Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 5. Lindesberg i början af 1700-talet, enligt Sueciæ-verket.
Lindesbergs landsförsamling, socken i Örebro
län, Lindes och Ramsbergs bergslag. 5,309 inv.
(1910). Jämte Guldsmedshyttans kapell (med 4,037
inv.) 49,244 har. Annex till Lindesbergs stad,
Västerås stift, Fellingsbro kontrakt.
Lindes domsaga, Örebro län, omfattar Nya
Kopparbergs bergslag, Lindes och Ramsbergs bergslag
och Fellingsbro härad, hvilka bilda ett tingslag.
2,178 kvkm. 35,715 inv. (1910).
Lindes ismaskin, tekn. Se Ismaskin.
Lindesnæs [-näs], fno. Liðandisnes, Norges
sydligaste udde (57° 58’ 43" n. br.), ligger i Lister
og Mandal amt på en halfö, som genom en smal
landtunga, kallad Spanger-eid, sammanhänger
med fastlandet. På den närbelägna ön Markö fanns
redan 1654 en fyr, som sedermera flyttades till
fastlandet. På L. finnes f. n. (1911) i ett 50 m.
högt torn en blänkfyr af första ordningen, som hvar
minut ger fast blänk af 12 sekunders varaktighet
och har en lysvidd af resp. 13,5 och 19 kvartsmil.
K. V. H.
Lindes och Ramsbergs bergslag, i Örebro län,
ingår i Lindes domsaga och fögderi samt omfattar
Lindesbergs landsförsamling (jämte Guldsmedshyttans
kapell), Ramsberg och del af Fellingsbro. 1,016
kvkm. 13,601 inv. (1910).
Lindestolpe, Johan, läkare, f. 1676 i Karlstad,
d. 14 mars 1723 i Stockholm, studerade i Åbo
och Uppsala, blef 1707 med. doktor i Harderwijk
(där han inskrifvits 22 sept. 1706), tjänstgjorde
1709 och 1710 på svenska örlogsflottan, var sedan
praktiserande läkare, utnämndes 1719 till assessor
i Collegium medicum och adlades s. å. (han hette
före adlandet Linder). L:s afh. De foeda lue
dicta venerea (Uppsala 1707; sv. öfv. "Tanckar om
then smittosamme sjukdomen franzoser" 1713) är
den tidigaste i Sverige utkomna utförliga framställning
af denna sjukdom (se E. Welander, "De veneriska
sjukdomarnas historia i Sverige", kap. 4,
1906). L. var äfven botanist och skref Flora
Wiksbergensis (1716; 2:a uppl. 1728).
B. T—dt.
Lindfamiljen, bot. Se Tiliaceæ.
Lindfors. 1. Anders Otto L., filolog,
universitetslärare, f. 28 juli 1781 i Karstorp i Näsby socken,
Jönköpings län, d. 8 mars 1844 i Lund, blef 1798
student i Lund, filos, kandidat 1801, filos, magister 1802,
docent i pedagogik 1803 och i teoretisk filosofi 1805.
Han aflade hofrättsexamen 1810 samt förordnades till
notarie i det s. k. uppfostringsutskottet. L. blef 1811
adjunkt i historia och 1816 professor i samma ämne,
blef 1819 prästvigd och s. å. kyrkoherde i Bjärshög
och Oxie, men kom genom sin utnämning 1826 till
eloquentiæ et poëseos professor på sin rätta plats,
enär han, om ock duglig på åtskilliga områden,
dock mest utmärkt sig som lärare i latin och som
skriftställare. Han blef 1830 teol. doktor. L. utgaf
bl. a. en stor mängd akad. afh., bland hvilka märkes
Berättelse om erkebiskop Anders Sunessons graf, upptäckt
i Lunds domkyrka (1833, tills, med H. Reuterdahl),
vidare Index latinitatis in Ciceronis Brutum (1804),
Handbok i romerska antiqviteterna (1814; 2:a uppl.
1830) samt Fullständigt svenskt och latinskt lexicon
(I—II, 1815-24).
2. Axel Otto L., sonson till L. 1, läkare,
universitetslärare, f. 8 nov. 1852 i Lund, d. 18 aug. 1909
i Düren (Rhenprovinsen), blef student i Lund 1872,
med. licentiat i Stockholm 1881, med. doktor och
docent inom med. fakulteten i Lund 1882 och
professor i obstetrik och gynekologi i Uppsala 1893. L.
offentliggjorde en stor mängd uppsatser och afhandlingar
i sitt ämne, dels som särskilda arbeten, dels
i form af tidskriftsartiklar. Till Linnéfesten 1907
utgaf han enligt uppdrag af med. fakulteten i Uppsala
Linnés dietetik. Därjämte gjorde sig L. känd
äfven som vitter författare: Två dikter (1880, hvaraf
den ena, "En sommarsaga", 1874 belönts med Sv.
akad:s mindre pris), Smärre dikter (1887) och
Sägner och bilder (1898). 1. (J. C.)
Lind-Goldschmidt, Jenny Maria, världsberömd
sångerska, f. 6 okt. 1820 i Stockholm, d. 2
nov. 1887 på sin villa i Malvern, grefsk. Worcester,
England, var redan vid tio års ålder elev vid k. teatern i
Stockholm och uppträdde i en mängd talroller. Teaterns
sånglärare, Crælius, uppmärksammade först hennes ganska
beslöjade sångröst och anförtrodde henne åt Isak Bergs
ledning, då hon redan väckte uppseende genom fint öra,
uppfattning och harmonisk kombinationsförmåga. 1838
uppträdde hon för första gången i en större sångroll
(Agata) och väckte oerhörd entusiasm. "Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
