt utgaf öfver Hieracium och
Rubus högt värderade exsickat. Under flera resor i
Norges såväl fjäll- som kusttrakter hade L. tillfälle
att lämna nya bidrag (i "Botaniska notiser" 1855)
till Norges flora. T. K.
Lindeberg, Knut Maurits, ämbetsman, matematiker,
f. 24 juni 1848 i Stockholm, blef student i Uppsala
1867, filos, kandidat 1872, filos, doktor 1875 och
docent i matematik vid Uppsala universitet 1876,
studerade matematik i Göttingen och Berlin 1877-78,
blef assistent vid Justeringsstyrelsen 1879,
byråingenjör vid Finansdepartementets kontroll-
och justeringsbyrå 1885, kansliråd och chef för
samma byrå 1890 samt öfverdirektör och chef 1908
för Kontroll- och justeringsstyrelsen och 1910 för
Kontrollstyrelsen. L. har varit led. i kommittéerna
för utarbetande af förslag till förordningar
anir. beskattning af maltdrycker och af hvitbetssoc-
kertillverkningen (1891), för förnyad utredning af
frågan om lämpligaste sättet för anordnande af en
maltdrycksbeskattniug (1902) och för utredning
rörande statens, kommunernas, landstingens
och hushållningssällskapens frigörande från
ekonomiskt beroende af från rusdryckshandteringen
härflytande medel (1909). Sedan 1892 är han led. af
Landtbruksakad. L. har utgifvit bl. a. Historisk
öfversikt öfver teorierna för singulära
solutioner till ordinära differentialekvationer
(gradualafh. 1875), Utveckling af sinus och cosinus
för udda multipler af am 2K / pi x
i trigonometriska serier efter argumentet x
(i "öfversikt af Vet. akad:s förhandlingar",
s. å.), Lärobok i fysik (öfv. och bearbetning
efter H. Christies norska original, 1876; 5:e
uppl. 1897), Öfningsuppgifter till begagnande vid
undervisningen i fysik vid de allmänna läroverken
(1879; 4:e uppl. 1901), Har brännvinstillverkningen
under de senaste åren utvecklat sig i en för
jordbruket gagnande riktning (i Landtbruksakadis
"Handlingar", 1895) och Brännvinstillverkning
oqh försäljning etc. (i "Bidrag till Sveriges
officiella statistik", serie V, hftn X ff.).
Å. G. E.
Lindeblad, Assar, präst, skald, f. 19 dec. 1800 i
Lackalänga socken, Malmöhus län, d. 3 mars 1848 i
öveds prästgård, skref redan som gosse psalmer. Han
rönte tidigt faderlig uppmuntran och understöd af
skalden Tegnér, till hvars prebende (Stäfvie och
Lackalänga) hans hemort hörde. L. blef student i Lund
1818 och prästvigdes 1823, men måste kort därefter
lämna lärdomsstaden till följd af den harm han väckt
genom ett antal mot societetens yngre damer,. riktade
smädeepigram, som utan hans vetskap utspridts. Han
skötte därefter predikoförordnande i Blekinge,
blef filos, magister 1829 och docent i estetik 1831,
förestod 1834-38 estetiska professuren och tillträdde
1838 kyrkoherde-befattningen i öveds patronella
pastorat, till hvilket han kallats 1836. Han utnämndes
till häradsprost 1847. - I likhet med nästan hela den
bildade ungdomen i Sverige på den tiden var L. fången
i hänryckt beundran för Tegnérs skaldskap. Själf
utrustad med en lika varm som högtflygande fantasi och
en flödande versådra, vardt L. den mest framstående
bland "tegneriderna". Snart sagdt hvarje melodi, som
Tegnér låtit ljuda, återklingade i L:s bildprunkande
och formrika diktning. Orättvist torde emellertid vara
att i den sistnämnde se blott en ofri härmare. Han
egde i själfva skaplynnet mycket befryndadt med sin
snillrika förebild. Lefnadsglad, förtröstansfull,
käck, ömsom svärmande och skalkaktig, var han
samtidigt ingalunda främmande för allvaret. L. hade
tidigt nog tagit ett djupt intryck af den stränge
predikanten Schartau, till hvars riktning han
slöt sig. Det tyckes, som om andlighetens kraf hos
L. brutit sig emot det världsligt poeti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
