665 Linfrömjöl-Ling 666 Linfrömjöl. Se L i n f r ö k a k o r. Linfrömjölskitt. So K i 11. Linfröslem. Se L i n. Linfrö-te. Se Lin. Ling, svenskt sjukgymnastiksällskap, bildadt 1905, utgöres af gymnastikdirektörer i och utom Sverige samt håller årligen kongress i någon af Europas städer, där svensk gymnastisk verksamhet utöfvas, hvarvid föredrag och diskussioner förekomma. Ling, svensk släkt, hvars äldste kände stamfader, Matts, lefde mot slutet af 1500-talet på fäderne-ärfd gård i Stångsmåla by, Linneryds socken, Småland. Hans sonsons son Måns Månsson (d. 105-årig), bosatt i Nöbbeleds socken, Småland, hade med sin hustru Ingrid (d. 104-årig) 17 söner och 2 döttrar. Efter stamorten Linneryd antog en af sönerna, Mattias (f. 1687, d. 1748 som komminister i Odensjö och Vrå), namnet Ling. 1. Per Henrik L., sonson af den ofvannämnde Mattias L., skald, den svenska gymnastikens skapare, f. 15 nov. 1776 i Ljunga prästgård, Kronobergs län, d. 3 maj 1839. L. gick i Växjö skola och gymnasium, men förvisades från läroverket i slutet af 1792, emedan han deltagit i ett mot dess lärare riktadt uppträde. 1793 vardt L. student i Lund, men lämnade dess universitet redan 1794, var antagligen informator i Stockholms grannskap till 1796, då han erhöll anställning som e. o. tjänsteman i Stockholms revisionskontor. På hösten 1797 inskrefs han vid Uppsala universitet, hvarifrån han i juni 1799 uttog akademiskt vitsord, och i juli s. å. återfinna \i honom i Köpenhamn, där han studerade särskildt språk samt tysk och dansk vitterhet; han inskref sig vid Köpenhamns universitet för att kunna deltaga i striden mot engelsmännen 1801. Han blef där äfven bekant med bl. a. Werlauff, Baggesen, öhlenschläger och norrmannen Steffens, hvars föreläsningar 1802 han flitigt besökte. Do nya tankar och idéer, som vid den tiden nådde fram till Danmark och som bl. a. togo sig uttryck i ett återvändande till de nordiska myterna och fornsagorna, funno ett entusiastiskt mottagande i den unge studentens lågande och sökande själ. L. författade vid denna tid sorgespelet Eylif den göthiske (utgifvet först 1814 med ändringar och tillägg i L:s "Samlade arbeten"), väsentligen i 1700-talets stil, och öfversatte ett drama af Ewald. Hans planer att återvända hem korsades emellertid af omständigheterna. Sina senare år i Köpenhamn framlefde han tämligen torftigt. Han gaf visserligen språkundervisning, men hade då som sedermera föga böjelse för hushållning, när tillgångar funnos. I den danska huf-vudstaden fick han uppslaget jämväl till den andra delen af sin blifvande verksamhet, i det han under .tre års tid flitigt deltog i öfningarna på en därvarande fäktsal och tog kännedom om Nachtegalls (se d. o.) gymnastik. - Först på hösten 1804 kom L. i tillfälle att lämna Köpenhamn, sedan han där utgifvit sitt första arbete, det på danska författade lustspelet Den misundelige (1804), bcarbetadt efter en novell af Grosse. Häri återvände till Lund, där han 1804 förordnades att förestå fäktinästartjänsten och 1805 utnämndes till fäktmästare vid universitetet. I Lund egnade han sig nu med hela sitt väsens ifver dels åt diktning, dels åt studiet af den fysiska uppfostran och i samband därmed äfven af anatomien, och under vistelsen där grundlade han och gaf första utvecklingen åt sitt själfständiga gymnastiska system. Samtidigt torde han ha öfvat starkt inflytande på bl. a. Tegnér i nordiskt romantisk riktning. 1810 vann L., som dittills offentliggjort endast smärre dikter, hastigt äfven skaldisk ryktbarhet genom den i "Läsning i hvarjehanda" tryckta Kärleken, en sångbar herdedikt i den en gång vanliga stilen, och Gylf e (tr. i L. Hammarskölds "Lyceum"), en allegori öfver Finlands förlust, skrifven i en originell, nordiskt betonad, kraftfull stil; den mottogs med hänförelse af den romantiska ungdomen (se kritiken i "Phosphoros" för 1810). Oerhördt utvidgad till plan och utförande offentliggjordes "Gylfe" i fragment ånyo 1812 och 1814. Den företer i sitt nya skick en kuriös blandning af mytologiska, historiska och fantastiska beståndsdelar; vackra, storvulna naturskildringar och ett klingande patos kunna ej förhjälpa dikten att i sin helhet ge illusion. Sorgespelet Agne (1812) intar en mellanställning mellan den äldre nordiska dramatiken och Öhlenschlägers, fast närmadt till den senare; körer och monologer äro ofta praktfulla och mäktiga. Till Stockholm flyttade L. 1813. I jan. s. å. tog han sitt inträde i "Götiska förbundet", som verkade i en riktning, be-fryndad med hans egen; som förbundsbroder bar han namnet B o s i. I maj s. å. erhöll han genom k. bref uppdraget att inrätta en gymnastisk undervisningsanstalt, hvilken förlades till den plats, där Gymnastiska centralinstitutet ännu ligger, nämligen den forna styckgjutargården. Från 1813 var L. tillika gymnastiklärare och från 1818 fäktmästare vid Karlberg, hvilka befattningar han 1825 f rån-trädde, samtidigt med att han erhöll professors titel. Med hans sträfvan att medelst gymnastiken skapa ett friskare och kraftigare folklif. en stark och själfständig folkanda sammanhängde också i viss mån L:s skaldskap, hvars innersta syfte var hans folks lyftning genom kärleken till samt hänförelsen för dess väldiga minnen i sång och sägen från äldsta och äldre tider. L. önskade i en stor dikt framställa bl. a. hela den nordiska mytologien, sammansluten kring den då ännu trodda sägnen om en invandring till Norden af Oden och hans asiamän (d. v. s. män från Asien = åsar). Motsvarigheter i sin plan egde L. i viss mån i Öhlenschlägers "Tors rejse" och Grundtvigs "Optrin af ksempelivets undergång". Med detta syfte företog han sig att utarbeta ett kolossalt forntidsepos, Asarne. 1816 utkom dess första afdelning, i 8 sånger; 1826 utkom en sång ur tredje afdelningen. Ändtligen framträdde alla 30 sångerna 1833, jämte ett förklarande bihang. Dikten torde fått få läsare i trots af sin rikedom på vackra lyriska stycken, hurtiga episka skildringar, ett kraftigt språk med ypperliga bilder. Eposet har likväl felet att trots sitt omfång ha ett för vidlyftigt ämne, som därför ofta trängts tillsammans i referat, och den kraft L. vill ådagalägga skämmer stundom den han har. Till diktens brister höra vidare