Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1908). Utmärkande för L. som politiker är äfven stor
stridbarhet i debatten, och denna egenskap har gjort
sig gällande icke blott i redan berörda stridsfrågor,
utan ock t. ex. i interpellationsdebatten 1909
rör. den socialdemokratiska propagandan, i inläggen
i Andra kammarens debatt 1911 om minskning af
försvarskostnaderna samt i många af hans offentliga
tal, i rösträttsfrågan, i valrörelserna 1908 och 1911
eller vid andra tillfällen. Flera af hans föredrag och
tal föreligga tryckta (1907–11); likaså skrifterna
Aktiebolaget Iggesunds bruk (The Iggesund works Co. ltd,
1898) och Behofvet af sammanslutningar inom
svenska bruksväsendet (1903).
L. är hedersled. af Örlogsmannasällskapet (1905),
led. af Krigsvet. akad. (1906) och af konungen
förordnad ordf. i Carnegies "hjältefond" (1911).
T–s.
Lindmansson, Johan August Vilhelm, donator,
f. 1840, d. 1909, kom tidigt i bokbindarlära och blef en
af de allra skickligaste och oftast prisbelönte idkarna af
detta yrke i Stockholm samt förvärfvade, i synnerhet
genom husaffärer, en ansenlig förmögenhet. 1907
skänkte han anonymt till Stockholms stad 105,000
kr. för resande af ett industrimonument, där enligt
donators bestämmelser äfven det mindre handtverket
skulle symboliskt framställas. Under lifstiden
bortskänkte L. dessutom, likaledes anonymt,
till åtskilliga hjälputdelande institutioner
i Stockholm omkr. 200,000 kr. I hans testamente
donerades ytterligare öfver l mill. kr., hvaribland
till borgerskapets änkehus, som förut af honom fått
100,000 kr., omkr. 400,000 kr., till borgerskapets
gubbhus omkr. 400,000 kr. samt till andra dylika
inrättningar mera än 200,000 kr.
Lindmark, Karl Otto, teaterledare, skådespelare,
f. 24 dec. 1830 i Stockholm, d. där 26 juli 1901,
var elev vid K. teatern 1844–49 och därefter anställd
hos P. Deland (i 10 år), Stjernström och vid Svenska
teatern i Helsingfors. 1863–88 förestod han eget
teatersällskap, som länge räknades söm det bästa
i svenska landsorten och i synnerhet odlade den
högre komedien. Som skådespelare upprätthöll han
den Delandska skolans finhet i komiken, och bland
hans roller framstodo Notarien Guérin, Gaspard i
"Debutanten och hennes far", Advokaten Knifving,
Poirier i "Klädeshandlaren och hans måg", Sjövall i
"Ett resande teatersällskap" m. fl.
Lindmark, Knut Seve, ingenjör, f. 28 dec. 1838,
d. (genom själfmord) 17 aug. 1892, blef student
i Uppsala 1856, tog 1861 afgångsexamen vid
krigshögskolan å Marieberg samt befordrades i
Väg- och vattenbyggnadskåren 1863 till löjtnant och
1874 till kapten, men tog s. å. afsked. 1867–76 var
han vice direktör eller direktör för Argentinska
republikens ingenjörkår. L. är företrädesvis känd
genom sina skapelser Katarinahissen (1881–83) och
Brunkebergstunneln (1884–86) i Stockholm.
Lindmätaren, Hybernia defoliaria, zool., en
mätarfjäril, hvars larv stundom anställer svåra
härjningar på fruktträd och andra löfträd. (Se
Trädgårdens skadeinsekter, pl. I, fig. 4.) Hannen
är gulaktig, med två brunaktiga tvärband öfver
framvingarna; vingbrcddcn 30–42 mm. Honan är liksom
hos frostfjärilen vinglös. Till lefnadssätt,
flygtid och skadegörelse liknar lindmätaren mycket
frostfjärilen och bekämpas på samma sätt som
denna. (Se vidare Cheimatobia.)
