mycket använd lärobok, Dansk och norsk grammatik (1894), flera lokalhistoriska afhandlingar m. m. Lindgren, Gustaf Axel Herman, arkitekt, f. 4 nov. 1863 i Stockholm, var elev vid Tekniska högskolan 1881-85 samt vid konstakademien 1885-87 och företog en studieresa till Tyskland, Italien och Frankrike 1888-90. L. blef 1887 anställd i öfver-intendentsämbetet, 1890 biträdande arkitekt i Fångvårdsstyrelsen, utnämndes 1899 till hofintendent och 1905 till lärare i byggnadskonstens historia vid Tekniska högskolan. L:s verksamhet som arkitekt har varit synnerligen omfattande. Bland hans arbeten äro åtskilliga privatbyggnader i Stockholm - husen Strandvägen 11 (1896), Aréenalsgatan 16 (s. å.), Narvavägen 12 (s. å.), Tattersall vid Grefturegatan (1897) m. fl. - samt frälsningsarmens hus Tabernaklet (1890), Krematoriet på norra begrafningsplatsen (1906-08) samt Polishus och rannsakningsfängelse på Kungsholmen (1903-11); vidare har han lämnat ritningar till fängelsebyggnader i Göteborg och Malmö, ombyggnad af Västgöta nations hus i Uppsala (1900), länsresidenset i Karlskrona (1908-10), till villor i Djursholm, Saltsjöbaden, Sala och Gäfle, herrgården Blackeberg i Uppland (1893) och Ahl-bomska huset i Motala (nuvarande rådhuset, 1896). -- L. har äfven varit litterärt verksam; han har förutom tidskriftsartiklar och anmälningar skrifvit reseskisserna Ett år i Italien (1896), medverkat i det af E. V. Dahlgren utgifna verket Stockholm (1897) samt författat afdelningarna om byggnadskonsten i "Uppfinningarnas bok" (1898 års upplaga, d. 1) och artiklar i 2:a upplagan af Nordisk familjebok. O-g N. Lindgren, Valdemar, svensk-amerikansk geolog, f. 14 febr. 1860 på Vassmolösa, Ljungby socken, Kalmar län, aflade mogenhetsexamen i Kalmar 1878 och grufingenjörsexamen i Freiberg 1883, hvarefter han bosatte sig i Amerika. L. blef 1884 anställd vid Förenta staternas geologiska undersökning, från 1895 som geolog och från 1907 som chef för afdelningarna för gruf geologi och metallstatistik. Från 1908 har han hållit föreläsningar i gruf geologi vid Massachusetts institute of technology i Boston. L. är led. af The national academy of science och andra lärda samfund. Bland hans afhandlingar, af hvilka flertalet influtit i "Reports of U. 3. Geological survey", må nämnas The gold belt of the Blue mountains in Oregon (1901), A geological reconnaissance . . . in Montana and Idaho (1904), Geology and gold deposits of the Cripple Creek district in Colorado (1906), hvarjämte han utarbetat flera blad af Förenta staternas geologiska atlas. O. A. L-r. Lindgren, Armas Eliel, finsk arkitekt, f. 1874 i Tavastehus, blef student 1892 och arkitekt 1897, hvarefter L. tills, med H. Gesellius och E. Saarinen i Helsingfors öppnade en arkitekturfirma, som inom kort tillvann sig stort anseende. L. deltog i alla firmans gemensamma arbeten, bl. a. brand-försäkringsbolajjet Pohjolas och Nordiska aktiebankens hus, Nationalmuseum, privathusen Fabiansgatan 17, "Olofsborn", "Eol" och brukspatron Keirkners hus, alla i Helsingfors, och corps de logis på Suurmerijoki. m. fl. Firman trädde i spetsen för den moderna finska arkitekturen, hvars stilriktning till stor del bestämdes af dess byggnadsverk. Utgående från den medeltida finska borg- och kyrkoarkitekturen samt med en