1786 tillåtelse att återvända till Paris. Under revolutionstidens första år riktade han i sin tidning häftiga angrepp mot Mirabeau, och under konventets tid blef han af revolutionstribunalet dömd till döden för att ha "smickrat despoterna i Wien- och London" och giljotinerades 27 juni 1794. Bland L:s många arbeten må ytterligare nämnas Théorie des lois civiles (1767; ett angrepp på Montesquieus statslära), Histoire impartiale des jésuites (2 bd, 1768, offentligen bränd; ny uppl. 1824) samt Annales politiques, civiles et littéraires (19 bd, 1777-92). Jfr Ch. Monselet, "Les oubliés et les dédaignés" (1885), J. Cruppi, "Un avocat journaliste au 18:e siècle, Linguet" (1895), A. Philipp, "L., ein nationalökonom des XVIII. jahrhunderts" (1896), och A. Lichtenberger, "Le socialisme utopique" (1898). V. S-g. Lingula, zool., djursläkte tillhörande armfotingarnas (se d. o.) klass. Skalen äro nästan lika stora, hornartade, fästa medelst en köttig stjälk, som utgår midt i ledgången mellan bägge skalen. L. är en långlifvad form, uppträder redan i de äldsta fossilförande (kambriska) bildningarna och lefver ännu. I kambriska systemet är detta släkte, liksom några andra närstående, såsom Lingulella m. fl., allmänt. Af dessa släkten fortlefver blott Lingula till yngre bildningar och träffas, ehuru mycket sparsamt, i så godt som alla följande geologiska system. I nutidens haf finnes ett par arter. I Englands Lingula flags, som motsvarar Olenus-skiffern i Sverige, finnes L. i så stor mängd, att bildningen däraf fått sitt namn. Bland de äldsta arterna är L. monilifera Lins. från Västergötlands eophytonsandsten. B. L-n.* Lingulella, zool. Se Lingula. Lingval (af lat. lingua, tunga), hörande till tungan, tung-. - Lingvaler, språkv. Se Kakuminaler. Lingvist (af lat. lingua, se d. o.), språkforskare, språkkännare. - Lingvistik, språkvetenskap (se d. o.); af många används termen lingvistik i betydelsen: vetenskapen om talspråket, medan andra åter göra det liktydigt med filologi (se d. o.). Lingvo-faukala ljud. Se Faukala. Linhäckla. Se Linberedning, sp. 564-565. Linhässja. Se Hässja och Linberedning. Liniment (lat. linime'ntum, af linire l. linere, smörja in), med., en medikamentsform, afsedd till ingnidning å huden. Linimenten äro oftast beredda af hudretande ämnen, såsom flyktiga oljor (terpentinolja, rosmarinolja), kamfer, ammoniak, ättiksyra, tvål, spansk fluga, prustkåda o. s. v., blandade vanligen med olja (olivolja, linolja) i sådan mängd, att blandningen blir mer eller mindre tjockflytande som en emulsion. I vissa liniment ingå smärtstillande medel (kloroform, opium), i andra antiseptiska ämnen (salicylsyra, tymol m. m.). Liniment i fast form vid vanlig värmegrad, men smältande i handen finnas äfven, t. ex. Linimentum Opodeldoc. Det ges många s. k. magistralformler sedan äldre dagar för olika slags liniment. Svenska farmakopén har upptagit nio sådana formler, näml. L. ammoniacatum (ammoniakliniment, 1 d. ammoniak och 3 dlr olivolja), L. ammoniacatum camphoratum (se Kamferliniment), L. calcicum (se Kalkliniment), L. Cantharidis cum Euphorbio (spanskflugliniment med prustkåda), som äfven innehåller rå terpentinolja och användes i veterinärmedicin, L. chloroformii compositum (kloroformliniment), hysande, utom kamfer och koncentrerad sprit, äfven kloroform, opiumtinktur samt tvålliniment (se nedan), L. Opodeldoc (se Opodeldoc), L. saponis camphoratum (tvålliniment, 5 dlr kamfer, 10 dlr linolja, koncentrerad sprit, efter behof, och 1 d. rosmarinolja), L. Terebinthinæ acetatum (Stokes' liniment l. terpentinliniment, 1 ägggula, 45 gr. rå terpentinolja, 7 gr. ättiksyra samt ytterligare så mycket vatten, att hela blandningen väger 100 gr.). Liniment sammansättas äfven ibland för tillfället enligt läkares särskilda föreskrift af smärtstillande beredningar o. d., utblandade i någon olja. O. T. S. (C. G. S.) Linin, bot. Se Cell, sp. 1389. Linjal (af lat. linea, linje), instrument af trä eller metall, efter hvilket räta linjer kunna uppdragas. Linjargrundsatsen (se Linear), jur. Se Arfsordning, sp. 1423. Linjartaktik. Se Lineartaktik. Linje (af lat. linea, se d. o.). 1. Mat., en geometrisk storhet, som eger blott en enda dimension, nämligen längd. Linjen kallas rät, om alla dess punkter ligga i samma riktning, i förhållande till endera af ändpunkterna, eljest krökt eller krokig. Med dubbelkrökt linje förstås en sådan, hvars alla punkter icke ligga i samma plan. Bruten linje är en sådan, som är sammansatt af flera räta eller krökta linjer. En rät linje kallas ofta helt enkelt "linje", under det man åt en krökt linje ger namnet kurva (se d. o.). 2. Den minsta enheten i det äldre svenska längdmåttet, enligt duodecimalsystemet = 1/12 tum = 1/144 fot = 2,06 mm. (verklinje), enligt decimalsystemet = 1/10 tum = 1/100 fot = 2,97 mm. (decimallinje). Jfr Fot. 3. I Tyskland m. fl. länder benämning på den aktiva hären, i motsats till landtvärnet; på somliga ställen beteckning på den öfriga delen af hären i motsats till gardestrupperna. I Sverige användes linje i sammansättningar, t. ex. linjekompanier, för att beteckna de af delningar, som i krig äro afsedda för armén i främsta linjen eller fälttrupperna. 4. Krigsv, a) Den formering, som uppkommer, då en trupps olika af delningar, hvar för sig uppställda på ett eller flera led, ställas bredvid hvarandra med större eller mindre mellanrum. Om mellanrummen mellan de enskilde männen i samma led icke äro större, än som erfordras för fri rörelse, kallas linjen sluten linje eller endast linje; äro mellanrummen större, benämnes den öppen linje. Linjen är den enda slutna formering, som tillåter samtidigt användande af alla vapen, till följd hvaraf den är den enda stridsformeringen vid artilleriet och den vanliga vid kavalleriet, då detta uppträder slutet. Infanteriet uppträder numera i striden i spridd ordning, understödt af slutna afdelningar. Men under 1700-talet var linjen den uteslutande förekommande stridsformeringen, till följd hvaraf 1700-talets hela stridssätt fick benämningen lineartaktik l. linjartaktik (se Fotfolk). Om kolonnlinje se Kolonn 2. b) Befäst linje kallas en befästning af stor utsträckning, afsedd att trygga besittningen af någon större landsträcka eller en hel riksgräns. Fordom utgjordes en sådan befäst linje vanligen af en