G. G.
Lindner, Ernst Otto Thimoteus, tysk
musikskriftställare, f. 1820 i Breslau, d. 1867
i Berlin, var en förträfflig musikkännare,
redaktör af "Vossische zeitung", ledare af
Bachverein i Berlin, föreläsare samt författare
till Meyerbeers "Prophet" als kunstwerk beurteilt
(1850), Die erste stehende deutsche oper (2 bd,
1855), Zur tonkunst (1864) och Geschichle des
deutschen liedes im 18. jahrhundert (1871).
A. L.*
Lindner, Theodor, tysk historiker, f. 1843
i Breslau, anställdes 1874 som e. o. professor
vid universitetet i sin födelsestad, blef 1876
ord. professor vid akademien i Münster och öfvergick
1888 till universitetet i Halle, där han sedan
verkat. Han har utvecklat liflig författarverksamhet,
framför allt inom medeltidens historia. Hit höra
specialundersökningar, såsom Das urkundenwesen
Karls IV. und seiner nachfolger (1882), Die
fabel von der bestattung Karls des Grossen (1893)
och Die sogenannten schenkungen Pippins, Karls des
Grossen und Ottos I an die päpste (1896) samt ett par
studier öfver kurfursteprivilegiets utveckling vid
de tyska konungavalen, hvilkas resultat dock icke
äro obestridda: Die deutschen königswahlen und die
entstehung des kur-furstenthums (1893) och Der hergang
bei den deutschen königswahlen (1899). Likaledes en
frukt af källstudier och originalundersökningar är det
stora arbetet Geschichte des Deutschen reiches unter
köniff Wenzel (2 bd, 1875, 1880); det utgaf s såsom
del I i en Geschichte des Deutschen reiches vom ende
des 14. jahrhunderts bis zur reformation, men någon
fortsättning kom aldrig. I stället utarbetade L. för
"Bibliothek deutscher geschichte" en sammanfattande
Deutsche geschichte unter den Habsburgern und
Luxemburgern (2 bd, 1890, 1893). Till en öfvervägande
populär framställning öfvergår L. i Geschichte des
deutschen volkes (2 bd, 1894), en lifligt skrifven
och väl genomförd öfversikt; af intresse för svenska
läsare är bl. a. hans oförbehållsamma uppskattning af
Gustaf II Adolf, af hvars person och verk han ger en
god karakteristik (sedan ytterligare utförd i hans
"Weltgeschichte"). Från detta flitiga författarskap
inom tysk historia vände sig L. till studier
öfver mänsklighetens allmänna utveckling. 1901
utkommo Geschichtsphilosophie (2 :a uppl. 1904;
svensk öfv., med särskildt företal af förf., 1908)
och samtidigt 1:a bandet af en Weltgeschichte
seit der völkerwanderung (beräknad att omfatta
9 bd, hvaraf 7 bd, omfattande tiden till 1815,
utkommit 1911). Det förra arbetet går icke djupare
in på de historisk-vetenskapliga principfrågor,
som diskuterats under senare tid (se Lamprecht);
L. karakteriserar själf sin ståndpunkt som
empirisk, och hans "filosofi" utgöres af en del
reflexioner öfver beständighet och föränderlighet i
människornas samhällslif, öfver växelverkan mellan
massor och individer, öfver nationalitetsbegrepp
och rasskillnader, materiella och andliga faktorer
i den historiska utvecklingen, o. s. v. – det hela
inneslutande åtskilliga sunda iakttagelser, men
knappast af den art, att de ge något egentligt nytt
bidrag till lösningen af den historiska vetenskapens
problem. L:s "Weltgeschichte" är, enligt förordet,
afsedd att omsätta dessa principer i en historisk
framställning af den europeiska kulturutvecklingen
i dess helhet. Arbetet har åtskilliga förtjänster,
bl. a. en konsekvent sträfvan att framhålla
utvecklingens olika sidor, de politiska, ekonomiska,
sociala, religiösa o. s. v. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
