dinaviskt lagstiftningsarbete i obligationsrätten och familjerätten); vid unionskrisen 1905 om att under beaktande af de i motionen utvecklade synpunkterna med tillfredsställelse acceptera ramstedtska regeringens förslag; reformer af rättegångsväsendet (1905, 1908, 1911); allmän och lika kommunal rösträtt för män och kvinnor (1907, 1908); ämbetsmannakårens omdaning i syfte att den må kunna verka med insikt i samhällsfrågorna och intresse för de sociala missförhållandenas undanröjande (1910-11); om pressens reformering (1910) etc. Dessutom har han i lagutskottet i skilda ämnen afgifvit en myckenhet utförliga reservationer med försök till grundläggande synpunkter. Som medlem af socialdemokratiska partiet afgaf han på partikongressen 1911 en märklig motion om bl. a. revision af partiprogrammets allmänna grunder för att tydligare uttrycka, hvad han anser vara innebörden i och verklig socialism och som han vill ge namnet "humanism". Motionen ledde till vissa ändringar i det svenska partiprogrammet, som sedan öfvergått i det norska. L:s begåfning, kunskaper, intressen och outtröttliga arbetsihärdighet ha gjort, att han anlitats för en mängd andra uppgifter. - Af Stockholms stadsfullmäktige har han varit medlem 1903-09 och sedan 1910, har som sådan genom motioner eller annorledes gjort inlägg bl. a. i jord- och stadsplanefrågor, organisationsfrågor och till förmån för kvinnliga tjänstemän, verkat speciellt för tomträttens tillämpning, organisation och finansiering (tomträttskassan) samt genom motioner väsentligen tagit initiativet till tillkomsten af landtegendomskommittén och dess fortsättning, landtegendomsnämnden (ordf. i båda) och stadsplanekommissionen för den inre staden. Han har varit led. af kommittén ang. ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete (1898), styrelseled, i För:n för gift kvinnas eganderätt samt blef, sedan föreningen uppgått i Fredrika-Bremerförbundets lagkommitté, ordf. i denna och tog där initiativ till kvinnliga rösträttsfrågans upptagande och författade förbundets petition (1899). Han var 1885-94 sekreterare i styrelsen för Stockholms högskola, är sedan 1902 af Stockholms stads fullmäktige vald led. i denna styrelse och inspektor för högskolan samt sedan 1901 led. af högskoleföreningens styrelse. Han återuppväckte 1899 frågan om och har ledt bildandet af högskolans juridiska fakultet samt har varit ordf. i högskolans byggnadskommitté. Som juridisk rådgifvare till Nobeltestamentets utredningsmän (1897-99) och medlem af den stora Nobelkommittén deltog han i de många striderna om Nobeltestamentet och utarbetade förslag till grundstadgar. L. har dessutom varit ombudsman i Vet. akad. 1898-1904, ordf. i Tariff-nämnden för Sveriges boktryckare (1902-03) samt tryckfrihetskommitteråd 1904-08. Han har författat bl. a. Drömmar och stridslinjer (I-III, 1906 -10), Norrlandsfrågan (1906), Jordfrågan (1907) och Jorden och folket eller tänk själv (1911). Se om L. "Banbrytare och ledare för det sociala arbetet i Sverige" (1907), Y. Larson, "Biografiska stämningsbilder" (s. å.), och Z. Höglund, "C. L. En idépolitiker" (1910). 1. (B-d.) 2. G. V. G. 3. R. N-n. 4. T-s. Lindhberg, Per, målare, f. 1786 i Skåne, d. 1868 i Stockholm, var elev af konstakademien i i Köpenhamn, där han utbildade sig till pastellmålare. I Stockholm utställde han från 1829 kopior och porträtt i pastell. 1844 började han utöfva dagerrotypi. Mot slutet af sin lefnad återtog han kritorna och målade utsikter, sjöstycken m. m. 11 pasteller af L. - de flesta kopior - finnas på Ulriksdal. -rn.* Lindhé, Vilma, författarinna, född Hammarsten, f. 1838 i Norrköping, äktade 1857 kapten J. Lindhé och är bosatt i Göteborg. Hon debuterade som författarinna 1877 och har skrifvit bl. a. berättelserna och romanerna Små taflor ur minnet (1882), Motvind (1891), Ragnhild (1896), Elsa Wang (1900), Vågsvall (1902), Ledfyrar (1903), Fågel Fenix (1906), Syster Erselia (1909) och Gårdens dotter (1910). De tillhöra det slag af familjeroman, som med måttfull realism förenar moraliserande tendens. Lindheström, Petrus, fortifikationsofficer (födelse- och dödsår okända; han lefde ännu 1690), var kammarskrifvare i Bergskollegium, då han som ingenjör sändes med Johan Risingh (se denne) på dennes expedition till Nya Sverige, dit han anlände 1654. L. var med om intagandet och förbättrandet af det holländska fort Kasimir, sedermera kalladt Trefaldighetsskansen, samt rekognoscerade och kartlade hela Nya Sverige. Sedan holländarna 1655 intagit sistnämnda skans, reste L. hem till Sverige. 1657 blef han konduktör vid Fortifikationsstaten, byggde på Andersö och iståndsatte Frösö skansar i Jämtland samt byggde under vintern s. å. en skans vid Toftaholm. 1659-60 ledde han fortifikationsarbeten vid Dalarö och kallades då ingenjör, men efter krigets slut uppfördes han ej vidare på Fortifikationsstaten. 1661 och 1662 ledde L. kanalarbetet vid Södertälje. L:s karta öfver Nya Sverige förstördes vid Stockholms slotts brand 1697, men en kopia af densamma finnes i T. C. Holms "Kort beskrifning om provincien Nya Sverige uti America" (1702). L:s dagbok under vistelsen i Nya Sverige finnes i Riksarkivet. L. W:son M. Lindhof, kungsladugård i Lindbergs socken, Hallands län, nära Himleåns utlopp i Kattegatt, omfattande 6 mtl, tax. till 250,000 kr. Till densamma hör Getterön, förr bevuxen med rik löfskog, nu kal och enformig. På gårdens nuv. plats låg under medeltiden det gamla Varberg l. Nyby, som förstördes af svenskarna 1565 och sedermera flyttades till annan plats. Rester af detsamma finnas ännu. Kungsladugården tillkom på befallning af Kristian IV 1615 och lades under Varbergs slott. Under svenska tiden var L. tidtals militieboställe, men 1723 erhöll generalmajoren och landshöfdingen frih. Axel Faltzburg perpetuellt arrende å egendomen. Hans arfvingar inneha ännu detta arrende, nu deladt på två personer. Wbg. Lindholm. 1. (Lindholmen) Gods och fordom slott i Svedala socken, Malmöhus län, utgör numera endast 5,534 mtl, tax. till 511,200 kr., väderkvarn 2,000 kr. (1910). L. är en mycket gammal gård. Den var från början enskild egendom, men öfverläts 1339 till Skånes dåv. herre, konung Magnus Eriksson. Sedermera kom L. med hela provinsen till danska kronan och omtalas ofta under de följande tiderna som en af de viktigaste orterna i Skåne. På slottet höll drottning Margareta konung Albrekt och hans son i sexårig fångenskap, och där afslöts ock 17 juni