har främst egnat sig åt geometrien samt därmed sammanhängande algebraiska och funktionsteoretiska undersökningar. Hans förnämsta arbete är afh. Die zahl π (Math. ann. 20, 1882), där för första gången bevisas, att talet π ej kan vara rot till någon algebraisk likhet med rationella koefficienter, och därigenom olösbarheten af det urgamla problemet om cirkelns kvadratur (se d. o.). ^{I. F.} Linden. 1. (L. in Hannover) Stad och stadskrets i preussiska reg.-omr. Hannover. 73,352 inv. (1910). L. var intill 1885 en landsförsamling och förort till staden Hannover, skild från denna genom floden Ihme. Gymnasium, realprogymnasium med realskola, 2 stora maskinverkstäder (omkr. 4,000 arb.), järn- och stålverk, kemiska fabriker, mekaniskt väfveri (1,600 arb.) samt många andra industrier. -- 2. (L. in Westfalen) By i preussiska reg.-omr. Arnsberg, nära Ruhr. 9,474 inv. (1905). Stenkolsgrufvor (3,000 arb.), järngjuteri och maskintillverkning. 1 o. 2. ^{J. F. N.} Linden, Matilda E. C., operasångerska. Se Jungstedt 3. Linden, Karel van der, holländsk tonsättare, f. 1839 i Dordrecht, blef kördirigent där och 1875 ledare af nederländska tonkonstnärsföreningens stora konserter. Han är en af sitt lands mest ansedda musiker och har komponerat 2 operor, 2 kantater, körsånger, visor, 7 uvertyrer, pianosonater, åtskillig militärmusik m. m. ^{E. F--t.} Lindenau, Bernhard August von, sachsisk statsman och astronom, f. 11 juni 1780, d. 21 maj 1854, var 1808--17 direktor för observatoriet vid Seeberg nära Gotha, blef 1820 minister i Sachsen-Weimar, var 1825--26 regent i hertigdömet Gotha-Altenburg och 1830--43 minister -- 1830 kabinettsminister -- i konungariket Sachsen, hvars konstitutionella författning han skapade. Bland L:s astronomiska verk må nämnas hans bestämning af aberrationskonstanten ur observationer af polstjärnans rektascensioner samt hans 1810--13 utkomna tabeller för de inre planeterna, hvilka tabeller, i förening med Bouvards för de yttre, ersatte de förut brukliga af Triesnecker och Lalande. 1807--14 fortsatte han utgifningen af Zachs "Monatliche correspondenz", och efter upphörandet af denna tidskrift utgaf han (tills. med Bohnenberger) "Zeitschrift für astronomie und verwandte wissenschaften" (1816--18). (^B--d.) Lindenberg, Paul, tysk författare, f. 1859 i Berlin, 1882--94 redaktör för "Deutsche rundschau", har författat ett stort antal skildringar af Berlin och dess befolkning, skisser, ungdomsskrifter, reseskildringar m. m. Lindenborg, danskt grefskap i Jylland, Aalborgs amt, omfattar 5 hufvudgårdar, bland dem L., Gudumlund och Vildmosegaard, och utgör med tillhörande jordagods 1,810 har samt 1,600 har skog och ett fideikommisskapital af 2,7 mill. kr., medan en stor del af "fæstegodset" försålts. Grefskapet upprättades 1781 af geheimerådet H. K. Schimmelmann och innehafves sedan 1885 af hans ättling K. G. E. Schimmelmann (f. 1848). -- L. hette under medeltiden Næsholm och tillhörde före reformationen Viborgs biskopssäte. 1662 såldes det till Klaus Daa, som 1678 blef mördad af sin hustru, Sofia Amalia Lindenov (se denna), och tillföll, sedan det 1681 upphöjts till baroni, efter hennes död (1688) Kristian V:s oäkta son Kristian Gyldenlöve. Hans sonson sålde 1753 baroniet till grefve A. G. Moltke, som 1764 afyttrade det till den ofvan nämnde H. K. Schimmelmann. ^{E. Ebg.} Lindenborg-aa [-å], ett 45 km. långt vattendrag i Jylland, flyter från ö. till n. och faller v. om den "lille Vildmose" (i sin nedre del kallad Storvordeaa) ut i Limfjorden. ^{E. Ebg.} Lindenbrog (Lindenbruch), Erpold, tysk historieforskare, f. 1540 i Bremen, d. 1616 som kanik i Hamburg, eger särskild betydelse för Norden därigenom, att han utgaf bl. a. "Chronicon slavicum" (de s. k. "Annales hamburgenses"), "Erici regis Daniæ narratio de origine gentis danorum" (de s. k. "Annales ryenses"), Adams af Bremen "Historia ecclesiastica" (1595), med betydligt bättre text än den af dansken Vedel offentliggjorda 1:a upplagans (af 1579) och med återgifvande äfven af de gamla scholierna, samt "Scriptores rerum germanicarum septentrionalium" (1609; 3:e uppl., tillökad af J. A. Fabricius, 1706). -- L:s ene son, Heinrich L. (f. 1570, d. 1642), utgaf, med kommentarer, Censorinus (1614 och 1642), och den andre, Friedrich L. (f. 1573, d. 1648), hvilken äfven var en framstående jurist, kommenterade flera romerska författare och utgaf "Lex salica" (1602), "Diversarum gentium historiæ antiquæ scriptores III, Jornandes, Isidorus Hispalensis, Paulus Diaconus" (1611) och "Codex legum veterum (Leges wisigotorum, Edictum Theodorici, Lex burgundionum)" (1613). -- Släkten L:s boksamlingar donerades till staden Hamburg och utgöra första grunden till det stora "Stadtbibliothek" där. Lindenbruch. Se Lindenbrog, E. Lindenov, gammal dansk, urspr. slesvigsk adelsätt från 1300-talet, utslocknade på 1700-talet. 1. Godske L., sjöofficer, d. 1612, företog 1605 och 1606 upptäcktsresor till Grönland och nådde båda gångerna dess västkust. 1610 blef han chef för örlogsvarfvet och anförde 1611 som vice amiral en eskader om 9 fartyg, med hvilken han fördref svenska flottan från Kalmar sund. -- 2. Hans L., f. 1616, d. 1659, gifte sig 1639 med Kristian IV:s och Kirsten Munks dotter Elisabet Augusta (f. 1623, d. 1677) och blef 1640 riksråd. Han var rå och våldsam, högmodig och trätgirig, och äktenskapet var mycket olyckligt. -- 3. Sofia Amalia L., den föregåendes dotter, f. 1649, d. 1688, blef 1674 gift med Klaus Daa och lät 1678 röja honom ur vägen. Sedan hängaf hon sig åt grof lösaktighet (hon beskylldes äfven för att ha tagit flera af sina barn af daga kort efter deras födelse) och låg vinningslystnad. Hon undslapp straff genom att göra Kristian V:s oäkta son Kristian Gyldenlöve till arfvinge af det af henne 1681 upprättade baroniet Lindenborg och dog under förfärliga lidanden. Sägnen låter henne ännu spöka på skådeplatsen för hennes ogärningar. 1--3. ^{E. Ebg.} Lindenschmit. 1. Wilhelm L. d. ä., tysk målare, f. 1806 i Mainz, d. 1848, studerade i München och Wien samt var från 1826 verksam i München. Där målade han i slottsträdgårdens arkader, i Königsbau och i Pinakoteket väggbilder ur Bajerns historia, ur Schillers dikter och ur Lionardo da Vincis lif. Han målade äfven i olja ämnen ur Tysklands urhistoria, såsom Slaget på Idistavisus-fältet.