tillsats af dekorativa element, hämtade ur den nordiska växt- och djurvärlden, skapade nämnda arkitekter en nationell byggnadsstil med romantisk karaktär. Efter firmans upplösning, i dec. 1904, har L. utfört ett stort antal byggnader såväl i sitt hemland som i östersjöprovinserna, bl. a. Wanemuine-sällskapets teater- och föreningshus i Dorpat, "Estonia" teater-konserthus och kasinobyggnad i Reval, "Sakala"-studentkorporations-hus i Dorpat, d:r Akels sjukhus och bostadsbyggnad i Reval, apotekar Luths hus i Chabarovsk (Sibirien), Sööts hus i Dorpat, corps de logis på Håkansböle, Studentkårens nya hus i Helsingfors, flera privata hus i landsorten samt senast fasaderna till bolaget Suomis palats i Helsingfors, det mest anmärkningsvärda af L:s arbeten under detta skede. I dessa senare byggnadsverk, af hvilka flera äro stora palats, är L:s konst en annan än under den föregående perioden och visar närmast frändskap med den moderna tyska arkitekturen, städse med en starkt personlig stil. 1898-99 och 1902 vistades L. med statsstipendium i Tyskland, Frankrike och England för att studera museiförhållanden och konstindustriskolor. Sedan hösten 1902 är han konstnärlig ledare för högre konstindustriafdelningen i Centralskolan för konstflit i Helsingfors, där han äfven som lärare verkat så framgångsrikt, att den finska konstindustriens uppsving under de senare åren kan sägas vara till stor del hans verk. Sedan 1905 är L. medlem af delegationen för de Antellska samlingarnas vård. 1910 utsågs han till ordf. i stadsplanekommissionen i Helsingfors och 1911 till medlem i styrelsen för stadens allmänna arbeten. L. har äfven gjort ritningar till möbler och konstindustriföremål. T. Stz. Lindgrenska fonden, en 1882 af kommissionärcn J. G. Lindgren till dåv. Hedvig Eleonora församling i Stockholm testamenterad fond å 120,000 kr. Sedan denna församling delats i tre, ha Hedvig Eleonora, Oskars- och Engelbrekts församlingar fått 40,000 kr. hvar, ställda under vederbörande skolråds förvaltning. Räntan (för Oskars församling enligt bestämmelser af 9 mars 1909) användes till kläder, skodon och belöningar åt fattiga folkskolc-barn. Lindgrenska uppfostringsanstalten. Se Trasskolan. Lindh, en familj af boktryckare och bokförläggare i Örebro och Stockholm. -- 1. Johan Lindh, f. 4 okt. 1723 i Örebro, d. där 15 juli 1783, erhöll, efter en lärotid i Stockholm hos direktör Lars Salvius, 4 aug. 1752 k. privilegium på att öppna boktryckeri i Örebro, sålde i tiotusenvis a-b-c-böcker, katekeser och psalmböcker, vardt rik samt egare af landtgods och järnbruk. Han anlade 1776 på Lindbacka nära Örebro ett pappersbruk, som ännu drifves. -- 2. Johan Per L., den föregåendes son, f. 28 aug. 1757 i Örebro, d. 30 april 1820 i Stockholm, öfvertog efter faderns död Örebrotryckeriet 1784, men sålde det 1798 till en yngre broder (se nedan L. 3). Själf hade nämligen L. 1791 inköpt tryckeri i Stockholm och där börjat bokförlagsaffär. Han inköpte bl. a. Lars Salvius' förlag, tryckte från 1792 almanacker enligt kontrakt med Vet. akad. samt förlade Vet. akad:s och Vitt. hist. o. ant. akadrs publikationer, bland vittra arbeten Kellgrens, Lidners, Oxenstiernas och Adler-beths skrifter, att ej tala om öfversatta romaner i tidens smak m. m., samt 1807 års stora lagsamling