sammanhängande mur (t. ex. den kinesiska muren) eller jordvall (Dannevirke), bruten i ut- och ingående vinklar. Nutidens befästningskonst använder mera sällan befästa linjer; men där de äro af nöden, utföras de medelst spridda fästen eller fältverk af stark konstruktion, hvilkas mellanrum utfyllas med svagare jordverk eller endast stormhinder. 5. Större kommunikationsanläggning (t. ex. järnvägslinje) eller bolag för sjötrafik (t. ex. ångfartygslinje). 1. (I. F.) 3. C. O. N. 4. C. O. N. O. A. B.* Linjeafskiljare, Frånskiljare, Kopplingsknif l. Knif, elektrot., ett i en ledning insatt lösbart kopplingsstycke, som användes för ledningens urkoppling, endast då den är strömlös (till skillnad från strömbrytare). A. E-m. Linjebatteri, telegr., den för telegrafering på en ledning erforderliga källan för den elektriska strömmen. Denna strömkälla utgjordes till en början uteslutande af primärbatterier, vanligen af Daniells, Bunsens eller Leclanchés typ (se dessa ord). Småningom ha dock primärbatterierna, särskildt på större telegrafstationer, ersatts med ackumulatorer. Dessa sekundärbatterier uppladdas med primärelement, vanligen af Daniells typ, hvilka ständigt stå kopplade till ackumulatorerna, eller också sker uppladdning med belysningsström, hvarvid strömmen från belysningsnätet antingen kopplas direkt på ackumulatorerna med lampmotstånd som strömregulator eller omvandlas först medelst motorgenerator. På senare tider har man med hjälp af kvicksilfverlampan, som släpper fram endast ström af ena polriktningen, lyckats verkställa laddningen äfven med växelström. Ett annat slag af sekundärbatterier, som i rätt stor utsträckning kommit till användning, är batterier sammansatta af torrelement (se Galvaniskt element, sp. 668). Slutligen har man, särskildt i Amerika, som strömkälla börjat använda dynamomaskiner, inkopplade direkt i linjen. All. Linjedirektör. Se Telegrafverket. Linjedomare. Se Bollspel, sp. 1028. Linjeeld, artill. Se Luftkrevad. Linjeföring, konstt., det sätt, hvarpå linjerna i ett konstverk dragits, växlande efter tidsstil, konstnärlig individualitet och teknisk begåfning. Som exempel må nämnas den brutna, småkrusiga eller hvirflande linjeföringen hos det senare 1400-talets italienska målare och den flytande, fasta och runda hos Rafael. Linjeföringen är af väsentligaste betydelse för den konstnärliga verkan och uttrycker underbart känsligt den personliga egenarten hos skilda mästare. Inom de grafiska konsterna blir dess roll ännu större än inom måleriet, då ju linjen i dessa ofta nog är det enda tekniska medlet för framställningen. A. L. R. Linjeingenjör. Se Telegrafverket. Linjejack. Se Centralstation och Jack. Linjekommendant, krigsv. Se Etappväsen. Linjemaner, konstt., i motsats mot akvatinta, mezzotinta o. s. v., kallas det sätt att utföra ett kopparstick eller en etsning, hvarvid man begagnar sig af tecknande linjer, åstadkomna genom grafstickel, ets- eller kallnål. A. L. R. Linjemarsch, krigsv., marsch framåt eller bakåt i linjeformering. Se Linje 4. Linjen. 1. Sjöv., dagjämningslinjen. Se Ekvator 1. - Då sjömän första gången passera ekvatorn, passera linjen, bruka med dem anställas åtskilliga upptåg, hvarvid någon till Neptunus utklädd person spelar en framstående roll och nykomlingarna pläga insåpas och rakas med primitiva instrument samt doppas i vattenkar eller öfverösas med vatten. "Ceremonien" kallas emellanåt, såsom en del andra liknande, hönsning. 2. Krigsv. Se Linje 3. Linjerbar yta, mat., kallas en yta, som kan tänkas uppkommen genom rörelse af en rät linje. Linjerbara ytor delas i developpabla och skefva, af hvilka de förra kunna utvecklas i ett plan, hvilket däremot icke är fallet med de senare. Exempel på det förra slaget äro koniska och cylindriska ytor, på det senare åter den hyperboliska paraboloiden. (I. F.) Linjeringsmaskin, tekn., en maskin för uppdragning af linjer med flytande färg, som användes vid framställning af linjeradt skrifpapper, upplinjering af kolumner i räkenskapsböcker o. d. En sådan maskin innehåller vanligen ett antal mässingstrissor, som äro fästa vid en lång horisontell axel och flyttbara utefter denna, så att de kunna inställas på olika afstånd från hvarandra. Trissorna äro försedda med spår, i hvilka färg inmatas. Papperet, som skall linjeras, föres förbi dessa trissor, som genom någon reglerbar anordning lagom trycka mot papperet och uppdraga de önskade linjerna. Till hvarje maskin hör ett antal färgtrissor med olika spår för olika grofva linjer samt anordningar för att samtidigt på ett papper kunna linjera i flera färger, hvilket sker därigenom, att man tillför trissorna olika färg. G. H-r. Linjeskepp (eng. line-of-battle ship, fr. vaisseau de ligne, ty. linienschiff), skpsb., en numera föråldrad fartygsklass af opansrade träfartyg, förande sina kanoner såväl i 2-4 täckta batterier som på

back och skans å öfra däck samt på grund af sin styrka afsedd att under strid inneha en plats i själfva slaglinjen; däraf namnet. Linjeskepp med 3 täckta batterier, s. k. tredäckare, voro i allmänhet de kraftigast förekommande; s. k. fyrdäckare, hvilka hade 4 täckta batterier, voro sällsynta, enär det visade sig, att man å dessa för uppnående af största möjliga artilleristyrka nödgades uppoffra alltför mycket af manöverförmågan och välseglingen. Linjeskeppen voro fregattacklade, d. v. s. tremastade med rår på alla masterna; deras bestyckning kunde uppgå ända till 136 kanoner