problem. L:s
Sur les polygones au plus petit périmétre
circonscrits á une ellipse donnée är införd i "Acta
soc. scient. fenn." 31 (1903). L. författade ock
Lärobok i analytisk geometri (1864; 3:e uppl. 1877;
öfv. till fi. 1876). Af L:s vetenskapliga verksamhet
föreligger jämväl en mängd resultat, härrörande från
vetenskapliga resor och expeditioner. Särskildt
må nämnas en serie geografiska ortbestämningar
i trakten af Ladoga (1850). Vid de årsmöten,
som höllos af The british association for the
advancement of the sciences i Aberdeen 1859 och
Oxford 1830, höll L. föredrag, hvilka äro införda
i sällskapets "Reports", hvarjämte han deltog i
den af engelska regeringen bekostade expeditionen
till nordliga Spanien för observerande af den totala
solförmörkelsen 18 juli 1860. -- L. var led. af Finska
vet. soc. (1859), hvars ständige sekreterare han var
sedan 1867, och af Vet. soc. i Uppsala (1900). Äfven
i det offentliga lifvet tog L. verksam del. Vid 1872
års ständermöte representerade han universitetet
samt utsågs till vice talman i prästeståndet. Han
var medlem af borgarståndet vid landtdagarna 1877-78
för Nykarleby och 1882 för Helsingfors samt utsågs
1882 till ståndets talman. Som led. af ridderskapet
och adeln deltog han i landtdagarna 1885-1900,
vid fyra af dem var han vice landtmarskalk och
1900 landtmarskalk. Vid alla dessa tillfällen var
L. en mycket anlitad utskottsmedlem; bl. a. var han
1885, 1888, 1891 och 1894 ordf. i ekonomiutskottet
och sedan 1882 bankofullmäktig för borgarståndet
(ordf. sedan 1885). Af regeringen kallades han till
led. af särskilda kommittéer, bl. a. till ordf. i
kommittén för metriska systemets införande (1880).
2.
Uno Lorens L., den föregåendes
son, lingvist, f. 30 mars 1868 i Helsingfors,
blef student 1885 och filos, doktor 1890.
Han studerade 1890-91 romansk filologi för Gaston
i Paris och under olika tider engelsk filologi i
Oxford, London och Cambridge. 1892 utnämndes
han till docent i germansk filologi vid
Helsingfors universitet och 1907 till
e. o. professor i engelsk filologi. L. har
publicerat en mängd arbeten särskildt på den
fornengelska dialektforskningens område:
Die
sprache des rituals von Durham (1892),
Beiträge zur
kenntnis des altnorthumbrischen (i "Mémoires
de la société néophilologique à Helsingfors"
1893),
Glossar zur altnorthumbrischen
evangelienübersetzung in der Rushworthhandschrift
(i Finska vet. soc:s "Acta', 1897),
Die
sudnorthumbrische mundart des 10. jahrhunderts (i
"Bonner-beiträge zur anglistik", 1901), Studien zu
altenglischen Psalterglossen (ibid., 1904). -- L. har
egnat särskild uppmärksamhet åt skolfrågor, bl. a. som
verksam led. af 1906 års stora skolkommitté. Han har
varit led. af adeln vid ståndslandtdagarna 1897, 1899,
1900 och 1904 samt, vald af svenska folkpartiet, af
landtdagarna 1909 (den senare), 1910 (bägge) och 1911.
Vid alla har han varit ordf. i kulturutskottet.
3.
Ernst Leonard L., den föregåendes broder,
matematiker, f. 7 mars 1870, blef student
1887, filos, doktor 1893, docent 1895 och professor
i matematik vid Helsingfors universitet 1903.
L. är en grundlig kännare af den moderna analysen
och utmärker sig genom ett elegant och klart
framställningssätt. Bland hans skrifter märkas
Le calcul des résidus et ses applications à la
théorie des fonctions (Paris, 1905),
Mémoire sur
la théorie des fonctions entières d'ordre fini ("Acta societatis
scientiarum fenniæ" 31, 1903) och den i
samarbete med E. Phragmén författade
Sur une
extension d'un principe classique de l'analyse
et sur quelques propriétés des fonctions
monogènes dans le voisinage d'un point singulier
(i "Acta mathematica" 31,1908), ett arbete af
grundläggande betydelse. L. är led. af Finska
vet. soc. (1904).
1. A. R-y. (I. F.) 2. T. C. 3. L F.
Lindeman,
Erik. Se
Lindschöld.
Ludvig Lindeman.
Lindeman,
Ludvig Mathias, norsk musiker,
f. 28 nov. 1812 i Trondhjem, d. 23 maj 1887 i
Kristiania, tillhörde en musikaliskt framstående
släkt. Fadern,
Ole Andreas L., f. 1769, d. 1857, var
en ansedd teoretiker och utgaf 1838 en autoriserad
koralbok. Brodern,
Fredrik Kristian L., f. 1803,
d. 1868, var en genialisk improvisatör på orgel och
blef faderns efterträdare som organist vid Vor frue
kirke i Trondhjem. Ludvig L. fick musikundervisning
af sin fader, blef 1835 student, 1839 organist
vid Vor freisers kirke i Kristiania och började
s. å. utgifningen af sitt rikhaltiga och oskattbara
verk
Ældre og nyere norske fjeldmelodier, ett af
de yppersta i sitt slag, en frukt af outtröttlig
samlingsifver och mästerlig bearbetningsförmåga,
till hvilket stortinget sedan 1860 beviljade årligt
understöd (omkr. 1,000 melodier äro utkomna). 1859
utkom på offentligt föranstaltande
Martin Luthers
aandelige sange (satta fyrstämmigt), 1871
Melodier
til Landstads salmebog, 1875
Kingos gradual,
1878
Norske folketoner till Petter Dass' andliga
sånger, dessutom tid efter annan en mängd andra
samlingar af bearbetade melodier, senast
Norske
kjæmpevisemelodier harmoniserede for blandede
stemmer (1884), ett mästerprof af kontrapunktisk
skicklighet. Som Norges förnämste musikteoretiker
och kontrapunktist ifrade han för en förbättrad
kyrkosång, och efter en långvarig fejd blef hans
"Koralbog" officiellt antagen, 1877. Af L:s egna
kompositioner må nämnas flera kantater, fantasier för
orgel, pianosonater, visor, sånger för mansröster
och för blandad kör, öfver 200 psalmmelodier, 60
melodier till Brorsons "Svanesang", 120 melodier
till "bibliske historiske sange". L. var 1834-40
anställd som violoncellist vid Kristiania teater,
verkade äfven som sånglärare och öppnade 1883 med sin
son (se nedan) en organistskola i Kristiania. Han
var styrelsemedlem i de flesta musiksällskap, som
existerat i den norska hufvudstaden. - Hans son
Peter Brynie L., f. 1858, organist, violoncellist
och tonsättare, har upparbetat den af fadern och
honom själf grundlagda organistskolan (se ofvan)
till ett konservatorium, som åtnjuter statsanslag.
A. L.*
Lindemann,
Anna Kristine. Se
Bloch 2.
Lindemann,
Karl Louis Ferdinand, tysk matematiker,
f. 1852 i Hannover, filos, doktor 1873, professor
1883 i Königsberg och 1893 i München,
