språkvetenskapliga (bl. a. Om afledningsformerna -länding, -ländning och -länning, 1896), litteraturhistoriska och pedagogiska ämnen. 1895 utgaf han P. A. Siljeströms "Efterlemnade småskrifter i pedagogiska ämnen". - L. var en af de förnämste kännarna af det samtida svenska språket och gjorde stora samlingar af grammatiskt intresse, men medhann icke att bearbeta dem mer än till en ringa del. Linder, Oliver A.? svensk-amerikansk tidningsman, f. 29 mars 1862 i Gylle nära Trelleborg, var 1877-79 anställd i "Trelleborgs allehanda", emigrerade 1880 till Förenta staterna, där han från 1883 verkat i den svensk-amerikanska pressen. 1892 inträdde han som medarbetare i Chicagotidningen "Svenska amerikanaren", hvars hufvudredaktör han vardt 1908. L. har författat åtskilliga personhistoriska och för svensk-amerikanska förhållanden karakteristiska uppsatser i tidningar och tidskrifter samt dikter, humoresker (Glada grin, 3 hftn 1890- 91) m. m. Linder, Kristofer Alexander Ernst, finsk författare, f. l jan. 1838 i Pojo socken i Nyland, d. 13 maj 1868, redigerade 1861 "Barometern" och 1863-64 det finskspråkiga bladet "Päi-vätär" samt skref dessutom artiklar i andra tidningar. Ett varaktigt minne af sina nationalekonomiska studier lämnade han i broschyren Om penningar och banker (1866), där han ansluter sig till den liberala nationalekonomiska skolan. L. tog ifrigt del i det politiska lifvet och var en af adelns mest framstående talare i liberal riktning vid landtdagarna 1863 och 1867. M. G. S. Linderot, Lars, predikant, f. 7 aug. 1761 i Jörlanda socken i Bohuslän, d. 23 maj 1811 i Lindome, efter hållet skriftermål, medan församlingen inväntade högmässogudstjänsten. Han blef student i Lund 1778, prästvigd 1787, komministersadjunkt i Göteborgs domkyrkoförsamling 1790 och komminister i Tölö (norra Halland) 1800. L. var en djupt allvarlig doms- och botpredikant, till hvars extemporerade, färgstarka och uppskakande samt från schablonen afvikande föredrag såväl allmogen som präster och studerande ifrigt lyssnade. Efter hans död sammanställde man hans endast hälft utförda predikoutkast med uppteckningar, som gjorts af åhörare, och åvägabragte såmedelst en postilla (Högmessopreåikningar', sista uppl. 1891), hvilken länge utgjorde en omtyckt läsning för svenska allmogen. Lika kära för folket blefvo hans Andeliya sånger och tillfällighetsverser (1815; 4:e uppl. 1889). Klassisk vorden är hans psalm "Ingen hinner fram till den eviga ron". De flesta af L:s skrifter ha i flera uppl. utkommit i norsk och dansk öfversättning. (E. M. R.) Linderoth, Gustaf Vilhelm, urmakare, f. 23 nov. 1816 i Umeå landsförsamling, d. 25 april 1871 i Stockholm, fick 1829 anställning på urmakarverkstad i Stockholm, där han arbetade hos de förnämste utöfvarna af detta yrke, tills han 1844 blef sin egen. Han började snart småningom öfvergå från fickurstillverkningen till fabrikation af större ur, äfven tornur, hvilken gren af yrket han, i synnerhet efter att ha från flera utländska resor hemfört såväl nya insikter som modeller och maskinerier, uppdref till en i Sverige dittills okänd höjd. L. var äfven en verksam kommunalman. Han var bl. a. Tryckt den 15/n 11 en af Stockholms stadsfullmäktige från denna institutions uppkomst till sin död. Hans anseende som urmakcritekniker medförde för honom vid flera utställningar uppdrag att vara juryman, äfvensom äran af hedersledamotskap i The socicty for the en-couragement of arts, manufactures and commerce i London (1867). Den af honom grundade urfabriken i Stockholm eger fortfarande bestånd och ledes af sonen J o h n G u s t a f L. (f. 1848). Lindersköld. Se L i n d b l o m. Linderssan, A n d e r s och T o r s t e n. Se F o r-stena-släkten 1. Linderud, gård i östre Åker (Norge), med en areal af 820 har, var urspr, klostergods under Mariakyrkan i Oslo, blef senare kronogods, men kom 1679 i by-skriver Mogens Lauritzens ego och genom hans sondotter till släkten Mathiesen samt innehas sedan 1893 af f. d. statsrådet K. P. Mathiesen. L. har i äldre och nyare tid spelat en roll i Kristianias och dess omnejds sällskapslif. Se H. Krog Steffens, "L. og slsegterne Mogensen og Mathiesen" (1899). K. V. H. Linderås, socken i Jönköpings län, Norra Vedbo härad. 10,498 har. 1,723 inv. (1910). L. utgör ett konsist, pastorat i Linköpings stift, Norra Vedbo kontrakt. Linderöd, socken i Kristianstads län, Gärds härad. 4.058 har. 939 inv. (1910). Annex till Esp-hult, Lunds stift, Gärds kontrakt. Linderödsåsen, en höjdsträckning i Skåne, hvilken, med hufvudriktning i n. v. och s. ö., följer gränsen emellan Kristianstads och Malmöhus län samt fortsätter genom södra delen af förstnämnda län fram till Östersjön, där den slutar med den i hafvet brant stupande bergskullen Stenshufvud. Åsen, som med en bredd af 15-30 km. bildar den naturliga gränsskillnaden emellan å ena sidan Kristianstadsslätten och å andra sidan de vidsträckta slätterna i västra och södra Skåne, består af urbergets gnejsformationer och bildar på sätt och vis en fortsättning af det småländska höglandets och nordöstra Skånes gnejsområde. Den är såväl i nordöst som i sydväst begränsad af förkastningslinjer och är således ett horstberg. Brantaste lutningen är i n. ö.; mot s. v. är sluttningen så obetydlig, att den för blotta ögat är nästan omärklig. Mellan Ringsjön och Våmbsjön utsänder den en bred högslätt af 100- 120 m. höjd, som stupar brant mot Käflingeåns dal v. om Våmbsjön. Åsens högsta delar utgöras af en småkullig, delvis skogbevuxen möss- och kärrtrakt, såsom Vrångamossen (180 m.) och Fjällmossen (181 m.), med ringa odling. Den nordöstra sluttningen är oftast beklädd med ståtlig bokskog, hvaremot den breda sluttningen mot s. och s. v. mestadels är kär-rig och bruten, tills den småningom öfvergår till öppna och odlade slätter, prydda med bokskogsparker. Den högsta punkten, 196 m., är en obetydlig kulle i Svensköps socken, Malmöhus län, nära länsgränsen. Längre mot s. ö., i trakten af Andrarum, sänker sig åsen till föga öfver 100 m. höjd, men under den återstående sträckningen till Stonshufvud höjer den sig ånyo till ett af djupa raviner genomskuret högland med enstaka kullar, bland hvilka Greflundabacke når en höjd af 175,? m. A. G.* Lindesberg (Linde), bergs- och uppstad i den till Örebro län hörande delen af Västmanland, med ett mycket vackert läge, på nordöstra sidan af Lindesjön, mellan dess till- och aflopp Bottenån (Storån).