1395 fördraget om deras frigifvande. När Skåne kom till Sverige (1658), var L. ännu kronogods; men s. å. förlänade Karl Gustaf det jämte Börringe till öfverste U. F. Gyldenlöve och 1659 till sin naturlige son Gustaf Carlson, hvilken 1674, då han upphöjdes i grefligt stånd, erhöll L. jämte Börringe till grefskap. Vid reduktionen indrogs det och utarrenderades, indelades 1711 till rusthåll och skatteköptes jämte Börringe 1723 af kommissarien Rasmus Cleefwe. Med kungl. tillåtelse, enligt uppgift 1827, styckades godset och såldes i mindre lotter. Hufvudgården eges nu (1911) af Jan Kockum och Gotth. Dieden. Vid västra stranden af Börringesjön utvisar en fyrkantig höjd af 60 m. längd och 40 m. bredd läget af det gamla slottet. - 2. (Lindholmen) Gods i Orkesta socken, Stockholms län, vid Lindholmssjön, omfattar med underlydande i Orkesta, Vallentuna och Frösunda socknar 12 1/2 mtl, tax. till

Lindholmen i Uppland omkr. 1680 (ej det hus, hvari Gustaf Vasa föddes). Efter Sueciæ-verket. 388,000 kr. (1910) samt kvarn och såg 17,000 kr. L. omtalas som sätesgård redan i slutet af 1300-talet. På konung Eriks tid beboddes det af riddaren Niklis Bosson (Natt och Dag). I slutet af 1400-talet egdes gården af fru Sigrid Eskilsdotter (Banér), och det var under ett besök på L., som hennes dotter födde sonen Gustaf Vasa. Vid arfskiftet efter henne kom L. till Gustafs syster Margareta och sedan genom gifte till Braheätten, som innehade det till 1708. Det såldes då till sedermera riksrådet Jos. Cederhielm och eges nu (1911) af V. K. Montgomery. Den nya manbyggnaden är uppförd på 1700-talet. Af den gamla funnos ännu i slutet af 1700-talet ganska väl bevarade ruiner, men nu äro endast själfva grundmurarna kvar. Vid gården står en minnessten; vid den närbelägna stationen L. (å linjen Stockholm-Rimbo) restes af församlingen en dylik vid 400-årsfesten till Gustaf Vasas minne. -3. Fideikommiss i Barfva socken, Södermanlands län, 12 5/8 mtl, tax. till 422,200 kr. (1910), samt tegelbruk, såg och kvarn, tax. till 19,300 kr., hvarjämte till samma egare höra 3 1/4 mtl i Ärila, L. Mellösa, Härads, Dunkers och Kjula socknar samt Fräkentorps (se d. o.) fideikommiss i L. Malma socken. Hela egovidden utgör 4,364 har, hvaraf 1,433 har åker, och taxeringsvärdet 778,500 kr. Manbyggnaden vid L., af sten, i tre våningar åt gårdssidan, i fyra åt den lilla, nästan igenvuxna Spångsjön, jämte två små fristående flyglar, byggdes 1794 af grefve Nils Bonde med E. Nordwall som arkitekt. - Stamgården till L. var Söderby (nu en utgård), som nämnes 1310. Det tillhörde på 1400-talet konung Karl Knutsson och därefter Vasaätten. Där föddes 1520 Margareta Vasas och Joakim Brahes son, den sedermera berömde Per Brahe d. ä., hvarför gården synes ha med Gustaf I:s

Lindholm i Södermanland, nuv. manbyggnaden. syster öfvergått till Brahesläkten. Sedermera kom L. under Bergshammar, men afsöndrades 1679 till förmån för fröken C. Sack, sedermera gift med lagmannen frih. H. Fleming, öfvergick 1763 genom köp och gåfva till grefliga ätten Bonde, genom testamente 1816 till friherrinnan Fleming, f. Wrede, och 1835 genom köp till hennes måg L. G. Celsing på Hällefors och tillhör nu dennes son, kammarherre L. A. Celsing. - 4. (Lindholmen) Slott. Se Lindholmen 4. l o. 2. (Wbg.) 3. Wbg. Lindholm, Lorens August, målare, f. 5 okt. 1819 i Stockholm, d. 11 april 1854 i Rom, började som gosse teckna i konstakademiens principskola, där han vid 15 års ålder erhöll sin första utmärkelse. L. kopierade med största omsorg de gamle holländarna i k. museum och rättade, då han målade själfständiga taflor, både sitt motivval och utförandet efter dem. Från 1842 sålde han taflor till konstföreningen, och 1843-50 var han en flitig utställare i akademien. De flesta af hans taflor framställa läsande flickor, barn, som läsa för en gumma, sofvande gubbe, kortspelare, mormors födelsedag o. d. Nationalmuseum eger tre stycken från denna hans lärlingstid: Gubbe, som röker, Flicka, som slagit sönder en spilkum och Bondfamilj (alla från 1849). S. å. erhöll L. akademiens kungl. medalj "för uppvisade taflor af mycken förtjänst" samt resestipendium. Han begaf sig först till Antwerpen, hvars gamla konst föga tilltalade hans stilla, fina skaplynne. Äfven till Haag och Amsterdam företogos utflykter, men i maj 1850 var han i Paris. Där studerade han i gallerierna, och af alla målare synes Metsu, den holländske finmålaren, ha mest slagit an på honom. Hösten 1851 hemsände han tre målningar, bland dessa En trasslig härfva (Nationalmuseum), hans främsta arbete, som på det mest typiska sätt ger hans konstnärliga karakteristik. Vid denna tid började L. angripas af bröstlidande. 1851 måste han genomgå en kur i Ems; han besökte sedan Düsseldorf och Bruxelles på återfärden till Paris. Äfven under de följande åren hade han perioder af sjuklighet; och när han hösten 1853 afreste till Rom, voro hans krafter så medtagna, att han knappt hann med mer än en enda tafla, Romersk interiör, innan döden bortryckte honom. Bland L:s arbeten från detta senare, korta skede (föga mer än fyra år) äro nästan alla ganska framstående. "En trasslig härfva" och Kålhufvudet (båda 1851) visa oss mästaren stadd i full utveckling. "Entonig-