619 Lindgren 620 återfinnas i Landtbruksakad:s "Handlingar" och ""Tidskrift" flera uppsatser af L. Värdefulla frukt-och bärsorter ha af L. uppdragits eller tillvaratagits och därefter spridts öfver hela landet. Genom praktiska försök har han utrönt värdet af en massa växtsorter och därigenom bidragit till utskiljande af en hel del förut i trädgårdarna odlade, men mindre värdefulla varieteter. c- G- D- Lindgren, Hilda, målarinna, f. 8 april 1833 i Göteborg, elev af Amalia Lindegren samt af A. Tissier i Paris, har egnat sig åt porträttmålning och i sin fädernestad utfört ett betydligt antal bilder (porträtt af Amalia Lindegren, 1875, i Konstakademien). -rn.* Lindgren, Hjalmar Ossian, anatom, universitetslärare, f. 17 maj 1837 i Växjö, blef student i Lund 1855, med. licentiat 1866 samt med. doktor 1868, sedan han 1867 utgifvit en <afh. Studier öfver lifmoderns byggnad hos menniskan (1867). Han utnämndes 1878 till e. o. och 1882 till ord. professor i anatomi i Lund samt af gick 1903. 1896-1911 var L. led. för Malmöhus län af riksdagens Första kammare, som insatte honom i tillfälligt utskott 1897 och 1903, bankoutskottet 1904-07 och särskilda utskottet 1908. Skrifter utom den ofvannämnda disputationen: Ueber den bau der vogelnieren (1868) och Studier öfver däggdjursägget (1876). il. T-dt. Lindgren, Karl Adolf, musikskriftställare (mest under märket A. L.), f. 14 mars 1846 i Trosa, d. 8 febr. 1905 i Stockholm, blef student i Uppsala 1863 och filos, kandidat 1873. L., som från ungdomen med förkärlek idkat musikaliska studier, var musikrecensent i "Aftonbladet" alltifrån 1874, utgaf 1880 musiktidningen '' Nec-ken" och redigerade 1881-84 "Svensk musiktidning". Han skref för öfrigt hela den ansenliga afdelningen af artiklar i musik ' och biografier öfver musiker i Nordisk familjebok, musikrevyer i "Ny illustrerad tidning" samt korrespondenser till "Nordisk musiktidende" i Kristiania och till tyska musiktidningar. Dessutom öfversatte han Shaksperes "Lucretia" (1876), Lobes "Musikens katekes" (1877) och åtskilliga operatexter samt författade Satser i svensk verslära (1880), "Versläran" i E. Schwartz' och A. No-reens "Svensk språklära" (1881), Om Wagneris-men (s. å.), Svenske Tiof kapellmästare 1782- 1882 (1882), Musikaliska studier (1896; om tonkonstens väsen, operan, kvartettsången i Sverige, Bellmansmusiken m. m. samt biografier öfver tonkonstnärer), den skarpsynta undersökningen August Södermans manuskriplsamling (i "Svensk musiktidning", 1888-89), Om polskemelodiernas härkomst (i "Nyare bidrag till kännedomen om de svenska landsmålen", 1893) och Musiken i Sverige (i den danska "Illustreret musikhistorie") m. m. samt redigerade aldeln. Tonkonstnärer i "Svenskt por- trättgalleri" (1897). - L. egnade sig under tre årtionden odeladt åt verksamheten som bedömare, forskare och biograf på musikens område. I all sin personliga tillbakadragenhet intog han där snart en ledande ställning genom grundliga insikter, en ur karaktärens gedigenhet härflytande själfständighet och oväld samt en pregnant stil, som blänkte af uppfriskande vändningar och vaktade sig väl för det långrandiga och det öfver-svinnliga. Hans utpräglade förståndsklarhet och fint bildade omdöme fordrade en sund utveckling af musikens arter, och han ställde sig exempelvis ganska af visande mot programmusiken och det wagnerska musikdramat, såtillvida som de vilja söka tonverkets enhet annorstädes än i det rent musikaliska. Med värme omfattade han tillvaratagandet af vår inhemska musiks skatter, och icke minst hans biografier öfver svenska tonsättare ega stort värde. - Hans broder, Johan Erik L., lexikograf, f. 22 mars 1844, d. 28 april 1899, student i Uppsala 1861 och filos, kandidat 1873, från 1874 hufvudlärare i engelska vid Beskowska skolan i Stockholm och från 1893 lektor vid Sjökrigsskolan, utarbetade med E. Wenström en utförlig och förtjänstfull Engelsk-svensk ordbok (1884-89). E. F-t. Lindgren, Albert Hellen Gustaf Benedikt, litteraturhistoriker och kritiker, f. 13 juni 1857 i Hedemora, d. 9 febr. 1904 i Stockholm, son till författarinnan Amanda Kerfstedt (se denna) i hennes äktenskap med prosten B. G. Lindgren, vardt student i Uppsala 1876 och flyttade 1878 med modern till Stockholm, där han från 1883 var teaterkritiker i "Ny illustr. tidn.", sedermera (från 1891) litteratur- och (tidvis) teaterkritiker i "Aftonbladet". L. medverkade i de flesta nutida svenska tidskrifterna (bl. a. "Ord och bild") och var under en följd af år lärare vid Dramatiska teaterns elevskola. I bokform skref han Vittra stormän (1894; essayer om Topelius, Bellman och Braun, Nietzsche, Taine, Maupassant, Shell ey, Dickens, Sheridan) och Sveriges vittra storhetstid (I, Frihetstiden, 1895; II, Gustaf III:s tid och eftergustavianerna, 1896), Skalder och tänkare (1900; essayer om Snoilsky, Strindberg, Fredrika Bremer, Ibsen, Browning, Car-lyle, Kipling, Moliére, Balzac, Daudet och bröderna Goncourt samt Shakspere), Henrik Ibsen i hans lifs-kamp och hans verk (1903) och Johan Ludvig Runeberg (1904). Postumt utgafs samlingen Några diktareporträtt (1907). L. författade vidare några populära litteraturhistoriska småskrifter (om Voltairc, H. K. Andersen m. fl.) och inledningar till öfver-sättningar (Goethes "Valfrändskaperna" m. fl.). L. var en framstående essay författare, som närmast utbildat sig efter engelska mönster. Han betonade lika starkt kulturella som psykologiska drag i sitt författarskap, medan han däremot mindre intresserade sig för det rent estetiska. (U-n B.) Lindgren, Jonas Valfrid, språkman och lärare, f. 19 dec. 1859 i Burträsk, vardt student i Umeå 1879, kom följ. år till Uppsala, där han 1890 promoverades till filos, doktor och 1890-91 var docent i nordiska språk, utnämndes 1890 till lektor i Härnösand, flyttade 1896 till Gäfle som lektor i latin och svenska och förordnades 1901 till rektor för Umeå högre allmänna läroverk. L. har författat en synnerligen innehållsrik afh. om sin hembygds folkspråk, Burträskmålets grammatik (I, 1890), och en